Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

Den långa vägen..

Jag har som sagt så länge jag kan minnas mått som jag mår..
Ibland lite bättre, ibland mycket sämre..

Redan på dagis gick jag i lekterapi, började på BUP (som då hette PBU), gått hos kuratorer, psykologer, terapeuter, läkare o.s.v. och gör än idag.

Testat mer mediciner än vad jag visste fanns..

Gått i flera behandlingar än vad jag har fingrar och tår.
Gått DBT, KBT, MBT..

Varit inlagd, blivit utskriven, blivit inlagd, rymt.

Skrurit och bränt mej, missbrukat droger och alkohol.. och ja i princip allt man kan missbruka.

Cigaretter, alkohol och droger – alltid FÖR mycket och FÖR ofta.
(Numera är jag helt drogfri sen mer än 6år tillbaka. Alkohol dricker jag men rätt sällan och tror det är mina barn som gör att jag inte hamnar i något missbruk).
Mat – att överäta och att inte äta alls. (Har fortfarande såna perioder, dock mer sällan nu än som förut – jämnt).
Sex – på ett allt för destruktivt sätt. (Ett kapitel för sej, skulle bli mycket att skriva gällande de missbruket).
Självdestruktiviteten – Har varken skurit eller bränt mej på över 6år, tankarna finns kvar, ”suget” och behovet likaså, men jag tillåter det inte då jag vägrar låta mina barn växa upp med det.

Jag har kämpat hårt och så länge och flera gånger gett upp och försökt ta mitt liv.
Det har aldrig berott på någon i min familj, eller någon annan..
Det har enbart berott på mej.
Jag tycker inte om mej själv, jag avskyr mej själv.
Jag äcklas och önskar ofta att jag skulle se annorlunda ut, vara på andra sätt..
Jag känner mej sällan älskad, men det är ingen annans fel.
Det är mej det är fel på, inte mej som Johanna.
Men det finns mycket inom mej som tyvärr inte blev som det ”borde”.

Missförstå mej rätt..

Jag har kommit långt, för några år sedan innan jag fick mina diagnoser, innan alla anteckningar i alla mina olika journaler från olika ställen där det stod ”misstankar om..” och alla diagnoser jag har men som aldrig utreddes för ens många år senare..
På den tiden trodde jag att det var mej det var fel på.
Johanna. Min person. Min personlighet. Mitt jag.
Sen fick jag diagnoserna och det med tid och terapi har fått mej att förstå att det är mina diagnoser.
Jag tänker ALDRIG skylla på mina diagnoser, att på något sätt försvara saker jag säger eller gör som inte är ”bra”, men att skylla på att jag har ADHD, är bipolär, har borderline o.s.v. ALDRIG!
Jag skäms efteråt och ber om ursäkt, sen kan jag förklara mina diagnoser och att jag ännu inte helt lärt mej.
Jag vill lära mej ”hantera” dom så gott det bara går.
Kontrollera diagnoserna, lära mej vad som ”triggar”, känna igenom mej hur jag är och vad som väntar i olika situationer.

Mina diagnoser är inte bara jobbiga och ”dåliga”.
ADHD:n kan göra mej otroligt effektiv, kunna ha 20 bollar i luften, köra på i ett snabbt tempo, många ideer, många lösningar..
Dock inget filter..
Jag ser, hör och känner ALLT!
Jag kan sitta på ett fik och höra inte bara vad personen jag fikar med pratar om, utan vad ALLA på fiket pratar om.
Jag flackar ofta runt med blicken, för jag ser och reagerar på sånt som de andra inte gör.
Borderline:en (hmm, låter finskt när jag tänker ”borderline:en”) gör mej inte bara emotionellt i kaos, känslig, stresskänslig och allt det tunga, utan jag känner så mycket för alla.
Delvis därför jag inte läst nyheter på över 5-6år.
Jag känner så mycket och bryr mej så mycket, det är tungt och kämpigt men en ”egenskap” jag tycker om.
Viktigt för mej då jag känner mej bättre som person, som faktiskt sätter mej själv sist.
Låter säkert sjukt för många av er, men många förstår mej nog.
Mår man dåligt själv är det skönt att få lyssna på andras problem, hjälpa dom.
Man mår bra att få hjälpa och man slipper tänka på sin egen ångest.

