Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,1 år sedan.

Ett ärligt inlägg.. det är dags nu.

Well, såhär är det..
Jag älskar att blogga, skriva om barnen, min vardag, mina känslor och lite smått och gott.
MEN..
Nu på sista tiden får jag liksom inte samma lust att blogga, känner inte att jag kan reda ut mitt hjärnkaos och skriva positiva saker i bloggen.
Blir mest massa ångest, klagande och tråkiga inlägg.

Vet inte alls hur länge detta håller i sej, men i vanliga fall när jag mår ”bättre” skriver jag juh minst 5 inlägg om dagen, bjuder på bilder och så, men nu..
1-3 rätt meningslösa inlägg per dag, rätt så krystade och framtvingade liksom.

Var som vanligt på min behandling som alltid på måndagar.
Kom fram rätt jobbig information som gjorde att dagen vart extra svår.
Trött som alltid så tröttheten och ångesten ledde till att jag inte orkade laga mat och ville tröstäta.
Kebabsallad.. MUMS!

Imorgon ska jag dock ta lilleman till BVC, så spännande att få veta hur stor han har blivit. :)
Första tanden är iaf när som helst igenom.
Han kryper helt obehindrat, sätter sej upp, står på alla fyra som i fötter och händer, reser sej mot saker, reser sej halvt som halvt utan något att hålla i och sen går han när man håller honom i händerna, så ja..
Stor skillnad både på storlek men utveckling på mina underbara barn.

Det jag tänkte fråga er är..
Ska jag stänga ner bloggen HELT, eller ska jag fortsätta uppdatera såhär småuselt tills jag är mej själv igen och bloggar normalt?

En annan ärlig sak skulle jag vilja avslöja för er men den är ALLDELES för personlig.
Kanske senare, det beror på hur det går vägen.

Gonatt

6 Responses to Ett ärligt inlägg.. det är dags nu.

  • Jannice skriver:

    Jag vill nog att du fortsätter skriva..om du orkar förstås. Hur det än är vännen, så är det ju DU, och just nu går du igenom en fas i DITT liv. Jag står för att man ska vara ärlig..och om någon misstycker, så kan de ju alltid låta bli att läsa..?!
    Sen är det ju även så, att det finns fler än du där ute, som ibland mår dåligt. Om man då får läsa om fler livsöden, vardagliga ting, tråkigheter, och helt fantastiska saker (som när du mår bra och när du skriver om din fina familj) så kan fler känna igen sig!
    Det finns inte en enda människa som alltid mår toppen! Om de nu skulle hävda att de gör det..ja, då ljuger de riktigt ordentligt!!
    Många kramar!!

  • Linda skriver:

    FORTSÄTTA! såklart Smile

    Ibland är det som mörkast alldeles innan gryningen Johanna, KÄMPA PÅ!

    Tänkte på det..har du fått gjort nån hormonutredning nångång? Jag lider av PCO, och efter att ha läst vad detta kan påverka mitt mående har jag lättare att fixa mina svackor, (även omd e är väldigt lindiga) Tänkte eftersom du verkade så välmående och glad under graviditeten, ,,,
    KRAM

  • Annsi skriver:

    Vet du?! Det är andledningen till att du är så ärlig som folk läser din blogg. Du sporrar andra till att kämpa trots att de befinner sig så långt ner i avgrunden. Du är en förebild. Du må ha diagnoser upp till öronen, men du är den bästa mamman, finaste vännen, underbaraste fästmön, goaste dottern, härligaste syster ect ect. Johanna du förstår inte hur fin du är! Du om nån borde vara självisk å egoistisk, men du är den som alltid tänker mest på alla andra före dig själv! Du kämpar mot så mycket och ändå är du den du är. Det får iaf mig att beundra din styrka! Dina ärr syns, det skiter jag i. För det finns så många människor som har en själv full av ärr, du ser aldrig hur dåligt dem mår, för de vill alltid att allt utåt ska vara perfekt. De ljuger varje gång man frågar hur de mår. DU… underbara människa. Din ropp pryds av ärr, man ser hur du mått, du svarar ärligt när man frågar hur du mår, du står för kaoset i ditt huvud. Du står för kärleken till din familj. Du skiter i om livet ditt inte framstår som perfekt, för detta är du. Och det älskar jag. Din ärlighet… å vet du… ingen har ett perfekt liv. Ingen är glad jämt. Johanna fortsätt skriv, för jag tror det är bra för dig med. Samtigit som du får andra att inse att det går, man får aldrig sluta kämpa.
    Underbar fina Johanna! Heart Jag tänker på dig och undrar verkligen vad som händer i ditt liv!

  • Annsi skriver:

    Babe, kikade in på din viktblogg…å såg att du ville bygga långa muskler som inte ger så mycket vikt typ…. Mitt absolut bästa tips för dig som dessutom lidar av att vara överrörlig är yoga baby…YOGA! Med yoga bygger du styrka i kroppen, långa smala muskler och du låte din kropp bli vigare, dvs din överrörlighet komme bli bättre. Yoga påfrestar inte kroppen på samma sett och det blir ett långvarigt resultat… MEN det som är det bästa är… Med yoga lär du dig att andas rätt, samt komma till ro. Yoga är en typ av meditation kombinerat med träning. Alltså… när du yogar kommer du att jobba med digg inre och yttre. Hur bra är inte det! Snälla testa det ett par gånger… Ge det lite tid… och baby… du kommer älska det…. Din kropp kommer älska dig, din själ också… Yoga är svaret för dig!

  • madde skriver:

    Ja tycker absolut du ska ha bloggen kvar.. Vill ju hålla koll på er Wink Jag har också noll blogglust numera, men ja skriver lite då och då för att hålla mamma o pappa, kompisar.etc uppdaterade. Blev ju lite nyfiken på vad det är du vill berätta också Grin ! KRAM

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.