Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
13 månader sedan.

Insikt? Mamma eller Johanna? Varför tvingas välja när jag tydligen kan vara båda!

Jag tror inte jag kommer bli gravid mer, inte föda flera barn..
Inte för att jag inte vill, tro mej, jag har längtat efter att bli gravid och föda barn sedan Love föddes..
Men tror ärligt talat inte jag kommer orka med det.
Jag tycker det är tungt nog med de två jag har, får så lite och dålig sömn, dom trotsar och ställer till med massor med bus bara man släpper blicken i 30 sekunder hinner det hända massor med kaos.
Några vänner säger i försök till tröst att jag kan vänta några år tills Minna och Love är större, men nej..
Jag vill inte ha någon ”sladdis”, vill inte behöva börja om från början med att inte få sova, ha tid till sej själv o.s.v.

Denna insikt är nog en del i varför jag knappt bloggat..
Det och att jag känner att jag efter att inte gått ut alls från att jag blev gravid med Minna (Mars 2008) till att i våras 2011 börjat gå ut lite då och då, känner jag nu att jag tycker om att gå ut med vänner, dansa och dricka öl.
När jag träffade Jonas sommaren 2005 var jag på botten, drack och ställde till det jämnt, inte bara varje helg utan största delen av veckorna, månaderna o.s.v.
Han fångade upp mej och från att vi träffades till att jag blev gravid med Minna festade jag minimalt.

Många av er dömmer mej säker nu, tycker att jag är en dålig mamma som saknar festandet när jag kan vara hemma och gulla med mina barn.
Jag älskar mina barn, mer än något annat, självklart mer än festandet.
Dock blir jag en bättre mamma när jag får komma ut och göra annat också.

Man kan aldrig jämföra sej med andra, jag tror inte att jag är en bättre eller sämre mamma än någon annan, jag är lika bra som någon annan, dock den bästa mamman för mina barn.
Jag skulle göra allt för mina barn, allt!

Har två underbara perfekta barn, dock har det varit otroligt tungt, tyngre än vad jag antagligen skrivit i bloggen..

Att få en vacker underbar dotter, behöva bo på sjukhus första halvåret, följt utav flera år med sjukhusbesök, undersökningar, utredningar. Diagnos Kromosomavvikelse och hela den cirkusen och allt med habilitering m.m.
Min lilla Minna som jag tvingats se må dåligt och vara frustrerad över att hon vill så mycket men hennes avvikelse har gjort det så svårt för henne.
Gråtit så mycket över att se henne tvingas kämpa så mycket hårdare än andra barn, gråtit av lycka när hon väl lär sej!
En dotter som inte sov många timmar per dygn förns hon var 1,5år men fortfarande har perioder där hon vaknar och är vaken hela nätterna.
Otroligt mycket problem med mat.

Sedan föda en tack och lov frisk son som istället utvecklades och växer i rekordfart, stor pojke som tidigt lärt sej allt.
Precis som storasyster är han förbannat envis och ja, troligen ett familjedrag då jag och Jonas är extremt envisa.
Love som klättrar på allting, slår på allting, har sönder saker och gör illa sej då han är överallt hela tiden.
Som verkar ha minimalt sömnbehov då han sover mindre än de jämnåriga, sover stökigt och vaknar tidigt.

Tillsammans har båda barnen kommit in i en förbannad trots där de gör allt det inte får, de kastar mat över allt, kladdar, kletar med busiga flin då de vet att de inte får.
De har sönder saker, välter saker, sliter fram allt de kan och ja.. nu tänker ni säkert..
Som alla barn gör..
Nej, har haft många vänner som har barn som går här ifrån utmattade och kramar om mej med tröstande ord att det förhoppningsvis vänder snart och efteråt sagt att dom är mer tacksamma över att deras barn inte är lika ”vilda”.

Jag älskar mina barn, ångrar självklart ingen av dom och hoppas inte jag behöver förklara det för er.
Känner dock att mina är som är så otroligt mammiga inte känns som två barn, utan som fyra och jag har alltid sagt att aldrig mer än fyra barn.

Hoppas ni vill läsa om min blogg iaf, som en mamma som nu ändrat spår och har lite andra planer i livet än innan..

Från att vara tvåbarnsmamma som längtat efter att bli gravid och föda barn och som inte velat något annat än att vara hemma och bara vara med barnen och blogga om dom, till att bli en tvåbarnsmamma som känner sej som en fyrabarnsmamma och känner att livet faktiskt inte bara handlar om att vara mamma utan man kan vara mamma och så mycket mer.

Stannar ni kvar och läser?

15 Responses to Insikt? Mamma eller Johanna? Varför tvingas välja när jag tydligen kan vara båda!

  • Ika skriver:

    TACK Johanna!
    Äntligen skriver du någonting som jag tänkt på mycket.
    Du MÅSTE ta hand om dig själv och precis som du skriver är du mer än bara en mamma! Ibland måste man bara få vara ”Johanna” eller ”Ulrika och det är nog det som får en att orka och vilja mer.
    Sen handlar ju inte allt om att få tusen barn, ellerhur?
    Du har två fina barn som faktiskt kräver mer än andra (Tänker mest på Minnas problematik..)

    Hur ska du orka med barn på heltid, din behandling osv om du inte bryr dig om dig själv och din kropp? Du är sjuk mycket, kroppen säger ifrån osv.
    Detta var så bra skrivet och JAG tycker personligen att du är en BÄTTRE mamma när du faktiskt vågar släppa taget lite och förstå att det finns såå mycket annat i livet?
    Och SJÄLVKLART älskar du dina barn, det är därför du kommit fram till detta, att du behöver ta hand om dig själv för att kunna vara en bra mamma! Smile

    Hoppas du förstår hur jag menar! Smile
    Kram!

