Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelsen.
Ibland skriver jag även om min behandling, utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot.
[Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
Kontakta mej här.
Har ni märkt..
Har ni märkt att jag har lite tanketokeri för mej?
Ja alltså, att jag t.ex. kan lägga till eller ta bort flikar i menyn och i sidfältet för att det ska gå jämnt med övriga bloggen?
Det är inte bara för att det ska vara snyggt, utan för att jag ska kunna andas.
Kan nämligen få panikångest om något ”ser/är” fel i mina ögon.
Dessutom går världen faktiskt under ett par gånger om dagen för mej..
T.ex. om jag missar bussen/tunnelbanan, någon går in i mej, något går sönder, jag tappar något o.s.v.
Det är så jag känner i de situationerna.
För mej blir att kolsvart och lungorna slutar fungera och det känns som om blodet pumpas ut som något vasst och brännande istället.
Yrsel, illamående, värk i kroppen..
Känslan att, nu dör jag!
Hjälp!
Fast samtidigt känna att, lika bra är det..
De jag älskar skulle må så mycket bättre utan mej..
Där!
Nu har jag blottat mej väldigt mycket för er.
Hur många kommer kommentera att jag inte är värd att ha barn?
Eller göra saken och mitt mående värre med att skriva att mina barn kommer må skit med en mamma som mej?
Detta är anledningen till varför jag kämpar så hårt mot psykiatrin för att få hjälp!
Förhoppningsvis hjälper MBT mej i höst.
Jag längtar sååå, att få pröva, göra mitt yttersta, testa och lära.
För jag vill bli bra!
Jag tycker inte jag förtjänar det, men de jag älskar gör det definitivt!
Det måste vara så fruktansvärt jobbigt för dig att må så där i se situationerna. Jag tycker snarare att du är stark som inte låter din panikångest hindra dig från att leva ditt liv.
De som känner dig vet hur du fungerar och kan hjälpa dig igenom de situationer du mår dåligt. Dina barn kommer förhoppningsvis få större kännedom om folk som lever med psykiska sjukdomar (och andra åkommor).
Vet inte vad MBT är, men hoppas att det kommer hjälpa dig
Stor kram Stina
Jag förstår precis hur du menar, panikångest osv..
men man kan faktiskt va världens bästa mamma även fast man får sånt.
Huvudsaken är att man kommer ur det där och gör nåt åt det.
Jag tycker det är skit bra att du kämpar så hårt för att få hjälp, om någon kommenterar att du inte är värd att ha barn eller att barnen kommer må skit så är den personen i mycket större behov av hjälp än du tycker jag.
Och varför skulle du vara värd att inte ha barn? Du ser ju själv problemet, du tar hand om dina barn. Blir dom lidandes? Nej, troligtvis inte. Det viktigaste är att du faktiskt också försöker göra något åt det. De mammor som ser problemen och vill göra det bättre är de bästa mammorna som finns!
Man kan må dåligt och vara en bra mamma.
Barnen får en att må bättre och gör att man orkar kämpa.
Hade jag inte haft barnen hade jag nog gett upp så fort ja mådde dåligt över ngt, men det gör jag inte nu.
Det är klart du är värd att ha barn. Vi är inte perfekta, någon av oss.
Samtidigt verkar din tillvaro ganska ansträngande så man får verkligen hoppas att behandlingen hjälper dig. Din känslighet stressar ju dig – jag tänker på hur du reagerar på missade tåg m.m. Just sådant är tacksamt att behandla/träna bort. Det handlar om att få tag på tanken innan känslorna går överstyr.
Du gör ditt yttersta och vill förändras.
Kram