Kommentarer till Ingen bra start på denna dag..

Av: En Mölnbobos Liv

En Mölnbobos Liv — Tue, 09 Feb 2010 14:12:15 +0000

Tror det kommer ge sig, säkert blir hon frustrerad över att hon inte själv kan ta sig dit du är eller dit hon vill. Sen tror jag att den dagen hon börjar på dagis så kommer hon få så mycket stimulans och nya kompisar att det inte kommer vara såhär att hon gråter… barn är smarta, hon vet säkert att så fort hon gråter så kommer du så jag tror också på att sätta sig ned bredvid en stund och leka med lite saker, att också använda rösten och prata med henne, kanske vara i samma rum men inte precis bredvid.

Hoppas det ger med sig.

Av: Laila Villebeck

Laila Villebeck — Tue, 09 Feb 2010 12:42:28 +0000

Jag känner igen det här! Lille Hugo var precis likadan trots att han inte har någon farlig sjukdomshistoria bakom sig (förutom kolik och magont). Det är helt enkelt hans personlighet. Han har ALDRIG varit nöjd med att sitta i babysitter, ligga i sin egen spjälsäng. Han vaknade alltid så fort jag gick ut ur rummet när han låg och sov i vår säng från att han var typ nyfödd till att han var drygt 1 år.

Jag tror att man skall ge barnet den tid det behöver. Om hon är mammig, låt henne vara mammig. Hon visar när hon är redo att släppa taget och då får man passa på och berömma massor! Även om det bara är för 1 min hon släpper taget.

Så tycker jag…

Nu är Hugo 2 år. Han går på dagis och vill ibland ockupera en frökens knä, men han är mycket mer självständig. Ibland står jag och tittar på när han leker för sig själv och saknar den där tiden när han bara ville sitta i knät och bli buren.

Så även om det känns superjobbigt att inte få sina egna stunder – passa på och njut av närheten. Huxflux vill barnet vara självt och då får man nästan övertala dem att mysa ibland

Av: Katja

Katja — Tue, 09 Feb 2010 12:15:13 +0000

Det kan inte vara så att hon är frustrerad över att inte kunna förflytta sig själv? Hon är ju i den åldern då de flesta börjat gå eller i alla fall kryper. Jag kan tänka mig att hon har lika mycket energi i kroppen att göra av med som en annan ettåring har = irritation och gråt när hon inte kan det hon vill kunna. Svårt att göra något åt, har ni testat sätta henne i en gåstol? Såg att hon går med hjälp av er så kanke kan hon det med hjälp av stolen också? Då hade hon kanske kunnat ta sig runt lite och varit nöjdare?

Hihi att gå på toa ifred kan jag fortfarande inte. Visst jag behöver inte bära med mig Tuva men hon följer efter som en liten svans när vi är hemma. Och så klättrar hon på allt, konstant! 8 av 10 ggr går hon ner på rätt sätt men 2 av 10 kastar hon sig framåt så det gäller att vara med. Förstår dock att det är frustrerande att behöva ha lillan i famnen konstant. Tror ändå att du gör rätt i att låta henne sitta/ligga själv även om det är svårt för dig att lyssna på gråten. Hoppas att det blir lättare snart!

Kram

Av: Madelen

Madelen — Tue, 09 Feb 2010 10:58:16 +0000

Jag förstår dej. Eddie har alltid varit mammig. Jag kan inte gå på toa utan honom, om ja bara tar på mej skorna, tex för att gå ut å hämta posten, så börjar han gråta, så fort ja ska gå nånstans följer han efter. Inte ens att vara med pappa duger om jag tex ska gå iväg å fixa tvätten eller ngt annat i ett annat rum. Morfar är en stor favorit och med honom brukar d funka ibland att lämna hos om ja tex ska gå på toa eller gå ut en snabbis. Därför har ja lämnat Eddie väldigt få gånger. Dom gångerna kan räknas på en hand. Tex för att åka till affären eller göra ngt annat snabbt. Men d är väldigt påfrestande att aldrig få vara ifred, man behöver få en paus ibland. Han är ändå 15 månader nu.