Detta inlägg blir bara längre och längre, klockan tickar på och jag har en del jag måste hinna med..
Så får fortsätta en annan gång..

Kom ihåg att ni alltid är välkommna att ställa frågor!


15 Comments

  1. Tack Johanna för att du delar med dig av dina erfarenheter! Delar av det du skriver om kämpar jag också med! Men du har kommit lite längre! Glad för din skull! Du är en kämpe!
    Jag frågade min psykiatrisjuksköterska på VåC ang KBT och fick till svar att jag kunde få det för de tillämpar detta, men sen fick jag höra att de inte har en behörig terapeutFrown Grr! Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra! Tack o lov har jag börjat arbetsträna 2x2timmar/veckan och det funkar, även om det har vart tufft denna första veckan. Men jag får annat att tänka på… typ räkna och kontrollera skruv med gummiplupp, 600st ska ligga i varje låda.. hehe… men jag kommer hemifrån och får träffa annat folk!

    kraaaaamar i massor till dig fina du<3

  2. Michaela:
    Bara att kämpa vidare!
    Jag har kämpat sedan jag var 5, mer aktivt sedan jag var 9 och fick en psykolog.
    Jag är 28år idag, alltså har jag kämpat 20 år nästa år.
    Jag räknar med att få kämpa hela livet men att det blit bättre och ”lättare” hela tiden.

    Kram och Lycka till!

  3. Tänk ändå hur mycket BRA som kan komma ur sån skit? Du är grym tjejen!

  4. Försvann min kommentar?

  5. Linus: Vilken kommentar?

  6. Där jag skrev om min resa, från PBU 1985 till min diagnos år 2000?

  7. Linus: Inte sett någon sån kommentar?

  8. Okej, försvann väl då.
    Fick min Asperger diagnos år 2000 (lindrig form av autism)
    Tillägg: Alla är människor ingen är sin diagnos,symptom.

  9. Tung läsning det här. Första gången jag besöker denna, din ena av två sidor, och jag ville skriva åtskilligt, eftersom läsningen grep mig. Ville skriva mycket. Men ber att få återkomma, eftersom jag måste ägna mig åt annat för tillfället.

    Sidan har legat öppen länge nu, men hur hamnade jag här då? Jo, jag skulle steka strömming igår kväll. Men, på förkvällen var jag så trött att jag beslutade att ”sträcka ut mig” en stund. Det var mörkt när jag vaknade. Ofta när dylikt sker ligger jag bara kvar en stund, utan att titta på klockan; fragment av drömmar dröjde sig kvar. Brukar ofta känna i kroppen vilken tid det är. Hon (klockan) är säkert tio (22), tänkte jag. Men hon var halv fyra på morgonen! Behövde väl den sömnen då, även om den spolierade lediga lördagskvällen. Klev upp.

    Jaha, … ? Till saken. Jag vet hur man steker strömming, men googlade ändå på recept. Vandrade runt på olika recept- och hemsidor. Hamnade hos en kvinnlig kock som gillar bacon, och där hittade jag läsning långt bortom strömmingarna, för att till sist landa i citatet: ”Har just kommit tillbaka från en festival-helg i Göteborg där kosten bestått av langos, hamburgare och öl”. [http://battremedbacon.blogg.se/]. Langos – hade aldrig hört det ordet tidigare.

    Googlade på ”langos”, och växlade till bildsök. Där fanns bilden med texten ”min langos” – och vips var jag inne på en av dina sidor. Ska ge ditt recept företräde, den dag då jag ger mig in på langosfixande!

    Ja, du ser vilka mysko vägar vårt moderna elektroniska liv för oss in på!

    Nu skrev jag mycket i alla fall, men kanske inte så ämnesorienterat som jag avsåg ovan. Nåja, nu har vi hälsat på varandra, och ber som sagt att få återkomma med mera relevant senare! Eller så betackar du dig.

  10. Hej Erik!

    Se där, så man kan hitta hit till min blogg via recept som langos? Smile
    Jag kan rekommendera dej att testa!
    Otroligt gott och man kan ha på nästan vad som helst, kolla in här: http://www.langosvagnen.se/menues.html vilka olika sorters ”pålägg” man kan ha. Smile

    Återkom med mer relevant om du så vill. Smile

    Ha en bra dag!

