Livrädd med dödsångest
29 juli, 2010 - 23:40 | 
Har sån otrolig panik nu när månad blivit veckor och nu bara dagar, en helg!
På måndag börjar Jonas jobba..
Jag ska klara allt själv nu..
Amma en toktuttig son och ge uppmärksamhet och gå med dottern konstant.
Hur ska jag lyckas hålla dom nöjda?
När Minna får uppmärksamhet och mammamys gråter Love och tvärtom.
Har svårt att sova och får hjärtklappningar och yrsel m.m. pga detta..
Jaja, läst ut Breaking dawn nu iaf, 3 dagar tog det..
Jonas hade rätt.. Vad ska jag göra nu?
Läsa mer?
2 böcker på 1 vecka..
Gonatt
Postad i Allmänt
5 Kommentarer på “Livrädd med dödsångest”
Skriv en kommentar
Välkommen till Familjen Korb!
Varför bloggen heter Familjen Korb, när vi inte heter Korb i efternamn kan du läsa mer om här.
Jag som skriver är Johanna, 26åring som när hon inte är mammaledig har varit sjukskriven för de olika psykiska diagnoserna, bl.a. Borderline, ADHD, GAD och pågående depression.
Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med sambon och fästmannen Jonas i en 3:a i södra Stockholm.
Vi träffades midsommardagen 2005 och har varit tillsammans och varit sambos sedan 050726.
Jonas är även pappa till både Minna och Love.
I bloggen skriver jag om våran vardag, mitt mående, tankar och känslor.
Skriver även om Minnas sjukdomshistorik och pågående utredning och kamp om den på funna avvikelsen på Kromosom 13.
Även en del babyinlägg och allt som har med "färskingen" Love, men bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Jag som skriver är Johanna, 26åring som när hon inte är mammaledig har varit sjukskriven för de olika psykiska diagnoserna, bl.a. Borderline, ADHD, GAD och pågående depression.
Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med sambon och fästmannen Jonas i en 3:a i södra Stockholm.
Vi träffades midsommardagen 2005 och har varit tillsammans och varit sambos sedan 050726.
Jonas är även pappa till både Minna och Love.
I bloggen skriver jag om våran vardag, mitt mående, tankar och känslor.
Skriver även om Minnas sjukdomshistorik och pågående utredning och kamp om den på funna avvikelsen på Kromosom 13.
Även en del babyinlägg och allt som har med "färskingen" Love, men bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Länkar & Statistik
Översätt
Bästa föräldrablogg 2009!
Samarbeten
Pixiekids Blogg
Kontakta mej här.
Reklam
det kommer gå jättebra! det känns alltid läskigt i början, men bara ni kommer in i det och får era egna rutiner att fungera om dagarna när inte jonas är hemma så kommer du säkert tycka att det är rätt skönt
jag vet att du kommer klara det finfint! <3
(Whisper) Jag tror nog du kommer klara vardagen hemma med två små själv.
Men förstår din rädsla.
Hoppas du inte tar detta på fel sätt, men vet att många undrat varför ni skaffade barn så tätt osv.
Nu när jag ser hur orolig du är så undrar jag lite samma sak åxå. Speciellt med tanke på att ni visste att Minna var sen i utvecklingen.
Visst att ni inte visste om det där med kromosomen när du blev gravid. Men hade jag haft ett första barn med hennes sjukdomshistorik och sena utveckling så hade jag nog inte satsat på att bli gravid förrän första barnet kan äta själv, sitta själv, gå själv osv. För det blir otroligt kämpigt, å när man inte vet hur barn nummer två blir. Vissa barn är juh mer tuttiga än andra.
Skulle nog själv över huvud taget vilja att första barnet är hyfsat självständigt innan jag skaffar ett syskon till sonen.
Självklart ångrar ni inte andra barnet, och jag försöker inte trycka ner dig eller så. Hoppas du inte ser det så heller.
Vill inte på nåt sätt alls vara elak.
Kram på dig, jag vet att du kommer klara detta trots att det kommer bli kämpigt
Det löser sig tjejen…
Förmodligen blir det tufft, med två ”små barn” men i VÄRSTA fall (eftersom att du slitit så otroligt med det) kan du ju gå över till ersättning för Lova och börja ”nappträna”
Mio tog inte nappen förrän efter FYRA månader. Men skam den som ger sig.
Han vägrade dessutom att ligga i vagn och ville endast bli buren i sele (rätt tufft när man BÖRJAR sin matchvikt på 4425g och 55cm och ökar snabbt) Han vande sig dessvärre, trots mina ansträngningar, aldrig riktigt vid vagnen så schemat med has sovtider fick man försöka hålla sig hemma eller bryta ryggen med att gunga honom i selen en timme.
Det jag vill komma till är att småbarn ALLTID är besvärliga, egna med fix-idéer…
Men bara an är villig att ändra på det man ställt in sig på, brukar det går att lösa till sist.
Jag håller alla tummar jag har för er och jag VET att du fixar det.
Så hängiven som du är dina barn – kan jag inte tro något annat.
Detta kommer du fixa!
(Whisper) Hej!
Lite stöd från en mamma som gick helt under isen med mina små..
Har du någon som kan ta tex Minna några timmar varje vecka-tex onsdag em?Då vet du att Minna får egen tid och blir lite bortskämd och du behöver inte känna press att vara den ”påhittiga” mamman.
Små bebisar som Love tar tid och du måste få vila oxå däriemellan.
Om du nu har depression i botten så är risken stor att den bryter ut om du känner dig trängd/kvävd av alla måsten och där du inte får någon plats.
Har ni rätt till stöd för Minna?Ska hon få någon rehab för att ytteligare stödja sin utveckling? Kan du be kommunen om stöd då ni just nu har det ganska tufft?För en tid?
Finns det någon familj i er närhet eller vän som kan tänka sig att vara avlastningsfamilj någon dag/helg för Minna så att du får vila och Jonas tar Love?
Försöker peppa till olika alt för när man börjar bli trött så ser man dem inte alltid..Och du-att be om hjälp är en styrka-inte en svaghet.
Det gäller att lotsa familjen medans tid är innan du blir alltför trött och blir sur/arg/irriterad..
Kram