Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,1 år sedan.

Tänk att jag mått såhär i över 20år!

Skrev precis en facebookstatus som skulle kort förklara dagens mående och sysslor..
”har en riktigt kämpig dag, försöker vinna över alla jobbiga känslor..
Möblerat, packat upp, sorterat och nästan tagit livet av mej på köpet då två möbler välte över mej – AJ!
Jaja, nu ska jag spela min nya playlist som jag gjort för att få mej på bättre tankar sen vika in massa tvätt.. Allt för att kunna andas.
Hatar att må såhär och att jag gjort det i typ 20år! Sjukt.”

Att skriva sista meningen satte en stor klump i halsen..
Jag minns att jag var deprimerad redan på dagis, förstå hur fel!
Hur kan man vara deprimerad som barn, alltså så liten så att man går på dagis?
Visst tycker jag det är förbannat jävla orättvist att jag mått så sjukt dåligt, så lång tid, men hellre jag än t.ex. mina barn, syskon, föräldrar, vänner o.s.v.
Känner mej helt knäckt.

Trots att det tar emot att gå ut, så bokade jag in en fika (jag ska inte fika då jag inte har råd) med en gammal vän, mest för att komma ut, träffa en trevlig tjej, tänka på annat.. Känns tungt, men vet att det är tusen gånger bättre än att stanna här inne och vara ensam.

Delar länken om någon vill lyssna på mitt försök till en Feel Good Playlist.
Kom gärna med förslag på dina Feel Good låtar..

Nu måste jag göra något galet för att komma upp ur detta djupa ”hål”, måste andas, känns som om någon sitter på min bröstkorg, ja ni vet..

Senare..

8 Responses to Tänk att jag mått såhär i över 20år!

  • Angelica skriver:

    Puss på dig gumman. En låt som man blir glad av e den som går på reklam nu. Woudent it be nice…. De e reklam för wolksvagenbilar

  • Sandra skriver:

    Jag kan inte sätta mig in i din situation, MEN jag vet hur det känns att ha ångest. Att inte kunna andas, trycket över bröstet och bli så yr att man mår illa! Hur tårarna bara tränger fram i mängder, helt hejdlöst och till synes utan anledning. Hur nära och kära bara kan se på, men aldrig riktigt förstå. Hur man tycker att livet är slut, känslan av att inget någonsin kommer att bli bra igen. Men jag vet också hur det är med de bra dagarna. När man inte kan förstå att man kunde må så dåligt den där dagen. Jag vet att det är svårt, men försök tänka på de bra dagarna, både de som varit och de som kommer. För de KOMMER! Och du gör precis som jag när jag mår dåligt, sätter på en film och flyr verkligheten. Bara för en liten stund….
    Tänker på dig!
    Vi hörs!
    Kram!

  • Lisa skriver:

    Det som jag tror mig veta om dig är, att du är stark.
    Du bestämmer faktiskt själv hur dåligt du ska må.

    Be dina behandlare om hjälp. De vet hur man kommer fram till den insikten.

  • Johanna skriver:

    Det är inte så lätt som du verka tro..
    Mina behandlare må tycka att jag är stark, men inte ens dom tror på ”du bestämmer själv hur dåligt du ska må”..
    Litar mer på deras ord.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.