Nova har d inte alls varit några problem med att lämna. Visst har hon oxå varit mammig men inte såhär mkt. Hon sov tex borta första gången runt 4,5månad och d funkade bra.

Av: Ida

Ida — Tue, 09 Feb 2010 10:29:55 +0000

Det är det som är så sjukt med att ha barn. Ibland är något så jobbigt (som ditt problem här med mammigheten) och man hänger upp sig på det och hela ens värld känns lite jobbigare men sen, nån vecka eller månad senare så är det bortgrlömt – som tur är! Tiden förändrar oss alla och mist sagt barnen, hon kommer att mogna och bli med självständig! Ge henne lite tid bara så kommer det snart bli bättre
Hoppas ”problemet” blir bortglömt snart
Kram!

Av: EMMA

EMMA — Tue, 09 Feb 2010 09:22:49 +0000

det ordnar sig johanna. men förstår att det känns extra jobbigt nu när ni ska ha en till.

Av: Evamy - Livet med Alva och hockeyspelarn

Evamy - Livet med Alva och hockeyspelarn — Tue, 09 Feb 2010 09:18:17 +0000

det är nog inte bara minna, för alva är exakt likadan!

Av: Johanna

Johanna — Tue, 09 Feb 2010 09:01:06 +0000

Hjo precis!

Hihi gillar att Wille kommer och ska ner med huvudet i toan med dej när du kräks..
Sötnöten..

Ja snart har du en till, nu när Wille börjar klara sej själv!
Pust, måste lösa detta inom 5 månader.
Krama

Av: EMMA

EMMA — Tue, 09 Feb 2010 08:57:58 +0000

jag förstår att det känns hemskt att låta henne gråta. wille kan också vara mammig ibland, men han var rätt mammig i somras när han fyllde ett. har inte direkt blivit bättre efter han började gå heller, för inte får man gå på toa ifred ändå :b kan ju iofs bero på att han är så lång att han öppnar alla dörrar (jag vet, man kan ju låsa men då skriker han sig blå) men sen är det ju inte så alla dagar, vissa dagar kan jag sitta vid datorn i vårat sovrum medans han leker på sitt rum, han kommer bara och tittar att jag verkligen är här ibland.
men när är det separationsfasen kommer? man glömmer allteftersom att tiden går. men undrar om inte wille var mest extrem innan han lärde sig att förflytta sig och insåg att han kan ta sig efter mig om han vill.

jag tror att det kan vara bra att inte ta upp henne när hon gråter utan istället kanske sätta sig bredvid och försöka avleda henne med leksaker och sånt. bara visa att du är där men att hon inte behöver vara i famnen för att vara trygg. jag gissar att du testat det mesta, man vill ju inte låta sina barn skrika i panik. vi låter ju wille skrika lite i spjälsängen. han hör ju oss så han vet att vi inte har lämnat honom, men när det blir panikskrik går vi in. men nu somnar han nästan alltid utan att vi behöver gå in en endaste gång. för typ två månader sen somnade han ju BARA i famnen. tror däremot inte på SHN-metoden eller 5minuters metoden. men jag förstår att det är irriterande att inte få sitta själv, kommer ihåg när wille skulle bli buren hela tiden…. en till var det ja.. :b

Av: Agnieszka- mamma till 2

Agnieszka- mamma till 2 — Tue, 09 Feb 2010 08:50:08 +0000

Elton är typ i en sån fas nu med. Går jag på toa och stänger dörren så rasar hela hans värld sönder och samman. Han kan inte alls leka längre stunder själv utan kommer till mig och börjar nästan klättra på mitt ben om jag gör någonting annat än är just med honom.

Lite frustrerande men jag gissar på att våra barn är i en fas… som förhoppningsvis snart går över!

Stora kramar till världens bästa Johanna!