Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
14 månader sedan.

Hur länge kan man låta barnen skrika?

Idag är sista dagen som Jonas är hemma med oss, imorgon börjar han jobba igen och jag blir själv med våra barn.
Jag vet att jag kommer klara det, hoppas barnen kommer klara av det också..

Saken är den..
Minna kräver uppmärksamhet, hela tiden, vill gå, leka och busa ofta och tar tid på sej att somna om hon ens somnar när det är dags för sovstund.
Love kräver konstant närhet, nästan tutte hela tiden och börjar gråta och skriva så fort man lägger ner honom själv eller reser sej upp.

Jag undrar nu..

Hur länge är det okej att låta en 1½ åring & en 1 månaders att gråta / skrika?
Kan barnen ta skada av att de får gråta och/eller skrika ett tag?
Nu menar inte jag länge, utan om Minna vill leka en stund, behöver matas eller bytas på, är det okej att Love ligger och gråter och skriker i 5, 10, 15minuter?
Eller om Love ska ammas eller bytas på, är det okej att Minna sitter och gråter och/eller skriker i 5, 10, 15minuter?

Ge gärna alla tips och råd ni kan ge..

Vet att det är nyttigt för barn att skrika och gråta lite, bl.a. för lungorna, men..
Det gör ont i mej när mina barn är olyckliga..
Hjälp?

15 Responses to Hur länge kan man låta barnen skrika?

  • jag tror det är helt okej, speciellt för minna. Hon är ju den som måste lära sig att hon inte får all uppmärksamhet själv jämt nu när det finns en lillebror. Tror nog du kan låta dom skrika ett tag, till slut lär dom sig att det inte är farligt att inte få uppmärksamhet 24/7.
    ska jag vara ärlig så får alva skrika rätt mycket, speciellt nu när jag är gravid och mitt tålamod och humör är verkligen inte som det brukar vara. Men hon lär sig, hon blir mest arg när jag inte lyssnar på henne. Är hon tokledsen så är det ju klart att jag inte låter henne vara det. men det förstod du nog Smile

  • Jag var lite fundersam med det med, men Jadie satt i bärsele när jag lekte med Arabelle och när Jadie åt fick Arabelle va med och titta på och klappa lite och så på hennes huvud Smile En stund kan dom ju skrika just när Love äter kan det ju bli lite besvärligt om Minna blir ledsen men det kommer av sig självt hur man ska göra sen, jag var super nervös men det funkade jätte bra iaf.

    Som sagt det är ju lätt att ha med Love när Minna ska leka han kan sitta i sele eller så men just när det är Loves tur att äta eller ligga och snutta kan det ju vara lite värre men försök att få Minna att intressera sig för att titta på, klappa lillebror lite (om det inte stör amningen förstås), klappa mamma lite eller vad som så hon med känner sig delaktig och behövd Smile

  • Linda skriver:

    har du testat att ha Love i bärsjal? mysigt och nära och du får händerna fria. Du kan ju tom amma när han ligger i sjalen och då ge uppmärksamhet till Minna samtidigt. Jag använder elastisk långsjal til lMax och han somnar alltid i sjalen eller blir lugn alla fall om han är ledsen. nu är ju bara han två vekor, men kan ju vara värt ett försök om ni inte testat…? kram o lycka till

  • Evelina skriver:

    Att barnet skriker är INTE bra för lungorna, det är sånt som typ mormor och farmor trodde men det tror jag är ganska bevisat nu att så inte är fallet. Lungorna tränas nog tillräckligt genom att andas hihi..

    Jag läste två helt olika texter som verkade seriösa att innan 4 månader ska bebisen inte ligga och skrika alls i princip, det är då grundtryggheten byggs upp och då är det jätteviktigt att man visar att man finns där. Det gick jag efter men det är såklart upp till var och en Smile

    Har man två små som har olika behov är det nog svårt att ha båda barnen nöjda precis hela tiden, man är ju inte mer än människa och jag är övertygad om att du kommer göra ett bra jobb. Gå efter magkänslan och gör det som är bäst för er!

    Kram

  • Natalie & Bella skriver:

    Detta kommer du klara galant! Det här med att låta barnen skrika är ett dilemma, för om man plockar upp dem med en gång så lär dem ju sig det, låter man dem skrika en stund så kanske det går till den gränsen att de blir otröstliga.. Svårt som sagt, jag försöker att inte plocka upp Bella med en gång nu!

