Är mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns pågående utredning och kamp i den funna ovanliga kromosomavvikelsen på Kromosom 13.
Ibland skriver jag även om mina utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot. [Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
Kontakta mej här.
Passa på..
Minna vaknade juh 7,vart toktrött redan 9:30, somnade som en stock 9:40.
Då klockan är så lite får hon ”bara” sova 1½h nu, och 1 timma i eftermiddag.
Det är nu MIN egen tid är, nu kan jag ta en dusch i fred, klä på mej i fred, kanske blogga lite mer i fred, ja ni förstår.
Sen saknar jag Minna när det gått 1-2 timmar och då passar det bra att hon vaknar.
När Minna vaknat idag ska vi upp, mata Minna, klä iordning Minna, packa oss ner till vagnen och ut.
För vi ska promenera med Emma & Wille, sen ta en fika, kommer antagligen bli supertrevligt som alltid.
Sen beroende på klockan kanske vi hinner träffa grannen Sanchia och prata, var ett tag sen nu.
Nu ska jag njuta av båda mina armar och möjligheten att göra vad som behövs (duscha) utan Minna.
När vi busade i sängen för 1h sen hulkade Minna upp en förkylnings-slem-kräka i håret på mej, fräscht va?
Så den ska duchas bort nu..
Förövrigt är jag bara lite snorig och hostig och Minna är mycket bättre nu.
Fortfarande snorig och smårosslig men inte alls som tidigare, skönt som tusan! :D
Skriver mer senare..
Kram
sv: Förhoppningsvis så går det över. Du får försöka ”träna” henne. Lämna henne själv och gå därifrån. Gap & skrik lär komma men tillslut kanske hon lär sig. Jag tror att det mest handalar om att avänja henne något hon lärt sig, att vara sin mamma nära hela tiden. Du vet hur svårt själv det är och bryta en vana? Tålamod och övning! Om deti nte fungerar så kanske hon förstår när bebis kommer, då är hon ändå 5mån äldre.
sv: Jo visst har man det, men samtidigt så skapar du en vana. Det är som när Wilgot panik skriker, när jag inget kan göra så lägger jag honom i sängen och där får han ligga. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill ta upp honom och försöka igen, krama om honom, han får ligga där tills han somnat. Det fungerar, för mig. Säger nu inte att det kommer fungera för dig, men försök att stå emot mamma reflexen. Eller be J träna med henne.
Be om hjälp hos någon som ”kan” barn?
Sv: Jo det är bara bra här. magen har börjar växa jätte fort nu och har blivit lite av enorm faktiskt
Det enda som kunde vara bättre nu är om snön försvann 
Hur är det med dig då ?