  • Lisa skriver:

    Men kära Johanna. Varför skulle någon komma på idén att fördöma dig för att du nu, när det är möjligt, vill gå ut då och då, ha roligt, bli beundrad, dricka en öl eller två!

    Många mammor går igenom den här fasen när barnen blivit så stora att det går att lämna dem. Jag tror det är en reaktion på den extrema bundenhet man levt under i åratal.

    Ja, barnen börjar kunna trotsa. Kan även Minna det? I så fall: grattis!!!!

    Du är en fantastisk mamma, jag beundrar dig, även om jag gett ifrån mig ett och annat kritiskt pip emellanåt.

  • Johanna skriver:

    @Ika

    Tack vackra, skönt att höra att jag inte blir dömd för att jag kommit fram till detta utan att det låter vettigt.
    Det känns vettigt.
    Märker själv att när jag får gå ut med vänner och ha roligt (behöver såklart inte handla om alkohol) så släpper lite stress, lite spänning och frustration så att jag orkar mer.

    Kärlek fina
    Dags att ses snart!

  • Johanna skriver:

    @Lisa
    Tack Lisa, okej så andra mammor går också igenom detta?
    Känns som alla mammor jag känner har snarare känts ”starkare” än mej, som bättre mammor då dom verkar tycka att vara mamma 100% av all tid är det enda rätta och det bästa för dom.
    Därför har jag inte skrivit om detta tidigare.

    Tack Lisa!

  • jag stannar så klart <3 det är viktigt att inte glömma bort sig själv bara för att man gått och blivit mamma. Somliga verkar tro att när man har blivit mamma så får man lägga allt annat på hyllan och BARA vara mamma. Men det fungerar inte i längden, och de som påstår att de är lyckliga med att enbart identifiera sig med mammarollen ljuger (eller har haft ett förbannat ovärt liv tidigare). Att vilja komma ifrån är helt förståligt, speciellt när man har det så jobbigt som du. Man behöver andningspauser. Det är inte lätt att vara förälder, men det är tabu att prata om det svåra och jobbiga - resultatet blir presationsångest och en tro att man inte duger som förälder. Men man duger, alltid! Du är stark Johanna och du har all rätt i världen att hålla fast vid "Johanna" och inte bara "Mamma". Jag tror att världen behöver ändra sin syn på saker och ting, man kan ju fråga sig varför det egentligen är så att de flesta käner att de inte kan skriva om det som är jobbigt (speciellt när det handlar om sina barn). Det är klart som fan att det är jobbigt! Nu känner jag att jag bara babblar på, jag ville egentligen bara säga att jag kommer fortsätta läsa och att jag förstår dig. Kramar!

  • Lisa skriver:

    Jag gick igenom den fasen du är inne i nu: vilja vara dig själv, träffa vänner— för 40 år sedan. Den är naturlig och skall genomlevas.

    — Sätt dock gränser för dina älskade barn, det mår de bra av.—

  • Cia skriver:

    Kan bara säga att det är väldigt skönt att släppa mammalivet ibland och köra på lite mer ”oansvarigt” lite då och då…många gånger känns det som att det är nån slags tävling om vem som är bäst mamma hit och dit. Släpp det och bara kör så blir det bra!!
    Många släpper hela sitt jag för att leva i nån slags perfekt fantasivärld där inget är jobbigt utan bara gulligt vilket är enbart bullshit…alla känner nog ibland att man har lust att ta den ena och slå den andra med.. men inte en jävel vågar säga det!!!
    jag tycker att alla mammor/tjejer borde stötta varann istället för att bara trycka ner och ge varann dåligt samvete!!!
    tack för ordet!!!!

  • Ania skriver:

    Det är verkligen ingen som kan döma dig för att du umgås med vänner. Att vara mamma betyder inte att ge upp sitt egna liv, ta farväl av vänner och ägna all sin vakna tid åt att leka, mata, byta blöjor etc. Du har Jonas, och han är precis en lika bra förälder som du. Så gå ut och roa dig och tänk inte att du är sämre för det. Det är som du skriver, man mår bättre av att få vara sitt ”gamla” jag ibland.Jag går också ut, t.ex. ikväll, medan min son är hemma med sin pappa. Han tycker lika mycket om mig ändå.
    Och ang. att ”bara” ha två barn. Du har väl hört att man ska lägga av när man ligger på topp? Det gör du redan. Två helt underbart fina barn. En jättebra kille. En fin familj. Du har mycket många önskar Wink

    Ta hand om dig Johanna. Att du mår bra är det bästa du kan göra för dina barn. Oavsett om det betyder att du stannar hemma, går ut vad som helst.

  • madde skriver:

    Man måste få vara nånting annat än bara mamma. Jag har senaste veckorna kännt mig B L Ä. Jag tänker: Shit! Ska livet va såhär? Min dröm när ja va liten va inte att växa upp till att bli barnflicka, tvätt tant, privat kock och städerska.. för det är det jag ’jobbar’ med nu. Såklart jag älskar barnen mest över allt och det gör du mer. Men jag förstår hur du känner dig. Vi kan gå ut och festa och snacka om våra crazy ungar när jag kommer till sthlm!! Vilken helg är du ledig i Jan?? KRAM

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.