Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2 år sedan.

25 Responses to Behövde du kämpa med amningen?

  • Jag kämpade med Mejas amning i ungefär en månad innan jag gav upp. Hon ville absolut inte, och jag fick pumpa ur för det mesta och ge henne på flaska. Hon blev tillmatad bara en kort stund efter att hon föddes för att hon hade så dåligt blodsocker. Tror hon fattade direkt att det var lättare att äta på det viset Frown

    Håller tummarna för att våran lillebror är mer sugen på att amma än vad Meja var Smile Hoppas att Love får kläm på det snart med !

  • freja skriver:

    hum.. mjölken kom på dag 4. vega orkade inte suga så mycket så vi fick tillmata henne med kopp under första månaden och sen med flaska. efter nån månad var jag helt bekväm med amningen, innan ville jag inte vara ute pga att det var lite trixigt att få vega att fatta det där med tutten och då ville jag inte sitta på ett fik och kämpa lixom. haha!

    men sen funkade det hur bra som helst. det som var jobbigt var att eftersom hon var liten så ”fick vi inte sluta med nattmålen” för bvc förrän vega var rätt gammal.. långt över halvåret och det gjorde att jag personligen kunde tycka att amningen var jobbig..

    om du vill amma – gör det. men om du tycker att det känns jobbigt så förstår jag inte poängen. min kompis josefina tog piller på bb för att slippa få mjölk så hon och hennes sambo från början kunde dela lika på matningarna. himla praktiskt.

  • Martina skriver:

    Hej,

    Sonen är snart 1 mån och ÄNTLIGEN funkar amningen på båda brösten. Ett bröst har funkat i stort sett hela tiden medan det andra strulat. Åkte på mjölkstockning på strulbröstet när han var 10 dagar – och han vägrade då att suga så tipset ”amma, amma, amma” var inte tillämpbart. Efter 1½ vecka med feber, ont, iprentuggande och handmjölkning i duschen så gick det till sist över.

    Vi har kompletterat med ersättning hela tiden, både när jag var sjuk och även efteråt. Sonen är ett matvrak och jag verkar inte ha tillräckligt med mjölk. Detta har även gjort att brösten fått vila ibland och såren på bröstvårtorna hunnit läka en aning. Även gett mamman lite sinnesro, minskad amningsångest (det gör ju ibland så jäkla ONT) och sammanhängande sömn, icke att förakta.

    Jag tycker även det är bra att veta att han tar flaskan med ersättning eftersom det gör att pappan kan ge honom mat om jag sover gott eller av någon anledning inte kan amma just då. Tilläggas kan att vi har en 3-årig dotter som behöver sin mammatid så jag har vid några tillfällen varit ute själv och lekt med henne och pappan tagit hand om lillebror.

    Kanske inte en lösning som alla tycker är bra men den funkar bra för vår familj.

    Du är inte ensam!

    Håll ut, det blir bättre!

    Och orkar du inte amma så kan du vara glad att vi lever i västvärlden där ersättning finns och det blir friska barn ändå!

  • Eva skriver:

    sonen sög rätt från början och jag hade inte ont av amningen..men han ville suga jämt, skulle han fått bestämma så skulle han ha legat där jämt.
    efter en månad orkade jag inte längre psykiskt, så då började vi mata med flaska, och någon månad senare tog han även nappen som han vägrat innan..
    jag är ju gravid igen och jag tänker prova amma igen denna gången, men om jag känner mig psykiskt slut som jag gjorde med sonen , så kommer det vara enklare att börja med flaska denna gång…

  • Mia skriver:

    ettan: kämpade i 4 månader
    tvåan+trean+fyran kämpade i 6 månader, allt för BVC regel om att det var det bästa..sedan att jag som ´mamma tog storstryk var det ingen som brydde sig om..mina syskon och jag, 3, blev aldrig ammade-har aldrig haft problem pga det.’

    Johanna-du är ingen dålig mamma om du ej kan fortsätta amma-oavsett vad skälet är. Love kommer bli ett starkt barn ändå. Du&Jonas behöver fixa något slags schema mellan er för att fixa vardagen med era små. Om du inte ammar Love så kan Jonas ta några pass så du kan få vila lixom han.
    Ni har två små tätt cch liten Minna som har särskilda behov men era barn behöver att ni föräldrar orkar länge i deras vardag.
    Ni kämpar så bra er lilla familj och jag hoppas vad du än bestämmer dig för så blir det bra för Love.
    Kram

  • Cintya skriver:

    Jag försökte i två veckor sedan ”gav jag upp”… Det kom ut 30 ml på en timmes försök. Jag försökte amma och pumpa emellan men inget funkade för mig alls! Så Hailey fick ersättning istället! =) Då fick Fredrik också mata =)

  • melissa skriver:

    Japp.. Kämpade i ca 3v,, Han tog inte rätt grepp.. fick inte i sig tillräckligt.. jag hade sår på bröstvårtorna. I slutet grät jag varje gång jag ammade vilket var ca 1gång i tim ibland varannan om jag hade tur hehe,, Efter 3v mådde jag såpass dåligt över allt detta att jag började med ersättning.. Tänkte först del amma,, men de gick verkligen inte.. mådde inte alls bra och de gjorde sååå ont.. Så efter 4v gick jag helt över till ersättning.. Och allt blev 100gånger bättre.. Han höll sig i upp till 2-3tim mellan målen.. sov 3-4tim i sträck på natten mellan målen.. plus att sambon kunde ta nätter också så jag kunde få sova ibland…

  • Mia skriver:

    Med Jonas fick jag verkligen kämpa för han hade precis som det verkar att Love har. Han hade svårt att suga rätt. Det gjorde ont och han sög så hårt ibland att han sög loss bröstkörtlar och det kan jag säga gjorde skitont. Barnsköterskorna hade på citron för att det skulle läka vilket gjorde ännu ondare. Sen lärde jag mig att bröstmjölk var det bästa för att läka.
    MEN jag gav mig inte! Jag hade så enormt mycket mjölk och det är det bästa sättet att ge mat så vi kämpade i en månad ungefär innan han fick häng på hur man gör men sen var det ett rent nöje att amma. Han bara sög tag och så kluckade han i sig. Han behövde knappast suga flera gånger för det bara sprutade Grin
    Så ge inte upp men be gärna någon om hjälp hur du ska göra för att få honom att suga rätt. Vi använde oss av en japansk dinapp (något sånt vet inte om det finns nu) som hjälpte honom att suga rätt och utan att mina bröst gick sönder. Jag fick också hyra en pump och pumpa ut i början för att inte sprängas.
    Jag ammade honom sen i ett år (mest för att det är så bekvämt, alltid med sig, alltid rätt temp och alltid tillgängligt )
    Lycka till Johanna
    Kramar till er alla Heart

  • Katrin skriver:

    Jag kämpade i ca en månad innan jag gav upp helt..
    På bb gick allt toppen, han ammade bra och visst gjorde det ont men det skulle ju gå över sa dem. Hemma var det helt annat.. han vägrade ta bröstet och jag hade så ont och mina bröst bara blödde.. Testade med amningsnapp och det gick lite grann men inte tillräckligt bra. Ringde bb och de sa jag skulle pumpa ut och ge honom på sked, det var mitt i natten, och sen köpa ersättning och ge dagen efter.
    Samtidigt som han sen fick ersättning köpte vi amningspump så vi blandade och jag försökte även amma så ofta jag kunde för och se om han ville.. men inte.
    Så jag gav upp. Och det var nog det skönaste jag gjort, att kunna fokusera på honom helt utan att strula med amningen hela tiden.. Han fick ju i sig ersättning och mådde bra av det. Och det är ju huvudsaken!
    Om det strular för dig, gör det som känns bäst för dig, känn ingen press att du måste amma, ersättning är minst lika bra idag. Och så länge lilla Love mår bra så mår ju också mamma bra =)

  • Anni skriver:

    Me Emmi-My kämpade jag me mjölk, som dock aldrig räckte till.
    När hon va 4mån slutade hon tvärt själv..å d blev bara flaskande.
    Me Zander ville jag inte amma, men han ville ha den första råmjölken i några veckor sen blev d bara flaska.

    Tycker att man märker vad barnet känner å kombinerat med vad man känner själv så kmr rätt lösning i sinom tidSmile

    lycka till!
    Du är inte ensam!
    Maila gärna om du funderar på nåt annat å
    känner dej ensam! Eller bara för attSmile

    kramar!

  • Jag svarar här istället för röstar

    Arabelle: Kämpade i en vecka med amningen men det funkade inte, fortsatte kämpa i en månad till med pumpen men mjölken rann aldrig till efter att ha suttit med pumpen 22timmar om dygnet och bara fått ut några droppar gav jag upp helt.

    Jadie: Ville inte amma utan ville pumpa ut från början var nervös eftersom det blivit så fel med storasyster, blev ändå tvingad till att amma i två dygn på bb fast jag märkte tösen inte fick i sig något. Efter två dygn fick jag en pump och mycket riktigt ingen mjölk denna gången heller, Hemma gick det sen upp och ner med pumpnadet, fick jag ut tillräckligt en dag så hade jag inte de tre kommande dagaran. Efter en månad med det helvetet gav jag upp igen.

    Vissa kanske tycker jag är hemsk nu men när det är dags för nästa barn orkar jag inte ens försöka, jag fixar inte den pressen och oron psykiskt igen Frown

  • Lena skriver:

    Nummer två helammades några dagar. Sedan körde vi både flaska och amning (ammade först och toppmatade med flaska). Han kunde amma mer eller mindre hela dagen och det funkade inte. Jag var ju även tvungen att ta hand om hans storebror när makens pappadagar var slut. Babyn blev även gladare när han fick bli mätt.

  • Johanna skriver:

    Jag kämpade som fan rent utsagt, ångrar så mycket att jag inte gav upp i tid! Love sög helt fel fast rätt (enligt bb-personalen), min bröst började göra ont redan på bb. Sen började bröstvårtorna blöda, jag nästan skrek av smärta varje gång han sög. Jag började ångest och irritation varje gång han skrek eftersom jag visste att det innebar amning och ett helvete. Jag helammade i tre veckor med gråt och smärta, slutade med att Love vägrade amma. gick ner i vikt. Började amma och ge erstättning och när jag fick en stor bröstinflammation gav jag upp. Ångrar så himla mycket att jag inte gav upp försöken tidigare, många band mellan mej och Love förstördes och tog tid innan dom byggdes upp igen. Så kämpa inte för mycket, det är bättre för er båda att du mår bra och är nöjd med tillvaron!

  • Linda skriver:

    jag gav upp =/ Kämpade på 1-2 månader nånting, samtidigt som jag gav ersättning. Sedan blev det bara ersättning och vi fick en nöjd liten tjej =) Tycker inte man ska haka upp sig så på amningen, finns så många andra sätt att ge sina barn närhet o kärlek. Orkar man o vill är det ju bra, amningen kommer ofta igång. Annars tycker jag inte man ska känna stress osv över det, gör det som är bra för dig, din familj och din bebis. Lycka till

  • jag fick verkligen kämpa med elliott- han gick inte upp i vikt som han skulle trots att man ammade varannan timma emellanåt..så de fanns ingen annan lösning än o ge honom NAN,antagligen så räckte inte mjölken till. Så hade jag bara haft mjölk o så så hade de ju funkat. Hoppas de funkar denna gången!

    hoppas lilleman tuttar bättre snart, kramar

  • Kämpade i en vecka med William, men han fick aldrig nåt bra tag. La hela tiden tungan uppe i gommen och låg o sög luft, så han blev ju aldrig nöjd. Så efter en vecka så gav jag upp och gav han ersättning istället och fick en mycket harmoniskare bebis.

    Men denna gången kommer jag nog kämpa ännu mer!

  • Madde skriver:

    Jag kämpade på med amningen i ca 3 mån. Helammade i kanske 1mån, om ens det, och gick sedan över till att amma och sedan toppa av med ersättning. Efter 3mån gav jag upp totalt, för jag mådde så otroligt dåligt pga amningen. Kunde sitta i flera timmar i sträck med henne på tutten och ändå kunde hon smälla i sig en hel flaska direkt efteråt. Jag fick som sår på tuttarna och grinade i duschen varje kväll. Hoppas att amningen ska fungera bättre den här ggn, verkar så bekvämt att kunna helamma. Fick förresten reda på för bara några dagar sedan att min mormor inte kunde amma alls och att min mamma inte ammade mig eller min äldsta lillebror (men jag tror hon delammade mina 2 yngsta syskon iaf), men om ingen i min familj kunnat amma så är det ju inte så konstigt om inte jag kan det heller.

  • Sara skriver:

    Lite kämpande med första (tills mjölken rann till). Det funkade däremot bättre när jag använde sån amningsnapp. Med andra så funkade det bra i början men hon ville äta så himla ofta och jag orkade inte amma varannan timme dygnet runt så efter några veckor gav vi även ersättning så jag skulle få sova nånting på natten. Ammade bara i fyra månader sen gav jag upp. Hon åt mer och mer ersättning och det var smidigare på nåt sätt. Glad ändå att jag kämpade på så länge. Det blev mer stressigt när man redan hade ett barn sen tidigare att hålla koll på. Blev så låst när man hade bebis vid bröstet hela tiden. Men det var så jag tyckte/kände. Däremot är det jätte smidigt om amningen funkar… man har ju maten med sig hela tiden.

  • Frida skriver:

    Hade egentligen sett fram emot ammningen med nr. 2 som kom nu i februari, tänkte att det skulle bli problemfritt sedan det var andra gången, men där fick jag ordentligt fel. Han är nu 4 månader och suger dåligt och fel, verkar nästan lite ”lat” eller vad man ska säga. Gick inte upp i vikt som han skulle, kände mig som en ganska dålig mor som inte såg det själv när det blev upptäckt på kontroll hos bvc. Började med tillägg. Låter han suga det han vill nu, från bägge brösten, och fyller sedan på med tillägg. Lite bröstmjölk är bättre än inget, men jag stressar inte längre med det. Han får ta det som finns och han får ut, och sen ger jag han resten från flaskan.. Mitt råd är, stressa inte! Bebisarna klarar sig fint på ersättning och så kan resten vara bara lite mysamning… Eller hur? Kram, lycka till, fin blogg, superfina ungar!

  • Ella skriver:

    för min del kom aldrig mjölkproduktionen igång… =/ trist, för det var ganska mysigt att amma på sätt o vis… men jag gav upp… jag märkte ju att hon inte blev nöjd av att tutta på mej först o sen få extra, då var det lättare att ge henne ersättning direkt…

  • Kattens skriver:

    Jag kämpade 5 månader. Helammade 6 månader och fortsatte amma tills Alfon var 10 månader. Stolt och nöjd över att jag klarade amma så länge. OCH att han BARA behövde min mjölk första 6 månaderna. MEN det var inte bara rosa moln. Jag hade amningsnapp och trots det enorma smärtor i 5 månader. Jag har bestämt mig för att inte amma några fler barn. Det tog för mycket på mitt psyke har jag insett nu i efterhand. Att BARA vara den som alltid ska mata. Att aldrig kunna göra något annat, komma ifrån. Alfon var med mig konstant under tiden vi ammade eftersom jag inte kunde pumpa ur. Men ändp är jag otroligt glad att jag kunde amma så länge. Smile

  • här kämpades det en hel del. i början krävdes det två personer för att lyckas få plutt att amma! helt galet… sen när han väl lärt sig tekniken (efter ett par veckor-en månad) så fick vi fortsätta kämpa med för mycket mjölk som sattes i halsen, sprutade överallt och ja… alla sa alltid att det snart skulle stabiliseras, men det tog ett drygt halvår innan amningen var enkel (dvs. jag behövde inte ha tio handdukar redo vid varje amningstillfälle längre). Men jag kämpade på, och jag känner mig stolt och nöjd över att vi klarade det=) hoppas ni får ordning på det snart, jag vet hur kämpigt det är med att böka och trassla i evigheter innan måltiden ens kan börja!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.