Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

En pusselbit av min själ

[Detta inlägg verkar ha blivit mitt mest ärliga, personliga & utlämnande..]

Nu börjar det kännas i magen..
Mammabloggalan, 3 dagar.
Göteborg.

Måste leta & plocka fram alla saker som ska med.
Packa och fixa.

Är jag redo?
Ja, klart jag är redo!

Kommer ju få träffa många goa mammor som jag ser fram emot att se.

Mest nervös är jag nog inför alkoholdrickandet.
Var heltnykter i mer än 1 år, lyckades faktiskt sluta dricka efter 1 öl, sist,
då det var första gången jag drack på över 1 år.
Dock dracks ölen upp väldigt fort, snabbare än Jonas hade hunnit dricka halva sin läsk.

Well, jag ska klara det, får helt enkelt be om hjälp.
Vera, Sara, Anette & alla andra underbara mammor får gärna stoppa mej.
Ser det ut som jag fått nog, säg till mej att det räcker.

Låter kanske patetiskt, tragiskt eller skrämmande..
Och ja, skrämmande är det nog, ibland.

När jag gick på min senaste behandling, dock över 5 år sedan..
Då var minsta tid att vara på behandlingen 3 månader.
Jag var där för narkotika.
Jag minns att jag tänkte för mej själv..
3 månader ska jag visa dom allt, jag är inte beroende, jag kan..
Sen, kan jag juh börja igen..

När de första dagen talade om att det inte heller fick drickas alkohol, då brast det.
Jag grät, skrek att det är omöjligt, hur ska jag orka med allt då?
Att inte få skära mej själv, bränna, slå, inte ta mina älskade droger, inte ens dricka alkohol?!
Ja, så kändes allt då.
Jag fick dispans..
Fick dricka alkohol, det sa, en sak i tagen, gällande mej.
Så jag drack, fick dock inte komma dit bakis, eller påverkad – självklart!
Trots att jag gjorde det en gång endå.
Så jävla ego, jag var juh inte ensam där.
Ensam tjej bland, 5 grabbar.
1 var där enbart för alkohol.
Hur schysst var jag då mot honom?!
Så jag blev hemskickad, självklart.
Efter 3 månader, 3 månader av kämpande, ångest, dödsönskan och mycket agressivite m.m.
Ja, då beslöt jag mej för att gå kvar.
Gick totalt 9 månader, och blev ren.

”Fick” tyvärr återfall drygt 6 månader senare.
Tog 3 dubbla exctasyn, flippade självklart ur, helt.
Hur hade jag tänkt att jag skulle klara så mycket, efter att varit ren så länge?
Gjorde mycket dumt, och enligt visa kollapsade jag ett antal gånger.
Tuggade av en hörna av en tand, tuggade på den och sa – Jag tuggar på min tand. Upprepande gånger.
Efter den gången har jag ALDRIG, hur sugen jag än varit, velat ta någon drog alls.

Alkoholintaget ökade tyvärr i och med att jag blev drogfri.
Drack minst 5 gånger i veckan, och min största rädsla var att ha för lite alkohol, att inte bli full.

Mitt i allt kaos, träffar jag Jonas.
Midsommardagen 2005.
Jag hade varit full sedan 12-tiden.
Han kom till Rålis (Rålambshovsparken) med en vän.
Jag föll på en gång, men förstod det inte då.
Kan berott på onykterheten.

Senare på kvällen, när jag varit full i 12 timmar..
Tog jag mej modet till mej och bad Jonas följa med mej hem.
Dock på ett lite speciellt sätt, som inte kommer skrivas här, då Jonas kommer bli generad.
Jag med för den delen.
Jonas följde med, och tro mej, det var inte likt honom.
Kände inte Jonas då, men han var en lugn, blyg & försiktig kille.
Som drack lite & sällan, aldrig rökt, snusar, tagit någon drog o.s.v.
Min motsats!
Efter några veckor då vi umgåtts i princip varje dag, sa en vän..
Johanna, du måste antingen bli tillsammans med Jonas eller sätta stopp.
Jag frågade varför.
Han är kär i dej, ser du inte det?
Jag & J ser det, alla andra ser det, ser du verkligen inte det?
Men det gjorde jag inte.
Min gamla vän A, sa till mej:
Bli tillsammans, eller gör slut på det ni har nu, annars kommer han bli sårad.
Jag var livrädd..
Ge mej in i kärlek igen, efter att blivit bränd?
Är det värt det?
Efter många tankar insåg jag, hade jag inte varit kär i Jonas hade det varit enkelt att sätta stopp på allt och gå vidare med mitt liv..
Ther´s many fishes in the sea..
[Dock ingen som Jonas ♥]
1 vecka senare gick jag, min syster & Jonas och skulle hyra film.
Min telefon ringer och jag svarar.
Råkar säga att jag är med min pojkvän & syster.
Min syster ler, Jonas ser på mej..
Jag rodnar och ber personen i telefon att jag får ringa upp.
Lägger på och ser generat på Jonas..
– Ja, alltså, ehmn, om du vill alltså?
Jonas ler och säger att han vill det.
Puh, tur för mej.. :)

Att träffa Jonas har fått mej att ändra mitt liv.
Är drogfri, skär inte mej själv längre, röker inte längre, omprioriterat i mitt liv.

Jonas sa en gång, i vårat första bråk..
Vi kanske helt enkelt är för olika, det kanske inte är menat att det ska funka?

Men jag tror.. nej nej, jag VET.. att det är tvärt om..
Våra olikheter är våran styrka!
Vi har ”smittat” av oss på varann..
Jonas är idag inte lika blyg, vågar numera ta kontakt och mer plats.
Jag däremot har kunnat ta ett steg tillbaka, behöver inte alltid vara den som syns och hörs mest.
Vi gör varann  till bättre människor..
Vi hör ihop, Jonas och jag.

Oj ojj ojjj!
Långt inlägg, och jisses vad jag flöt iväg.
Well, jag bjuder på detta.
Ärligt, brutalt men sant.

Ni, mina läsare brukar alltid säga att det är min ärlighet & mina personliga inlägg som lockar er mest att läsa min blogg.
Här har ni en hård, mörk del av mitt liv, som sedan fylldes av massa kärlek & ljus..

Feel free to leave a comment..


1 Comment

  1. Läst lite i din blogg innan, hamnade här när ja läste min kompis Jannices blogg. Nu satt jag å letade på goggle efter sidor om social fobi, å så kom jag hit igen! läste ditt inlägg här å ville väl egentligen bara säga att jäklars va ja känner igen mig!!! har oxå blivit ren efter år av missbruk, är oxå tillsammans me en kille som aldrig har ens rökt snusat el drogat. vi bor (typ) ihop, är förlovade sen 2 år snart. ville bara egentligen säga att fy fan va härligt att du mår bra! att livet verkligan kan bli bättre å kul att leva! lycka till med förlossningen me! hejhoj!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: