Jag är en 27årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm.
(Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelsen.
Ibland skriver jag även om min behandling, utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot.
[Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
Besökare sen 100101
2Besökare online:
146Besökare idag:
252Besökare igår:
415571Besökare totalt:
Mitt motto – Min sanning:
Livet varken straffar eller belönar.
Livet händer, sen tar du det som du vill och gör vad du kan med det du får!
Nedräkningar & Uppräkningar
dagar till Deadmau5 på Söderstadion!
dagar tills jag fyller 28år.
dagar tills Love fyller 2år. ♥
dagar tills vi firar 7år tillsammans och 5år förlovade. ♥
dagar tills Minna fyller 4år. ♥
dagar tills Jonas fyller 28år. ♥
Mums! Den såg inte dålig ut! Vi har också rabarber som bör få bli paj…
Simon bökade med amningen i ungefär tre månader. Det var sår på brösten, ont, mjölkstockningar, han fick inte fäste och blev arg om inte mjölken kom supersnabbt (haha,ett personlighetsdrag hos honom), skulle ändå amma jämt osv. Vilken enorm omställning för mig, jag blev väldigt nedstämd och tyckte allt var jobbigt, kände mig så låst. Vågade också knappt gå ut, han skulle ju vakna och vilja amma och så börjar eländet om igen, ute! Men sen lossnade det, och allt funkade bättre.
Mums! Den såg inte dålig ut! Vi har också rabarber som bör få bli paj…
Simon bökade med amningen i ungefär tre månader. Det var sår på brösten, ont, mjölkstockningar, han fick inte fäste och blev arg om inte mjölken kom supersnabbt (haha,ett personlighetsdrag hos honom), skulle ändå amma jämt osv. Vilken enorm omställning för mig, jag blev väldigt nedstämd och tyckte allt var jobbigt, kände mig så låst. Vågade också knappt gå ut, han skulle ju vakna och vilja amma och så börjar eländet om igen, ute! Men sen lossnade det, och allt funkade bättre.
gjorde oxå rabarberpaj går kväll
Vad gott!
Använder Love inte napp?
Reportaget i tidningen blev jättebra! Men fy fasiken att ha sådana nätter! ÄLSKAR bilderna av Minna – hon är ju alldeles för bedårande söööt!
Har ni fått reda på mer om kromosomavvikelsen? JAg har tom glömt bort vilken det var…
Jättefina bilder var det iaf på Minna (och hlea familjen)!
KRAM Stina
Åh vad gott med paj! Mums!