Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
11 månader sedan.

Jag kan inte stänga av hjärnan!

Alla som känner mej har idag bett mej att inte tänka så mycket..
Mamma, Jonas, psykologen o.s.v.

Jag kan inte bara stänga av hjärnan och hjärtat..
När saker går åt skogen brister jag itu..

Sitter här, försökt med allt jag kan komma på..
Kolla på roligt på teve, pysslar, spelat på nätet, snackat med vänner m.m.
Men ingenting tar bort det onda..

Ja!
Jag är tacksam och överlycklig över att jag har tak över huvudet, en underbar sambo/fästman, en underbar familj, och bästa – den perfekta lilltjejen i magen som snart kommer ut till oss..

Men..
Ja det finns alltid men..
Lägenhetsköret är nu helt kört, och nej, har inte råd att förnya mina annonser på alla sidorna det blir uppåt 150-200kr per månad, och det har jag betalat i 2 år nu, och ingenting händer ju!?
Min sjukskrivning kommer avbrytas i december, blir mammaledig istället, och sen då?
Ja då ska jag söka jobb igen, eller börja plugga, men om mitt mående inte är bättre då, hur faan går det då?
Jag vill plugga klart, utav massa avbrott, så jag kan ta ett jobb, och stanna på det jobbet, utan att det avbryts av sjukskrivningar hela tiden..
Jag vill ha ordentlig hjälp utav psykiatrin, men inte faan får jag det..
Jonas sliter häcken av sej, jobbar över varje dag, plus att han börjar tidigare än alla andra, men endå får han en skitlön..

Så hur ska allting gå?!
En dag i taget räcker inte!!
Jag försöker en minut i taget just nu, att andas, att kämpa, att inte hoppas men ändå inte sänka mej..

Och runt om hör jag om hur andra skaffar lägenhet t.o.m. hus, och allt verkar så enkelt..
De får massor utav hjälp inom psykiatrin, och den delen går bra för dem..
Folk börjar plugga, skaffar/får jobb o.s.v.

När ska det gå bra för oss då?
När ska vi kunna andas ut, utan att vara rädd att det är sista andetaget?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.