Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelsen.
Ibland skriver jag även om min behandling, utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot.
[Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
Kontakta mej här.
Många tårar..
Idag har varit en väldigt konstig dag..
Försov mej imorse, stressade för att få Minna till dagis i tid.
Sen hem, duscha och klä mej, skynda till centrum och mötte Jessica – fikade, lunchade och hade supertrevligt.
Dagis ringer – Minna har feber.
Hämta Minna som verkar pigg och ger henne lite mat i centrum, sen börjar barnen kaosa.
Minna grät så länge jag inte gick med henne, Love ville ha mat men bökade så otroligt.
Min mamma kom och passa Minna så Love fick ny blöja och lite mat, men mamma var tvungen att gå så min underbara syster hjälpte till. Sååå otroligt snällt!
Hon gick länge med Minna och stannade med mej tills Jonas kom hem från jobbet och mötte oss i centrum.
Kaoset fortsatte här hemma med två matvägrande och gråtande barn.
Jag bröt ihop.
Känner mej så jävla dålig som mamma, som flickvän, som syster, som dotter.. som människa.
Skäms över att jag inte kan hantera detta just nu.
Att jag bara vill fly..
Sen hjälper det inte att ständigt söka svar gällande Minnas diagnos, söka hjälp och information.
Håller på att bli galen..
Ska försöka bjuda på något trevligt i bloggen innan jag går och lägger mej..
Kram på er
Ta det lugnt, Johanna.
Du är inte ensam om att bryta ihop med jämna mellanrum!
Det är så det måste få vara, annars kan vi inte få tillbaka den där kraften igen! Så ibland tror jag det är bra att bryta ihop.
Och dina barn far inte illa för det! Ibland måste man gråta, skaka och panika och det är HELT okej och jääävligt vanligt.
Allt ordnar sig!
Men gumman. DU är inte misslyckad alls som varken mamma el något.
Förstår att det är tufft
Det är tufft att bara ha 2 barn tätt, och sedan att allt är som det är gör det hela tuffare, det förstår jag.
Finns här om du vill prata iaf.
Du är INTE en dålig mamma!!! Du är den bästa mamman som finns för dina barn!!! Jag förstår din känsla av att vilja fly… Jag har den oxå lite då och då…
Men våra barn älskar och behöver oss!!! De känner trygga hos oss och därför vågar de tjorva, testa gränser och va ledsna tillsammans med oss. De vet att de är älskade oavsett…
Och även om du tvivlar på det så är du älskad och så behövd!!! Jag är jätteglad för att du finns och att jag får lov att lära känna dig!
Va rädd om dig själv! Lovar att det kommer bättre tider!
Kraaaaaaaaaaam!
Det är ok att bryta ihop. Våga vara ledsen & arg osv. Det är fktiskt normalt. Barnen älskar ju dig oavsett. Är i den svängen själv mellan varven pga två täta barn, mycket bråk hemma & en nylig sepration. Man kan inte vara stark och hantera allting alltid. Tycker du verkar stark. Du ger mig mig styrka..
Kram på dig. Våga vara dig!
Du har skrivit att du ska börja din behandling snart igen. Jag hoppas att det kan hjälpa dig att hantera saker lättare och även bra att du där får verkligen prata ut. Stor Kram
du ger ett intryck av att vara en sjukt bra mamma johanna och vet du varför? för att du ÄR det.! många hade nog gett upp och börjat skrika och i ren frustration låta allt gå ut över barnen men du gör inte det. Du är fantstisk och det är jobbigt med allt runt om er nu, men du klarar det. För du är du, och du är bra.
Kram