Välkommen!
Johanna, 32årig Stockholmsmamma till Minna [081124], lillebror Love [100626] & Elias [160110].

Fru Salkert sedan 160806. ♥

Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt och öppet!

Hoppas du ska gilla min blogg!

Follow on Bloglovin
Arkiv
Översättning
free counters
Samarbeten
Bloggare
My Perfect Baby
Intresserad utav samarbete?
Kontakta mej här.
Statistik
Get your own free Blogoversary button!
Personligt Pinga Frisim Bloggar av mammor och gravida Blogg Topplista Twingly BlogRank Topplista Page Rank Site Meter I ♥ Validator Tourn
Blimamma.se

Sjukhusbesöket


Vårat besök på Astrid Lindgrens Barnakut i fredagskväll var mitt första besök på Astrid Lindgrens och Loves första riktiga AKUTbesök.
Love är snart 1,5 år och har varit på akuten en gång tidigare, dock inte akut då.
Vårdguiden ville att vi skulle åka in då han varit magsjuk i mer än 3-4 dagar, trots att jag berättade att han var pigg, glad, och åt som han skulle OCH kissade, inte bara bajsade hela tiden.
Han var dock typ 6-8 månader då tror jag.
Åkte in och läkaren gav mej en stjärna i boken för att jag förklarade allt direkt när vi kom in och att jag hade rätt.
Denna gång ringde jag vårdguiden påväg till tunnelbanan för att försäkra mej (jag tvivlar juh alltid på allt) om att vi skulle åka in.
Kvinnan på VG höll med mej att vi skulle åka in men informerade att det då inte blev Sachsskas barnssjukhus utan Astrid Lindgrens då detta handlade om ortopedi.
Påväg in till akuten mötte Therra upp mej för stöd och sällskap.
Therra är en tjej som gick på gården jag jobbade på för flera år som även blev en vän. :)
Väl framme på akuten gick det rätt fort trots att det var fullt.
Fick hjälp, Love fick ”smärtdos” på 500mg alvedon, en sköterska gav oss plats i ett Obs-rum (Observeringsrum) och frågade om Therra var den ”oroliga pappan”, ehmn nej, hon är min kompis, pappan är hemma med storasyster svarade jag, sen skrattade jag och Therra.
Inom 5 min hade en läkare kommit, kände så gott det gick på Loves axel men sa snabbt att han skulle få vara i fred och lugna sej då han hade så ont.
TACK! :)
Hon kom tillbaka när han lugnat sej och alvedonen verkade ge maximal lindring, kände och kollade och sa att han skulle röntgas.
Snabbt upp på röntgen och väl där fick jag hålla fast honom medan dom snabbt tog bilder.
1. HATAR att behöva hålla fast mina barn, föredrar då hellre att någon sköterska gör det medan jag håller handen, klappar och försöker lugna. Jag vill inte förknippas med något dåligt som att hålla fast.
2. Dock prioriterar jag i akuta lägen att göra vad som krävs för att mina barn ska få hjälpen dom behöver då dom är för små för att förstå att detta är något som i slutändan resulterar i något bra.

Ner till Obs-rummet igen, Love ville bäras, bar omkring honom hela tiden och visade honom runt.
Det som tog längst tid under hela besöket var att vänta på röntgenplåtarna.
När dom kommit kom läkaren in och informerade om Loves brutna nyckelben.
Jag blev inte chockad då jag åkte in för att jag misstänkte att något var brutet.
Blev dock otroligt ledsen för min lilla älsklings skull.
Fick smärtstillningsschema då Love ska äta otroligt stora doser alvedon i totalt 2 dagar, inatt ger vi sista.
Sen ska han få normal dos i så många dagar det verkar behövas.
Jag som ogillar att ge mina barn mediciner i den mån det går att undvika (ger inte alvedon vid feber så länge dom inte är helt tagna eller febern väldigt hög då jag vill att deras kroppar ska lära sej kämpa själva).
Så i Loves fall känns det okej att ge smärtstillande.

Vi fick även en bild på nyckelbenet och en mitella.

Väl hemma vart det en kamp med att få Love att sömna och SOVA, han hade juh ont trots smärtstillandet till en början.

Idag börjar det vända, han vågar röra lite på hand och arm och är lite gladare nu iaf. :)

Vi fick veta att när nyckelbenet läkt helt (om ca 3veckor) så kan de vara en knöl där benet läkt, som kommer försvinna helt inom 2 år.

Har du eller någon du känner brutit sitt nyckelben?


6 kommentarer till Sjukhusbesöket

  • Jag vet att Jonnys pappa bröt sitt nyckelben för några år sedan och han har tyvärr fortfarande problem med det, men det kan ju bero på att den envisa gubben vägrade åka in på nästan tre dagar trots att benet stod rätt upp och att han lyfter mycket tungt i sitt jobb och inte orkade vänta tills det var färdigläkt.

    Påtal om ”den oroliga pappan” så fick Jonny och vår kompis höra något roligt när dom var inne och kollade Harleys hjärta sist: Nej men va roligt att se två pappor! Utbrister en sköterska och Jonny och Putte blev så ställda att dom bara svarade kort och gott ja haha.

  • Ida skriver:

    Hej Johanna!
    Min dotter Tilde, 3 år, bröt sitt nyckelben när hon var ungefär 1,5 år. Det läkte jättefint och var inte speceillt jobbigt under tiden hon var skadad heller. Dock så var det sommar så man behövde ju inte knöla på vinterjackor och sådär.
    Olyckan skedde i samband med att semestern skulle börja så vi var lediga under hela läkningstiden. Vet inte om hon hade klarat av att gå till förskolan med sin skada..
    Hoppas att det läker snabbt och smidigt för Love Smile

    //Ida