Lugnande ord

Så, var hos min samtalskontakt på KK..
Känns skönt att prata med henne, hon är väldigt förstående och hjälpsam.
Började dock gråta idag..
Vi pratade om mitt mående, mina diagnoser o.s.v. och så sa hon, vad är du mest rädd för, du ser rädd ut?
Då sprack det, jag grät och grät och lyckades tala om att min största rädsla är att någon kommer ta min lilla bebis ifrån mej.
De kanske anser att jag är för sjuk eller något annat..
Och jag kommer juh göra allt jag kan, precis som alla andra, för att vara den bästa mamman.

Hon gav mej lugnande nyheter om att det finns fonder för "såna som mej".
Att jag kanske får nån hundralapp/tusenlapp till barnsaker, då jag bara får 3500kr i månaden.
Och att det finns något som heter typ personligt ombud, som jag bör ha rätt till.
Alltså, typ som hemtjänst, för de med psykisk instabilite.
Så finns någon att stötta mej, och hjälpa med hemmasysslor dagar då det är som värst.

Jaja, nu ska jag göra lunch, äta och sen får jag se vad jag gör..
I em/kväll kommer älsklingen hit..
Mys!

Kramar