Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,1 år sedan.

I may be a sinner, but I was once a child full of innocence..

En liten uppdatering..

Barnen:
Minna springer, pratar på, sjunger och är bara så jävla underbar!
Hennes leende är verkligen världens leende, ingen skulle kunna låta bli att le tillbaka mot henne,
oavsett vad som hänt i esns liv.. Minna lyser upp!
Kramig, busig, trotsig, sur, charmör, glad och ständigt överraskar hon oss med vad hon lär sej!
Mammas lycka! Underbara unge vad du gör din mamma stolt!

Love springer, klättrar, pratar och röjjer järnet jämnt och gör sin mamma galen, på alla sätt och vis.. ;)
Loves ögon har ständigt en glimt av busighet som även är värre än Minnas, förståeligt dock då han ÄR busigaste sötungen i världen!
Loves smeknamn är numera ”BAM BAM” och han säger det själv då Love slår på ALLTING, en vild unge och det skyller jag på dagisungarna, jag vet vilka som lär min son att slåss och kasta saker och det ogillar jag, MEN.. Love kramar förlåt och är snäll efteråt.

Syskonen bråkar ganska mycket, tar varandras leksaker, knuffas, skriker på varandra..
Dock har jag aldrig sett så fin syskonkärlek förut.
Love hjälper Minna upp när Minna ramlat, Minna tröstar Love när han gör sej illa..
Dom kan ligga bredvid varandra.. stilla.. och bara titta på varandra.. ibland bara titta, ibland titta och le.. skratta. Så underbart för en mamma att se!

 

Kärleken

Med Jonas är allting antingen helt jävla underbart eller totalt kaos.
Vi har bråkat mycket nu när jag mår så dåligt då Jonas har svårt att förstå att jag inte kan planera in när jag ska må dåligt.
Eller när han är lugn förstår han såklart, men när påfrestningarna blir för stora så är det juh svårt att vara sansad och vettig som säkert ni också vet och då blir han ilsken och rätt skrämmande, då blir det bråk.
Vi kämpar vidare.. vi vill båda att jag ska må bättre och jag går långsamt mot lite ljus..

Behandlingen

Har snart bara 4 månader kvar av min 18 månader långa MBT-behandling.
Skrämmande men skönt på samma gång.
Jag har kommit långt under dessa 14 månader som gått..
Har gått med på medicinering nu när jag beslutat mej för att det inte blir flera barn.
Vi börjar med Concerta mot min ADHD, min läkare tror jag kommer behöva både Concerta och Ritalin.
Sen när den biten är klar ska vi hitta några anti-depressiva, lugnande och för min sömn.
Så kommer än en gång bli en pillertrillare.. men om det gör mej till en bättre mamma och flickvän så är jag ALL IN!

Allt för mina barn, för min familj!

Sen finns det ganska mycket jag inte tänker skriva i bloggen, inte nu iaf..
Får se hur ofta/sällan jag kommer blogga, men ska försöka hålla er fina läsare som finns kvar ajour så ni vet.. :)

Kram på er och hoppas ni mår bra!

11 Responses to I may be a sinner, but I was once a child full of innocence..

  • MammaMia skriver:

    Skönt att höra nåt ifrån dig!
    Har tänkt på dig och hoppats att du har det bra.
    Man blir lite orolig att det ska ha hänt nångot hemskt.
    Hoppas allt blir bra (till slut iallafall)!

    Kram

  • sandra skriver:

    Vad roligt att få en liten uppdate!
    Var faktiskt in på bloggen igår för att se om det fanns några livstecken! Jag är en trogen läsare men jag är jätte dålig på att kommentera.

    Hoppas att det blir bättre med pillerna och att du kommer må bättre! hållar alla mina tummar och tår för dig!

    Kram Sandra

  • Lisa skriver:

    Finns det ingen familjeterapi för er? Eftersom jag vuxit upp i en borderline-familj – min mamma var det – vet jag, att man behöver lära sig att hantera känslokasten borderline ger upphov till hos sin bärare. Jonas kanske skulle behöva strategier för att motstå att dras in i dina kast?
    Vad beträffar Loves BANG_BANG tror jag att det rör sig om sådant barn gör. Inte är det andra dagisungars fel! Snarare kanske han känner av att stämningen hemma är dålig emellanåt och ger uttryck för det.

    Kämpa på – men att leva med borderline – både som den som har den, make och barn, är påfrestande.

    Synd om det inte finns hjälp för hela familjen. I så fall:kräv hjälp för hela familjen!

  • elin skriver:

    Vad härligt med en liten update om dig och din fina familj Smile

    Hoppas det kommer gå bra med medicineringen, just concertan kan ju ta ett litet tag att komma in i. Massa kramar till ER!

    Kram

  • Johanna skriver:

    Hmm t.o.m. fröknarna på dagis tror att det beror på vissa barn på dagis då Love gick flera månader utan att göra något, sen när de lite större pojkarna började kasta saker och slå, även slå Love så började han efter ett tag.

    Jag visar sällan mitt mående när barnen är hemma och vakna, men något känner dom säkert, men det gör alla barn i ALLA familjer.

  • Va skönt att det går liite framåt iaf! Tänker på dig då och då! Kanske för att vi är lika men olika. Har ju delvis samma diagnoser! jag ska ju göra om min ADHDutredning… tar sån förbannad lång tid bara att få TID! Jag fick ju Dampdiagnos som 15åring. Sen hände inget mer! Och i somras när jag hamnade på Psyk så skickade läkaren där en remiss för ny utredning efter att jag tagit upp tidigare och pågående problem! Har också en tung period just nu! Ångesten börjar komma mer och mer speciellt de torsdagar Walther sover på Hattis (kortidshemmet)! Det är skitjobbigt!

    Sköt om dig Johanna! Synn att vi inte bor närmare varann så vi kunde ha kämpat och stöttat varann! Får göra det via cyberrymden istället!!

    Kram <3

  • Rebecca skriver:

    Vad mysigt att du lagt in ett inlägg igen! Dock tråkigt att du mår så dåligt! Men så stark som du är så kommer du klara detta!

    Barn märker av ens humör/känslor väldigt bra, vet att när jag e stressad så märker Leah det direkt. Och bara för skojs skull så ska hon fiffla med annat o inte lyssna Razz
    Men även dom gångerna jag mått dåligt och vart ledsen men vart noga med att inte visa det så kan hon komma o krama mig o säga att jag inte ska va ledsen, så ja alla barn känner av i alla familjer! Barn är en tröst och en motivation att bli gladare/frisk bara genom att finnas! Smile

    Spelar ingen roll om man har nån psykisk sjukdom eller inte, barn känner o vet mer än vad många ger dom kred för! Så johanna som sagt, så jävla stark som du är, har olika diagnoser men kämpar på och uppfostrar så otroligt fina o härliga barn! DET är framgång! Det är jävligt starkt! Du ska va stolt över dig själv, som mamma men även som en egen individ! Seriöst, hur många skulle orka göra de du gör? och så bra?
    Wink
    Sköt om dig!
    Karmar! <3

  • ninja skriver:

    hej min cupcake!

    skönt att se att du skriver igen. det du skriver om love och minna värmer mitt vinterkalla hjärta.
    får jag länka dig från min blogg? förstår om du inte vill.

    miss u miss u

    all kärlek/ XXX

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.