Jag går sönder!

Ingen bra dag, ingen bra dag alls..
Barnen samarbetar antingen emot mej, eller samarbetar inte alls.

Minna:
Sömnvägar – tog 2½h att försöka natta henne, mycket tårar från både henne och mej.
Slutade med att hon somnade sittandes flera gånger och vaknade när hon höll på att falla omkull, somnade sittandes och föll omkull och sov vidare till slut.
Obehagligt. :(

Love:
Katastofbökig med amningen!
Det blir för mysigt så han somnar och äter sämre, men jaja när han sen är vaken KRÄVER han att han får stå upp annars blir han ledsen och skriker VRÅLAR och gråter, men när han sår så kräks han massor.

Jag har gråtit en väldans massa, känner mej så elak och hemsk som mamma och människa.
Tankarna jag tänkt om mina barn är hemska, så hemska att jag skäms för mycket för att skriva dom i bloggen.
Frustrationen tar över helt när allt blir kaos på än gång och inte blir bättre på 3h..

Sedan fick jag ett samtal imorse från en underbar kvinna.
Vet att hon menar väl – hon är en underbar kvinna som är min vän och jag hoppas på att vara hennes..
Men med mitt huvud surrar tankarna omkring att ”Jag gör fel, jag gör henne besviken, jag misslyckas”..
Skäms när vi lägger på och oroar mej för att ha ställt till det för henne, för det är inte alls min mening.

Jag är en Skriv först, Tänk sen-bloggare.
Jag skriver från hjärtat och låter mina känslor uttrycka sej.
Sen efter när jag gått vidare och kanske läser om inlägget så kan jag ibland märka att det skulle kunna skrivits annorlunda?
Iaf när det involverar andra, när det bara gäller mej så bjuder jag på mej själv – till 100%..
På gott och ont.

Om ni har lite pepp och tröstande ord till övers så skulle jag jättegärna be om det..
Förlåt att jag snyltar tröst..

Kram