  • Mad skriver:

    Jag tycker det där är så svårt. Jag vet att Wincent kommer kräva uppmärksamheten och att liten Minibus kommer få mindre tid än vad Wincent fick som nyföding. Jag tror inte man kan undvika att dem skriker. Eller att dem gråter. Eller att det uppstår avundsjuka. Däremot tror jag att det är en av de nyttigaste läxorna här i livet. Att dem kommer få så mycket nytta av varandra längre fram. Man hittar nog egna små lösningar. Amma och sätt på barnprogram åt Minna, eller läs för henne, eller sysselsätt henne med något annat hon gillar. Låt henne sitta med när ni bytar blöja. Gör henne delaktig i de momenten hon kan. Så har jag iaf tänkt försöka göra. Låt Love ligga med i sovrummet när ni nattar Minna om han nöjer sig med att ligga nära? Det blir ju lättare med tiden också när han tycker det är kul med babygym eller någon leksak. Ja har ju egentligen ingen aning, men det är såhär jag föreställer mig att jag kommer göra. Muta Wincent med majskrokar när jag ammar osv. Gör allt runt Minibus positivt. Men vi får se. Det är nog lättare sagt än gjort.

    Sen kommer jag köpa bärsjal. Perfekt för då har man bebis nära och ändå armarna fria! =)

  • Petra skriver:

    Jag är övertygad om att du och barnen hittar en skön balans på hur ni ska få dagarna att fungera! det är svårt och pilligt att få ihop två småttingar när det är så tätt mellan dem och de har olika behov – men ibland ändå så lika! (Tro mig – JAG VET!!!)

    Men sen är det ju stor skillnad på skrik och skrik – är det gråt för att man är ledsen – eller för att man är arg – eller bara för uppmärksamhet?
    Gå ner lite på lågvarv – prestera inte så mycket annat de närmaste dagarna tills ni har hittat en bra balans så kommer det att gå galant! Och snart har Minna vant sig vid att inte vara ensamt barn också – även hon blir ju större! Softa runt så löser det sig hjärtat! Och dåligt samvete ska du inte ha!!! Kram på dig

  • Johanna M skriver:

    Det tillhör sund modersinstinkt att inte vilja att barnen skriker eller är olyckliga. De kommer inte heller att vara olyckliga för de vet att du finns där och kommer så fort du kan! Sen visar ju små barn på ett ganska kraftfullt sätt att de är missnöjda med något, och det stressar en som mamma.

  • stne skriver:

    klart barnen måste skrika ibland, jag som bara har ett barn kan inte helle ge all min uppmärksamhet till barnet heeela tiden, jag måste få gå på toa och jag måste få göra ordning håret. t.ex det tar ju inte speciellt lång tid, bara man är i närheten och att barnet ser sin ammma/pappa så är det nog ingen fara, Wiggo har inte dött än iaf Smile
    Kram

  • Ella skriver:

    jag tror nog inte att det gör ngt direkt om du låter dem skrika lite grann… Love kan ju också behöva lära sig att det inte är tokfarligt att ligga ensam en liten stund… Minna kan ju också behöva lära sig att hon inte kan få all uppmärksamhet hela tiden… har frågat förut, men napp… är det ngt ni är emot att testa på Love eller har ni redan det till honom…?? för min räddning var verkligen nappen när min dotter var extremt snuttig… annars hade jag nog haft henne vid tutten hela tiden… men för min del kanske det underlättade att ge nappen eftersom jag inte fick ngn mjölk i mina bröst så jag har ju fått ge ersättning nästan ända sen hon föddes… men tänkte mer att han verkar ha ett väldigt sugbehov o då kanske det kan vara skönt för dej också att han har napp så han inte hänger i dina bröst hela dagarna utan att du kan ge Minna uppmärksamhet ett tag också…

  • Dubbeltrubbel skriver:

    Nöden har ingen lag och det kan inte vara så farligt. Du skulle ju alla tvillingar och trillingar få riktigt svåra men isåfall, eftersom de från dag ett får mindre uppmärksamhet. Och så vet jag ju att det inte är. Du har tid på dig under resten av barnens uppväxt att ge dem massa uppmärksamhet och kärlek.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.