Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,4 år sedan.

Bloggandets baksida:

Jag har (sedan jag började blogga 2003) haft många bloggar.

Den jag hade längst var allstared.blogg.se (05-08) – det var en vanlig vardagsblogg, precis som jag skriver nu, bara att nu är den stor del av vardagen att vara mamma.

familjenkorb.blogg.se – har snart funnits i 1 år, där började jag skriva i slutet av graviditeten med Minna, och skriver då där än.

Vilken blogg jag än haft har jag blivit utsatt, påhoppat & attackerad utav andra.
Finns alltid folk som läser min blogg, och endast verkar ha 1 syfte – störa sej på mej, och skriva elaka kommentarer.

Trots att jag hade allstared.blogg.se i 3 år, så har jag på familjenkorb.blogg.se fått mer & elakare påhopp, på alltså mindre än 1 år.

Betyder det att mammor är elakare än de som inte är det?
Eller att man som mamma automatiskt ska få mer skit?

Folk har skrivit att jag är egoistisk, dum, vidrig o.s.v. som trots mina psykiska diagnoser skaffade barn.
Och ja, så kan jag också tänka, gör det nästan varje dag, men försöker låta bli, tänka positivt.
Jag må ha mitt psyke som handikapp, tyvärr..
Men jag älskar barn, har ALLTID gjort.
Har så mycket kärlek att ge att det blir för mycket.
Min familj, mina vänner & min sambo – Minnas pappa, de tycker alla att jag är den bästa mamman man kan vara, trots mina diagnoser.
Jag litar mer på dom, än på mina läsare.
Speciellt de anonyma som kommenterar de elakaste sakerna.

Så, nog finns det en baksida allt.
Har fått erfara grovmamma mobbing & annat som fått mej att ifrågasätta om jag ska fortsätta blogga eller ej.

Det värsta som hänt hittills, var när någon som läste min blogg "attackerade" mej inne i stan (sthlm).
Började skrika på mej att jag var en psykopat, att jag inte borde få ha barn, att jag säkert kommer skära min dotter i armarna, så som jag skurit mej själv.
Tror jag även utan mina diagnoser skulle reagerat likadant.
"Föll ihop" på gatan, skakade och grät.Var i chock & var så rädd och ledsen.
Det denna människa gjorde är enligt mej är mer psykotiskt än något jag någonsin gjort eller sagt.
Denna händelse gjorde att jag tog en bloggpaus.

Så nu vet ni..

Har ni märkt av någon baksida av erat bloggande?

One Response to Bloggandets baksida:

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.