Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,1 år sedan.

Den sista orken går till barnen..

När man dagligen kämpar med hur man mår och känner..
Kämpar emot tankar och känslor..
Då har man inte mycket ork kvar till någonting eller någon..
Den ork som finns kvar går självklart till barnen.

Jag är slut som människa.
Jag var påväg upp men är nu påväg ner igen.
Allt det där tunga och jobbiga, mörka och kalla, denna nedförsbacke som aldrig tycks ta slut..
Efter att man fallit mot botten så tycks det stanna av eller börja vända uppåt för att väldigt snart överraska en med att rusa rakt ner mot en djupare och mörkare botten.

Tål ingen stress, det har nu gått så långt att det inte bara resulterar i yrsel, svimmning och illamående utan nu även att jag faktiskt kan kräkas när jag blir för stressad.
Får panikångestattacker oftare och oftare och det känns som om jag står utanför min kropp och ser på när allting händer, känner alla känslor, tänker alla tankar men maktlös.

Jag vet att jag ”styr mitt eget öde”, att bara jag kan kämpa åt mej..
..just nu känns det dock för första gången på många år som om jag faktiskt inte kan det.
Som att det enda jag kan göra nu är att se på när allting verkligen går käpp rätt åt helvetet..

Kämpar på och lägger all min energi på att vara en så bra mamma jag bara kan.
Går i min behandling/terapi.
Äter min medicin.

Kommer nog be om fler mediciner vid nästa läkartid.
Är egentligen helt emot mediciner (för egen del), men behöver det nu.
Börjat äta mej till ”döds”, äter tills magen gör ont och jag kämpar för att inte behöva springa och kräkas..

Vet faktiskt inte varför jag skriver detta..
..och i bloggen, då jag faktiskt inte berättat detta för någon.
Inte Jonas, mina föräldrar eller syskon.. inte ens på behandlingen..

Kanske hoppades att det skulle kännas bättre för mej efter?
Eller bara kände att jag behövde berätta för någon..?

11 Responses to Den sista orken går till barnen..

  • Jag känner igen mig i det du skriver, inte i allt men stora delar av det. Jag sitter så djupt ner i skiten nu så jag vet knappt vad jag ska göra och ja energin går till barnen helt enkelt, har sovit konstant i nästan två dygn nu och vill egentligen bara lägga mig igen för jag är så trött. Jag har stängt ut alla andra nu till och med Jonny, mitt ljus i livet Frown
    Men jag lovar dig hjärtat vi kommer tillbaka båda två, vi fixar det här! <3

  • Johanna skriver:

    Sara fina:
    Jag hoppas verkligen det fina..
    Det gör mej ont att höra att du mår så dåligt.. Frown

    Kvällen har spenderats med 4h gråtande och panikångestattacker med andningssvårigheter som lätt till ”blackouts” och att jag fått kämpa för att inte kräkas av all ångest. Snart helg, och alla är glada över helgens möjligheter..
    Mm.. vad är skillnaden egentligen? Jonas hemma på dagarna och kan då ansvara för barnen så jag kan kämpa emot ångesten och alla smärtor i sovrummet där barnen slipper se?

    Kramar

  • Jag vill tro på det pappa alltid säger ”är det så här illa så kan det bara bli bättre från och med nu”. Vi får tänka så båda två, det kommer bli bättre nu. Du är så stark Johanna du är snart påväg upp igen, det lovar jag dig. Vi är snart påväg upp båda två, det kommer vara kämpigt men vi fixar det och det är värt det <3

  • ninja skriver:

    bra att du börjar berätta det även om det kanske är fel att göra det först i bloggen innan du talar med jonas och dina anhöriga.
    nu har du satt det i ord och inte enbart tankar och känslor.
    att lägga all energi på dina barn och behandling kan nu vara det som energin enbart räcker till och det är helt ok, det är inte fel någonstans. men tala med din kärlek, han måste ju vilja veta hur du mår och när det går så långt att det somatiskt strejkar. att ni tillsammans hjälper dig och varandra hur du ska finna mer balans.
    att även ta upp det i behandlingen att vardagen blir för lidande just nu. att det kanske är något man kan fokusera på där, eller kanske inte gå på lika hårt, eller arbeta i behandlingen på andra vis för att senare gå tillbaka i er behandlingsplanering.

    oj, nu menar jag inte att skriva gör si och så även om det just var det jag har skrivit. f’låt.
    menade mest att skapa tankebanor, det är du som vet vad som behövs för dig.
    Panda
    kram

  • Elin skriver:

    Här får du en kram av mig att utnyttja under de mörkaste, svåraste och mest ensamma stunderna
    *kram*
    Den kan användas exakt huuur många gånger som helst och den lägger inte ett gram extra vikt i ditt redan allt för tunga bagage.
    Och du – Jag tror på dig!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.