  11. Såklart kan man hitta din sida via brödbakerier! Sök du på ”langos”, och växla till bilder. Där hittar vi mackan med den beskrivande texten ”Min langos”, och några bilder senare ”Jonas langos” – och i.o.m. det är vi även hemma hos dig – i datorvärlden alltså.

    Blev så överraskad när jag fick ett meddelande till min e-postadress, om att jag fått svar från dig. Trodde att mitt meddelande försvunnit – för det gjorde det efter trycket på ”skicka”-knappen. Sådant händer ju – och oftast har man inte kopierat texten innan. Dött och borta – eller som en av den döende replikantens slutrepliker lyder i slutet av den magnifika filmen ”Bladerunner”, när han talar om sina upplevelser (i detta specifika fall, motsvarat av mitt meddelande då!): ”Lost in time, like tears in rain.”

    Men, kanske har du en funktion som gör att inget publiceras innan det godkänts. Och det är ju fullt acceptabelt! Ikväll skriver jag bara för att jag blev så glad över ditt svar, men ber än en gång att få passa, vad gäller att vara relevant. Det relevanta gäller såklart hur din sida, denna delen, grep mig.

    Klockan är redan mycket, och som inbiten skiftarbetare – och nattmänniska – är jag ständigt efter med sömn under arbetsveckorna, som nu tyvärr enbart utgörs av dagtidsarbete. Därför måste jag kvälla snarast.

    Bara det att mitt kanadensiska mellanbarnbarn, Talia the Lady, fyller tre år idag – och jag vill avsluta dagen med att skicka ett grattismail till henne och hela Lilla Familjen på andra sidan den atlantiska oceanen. Vi träffas ju inte så ofta. Sonen och sonhustrun har verkligen prickat in det där med september. Terrordatumet höll på att bli mitt första barnbarns födelsedatum, men han – Loke the Man – valde att krypa ut den tolfte istället. Han fyllde fyra år för några dagar sedan, och den trettonde samma månad behagade den nu ettårige Eivind den Blodtörstige, även känd som Pösmunken, skåda livsens ljus. Ja, om den tolfte infaller på en måndag, då firar alla tre födelsedag inom samma vecka.

    Hur irrelevant som helst, men om din dörr står öppen återkommer jag!

    Ha du själv en bra morgondag, … och alla andra dagar. Även om jag gissar att det tyvärr inte alltid kommer att bli så.

  12. Erik:

    Hihi så spännande, då vet jag att sökordet ”Langos” lockar besökare hit.. Smile

    Aha, tror det ”försvinner” (meddelandet alltså) då jag godkänner kommentarer innan, så då syns det inte för ens jag läst kommentaren och godkänt.
    Så precis som du skrev.

    Självklart, passa på tills du / om du någon gång känner för att skriva på det som du skriver är relevant. Smile

    Så, nattmänniska?
    Det brukade jag vara innan jag fick barn, nu tvingas jag att somna de nätter jag inte redan slocknat tidigt av utmattning så man orkar upp på morgonen när de små slagit upp ögonlocken. Smile

    Haha härliga smeknamn dina barnbarn fått. Grin
    Spännande att de prickar in september, ger ljus på höstmånaden som tar med sej mörkret som tillhör höst och vinter.
    Trevligt!

    Återkom du, dörren står öppen. Smile

    Tack detsamma!
    Precis som för alla så får jag ta dagen som den kommer, idag började rätt okej och känslan jag har i mej är hanterbar vilket är bra. Smile

  13. Kortis från jobbet bara, appropå försvunna meddelanden. Igår syntes det alldeles utmärkt, och en text upplyste om att meddelandet väntade på moderering. Det var det där första meddelandet som något konstigt hände med. Var övertygat om att det försvunnit, i.sht. som jag även gick inen gång senare …

    Bara en upplysning. Skickade meddelanden i väntan på moderering syns nog normalt på den dator de sänts från. Hälsningar.

  14. Erik:
    Oh tack, då vet jag. Smile
    Bra att det syntes ett sådant meddelande nu iaf. Smile

  15. Hej har startat upp en Borderline blogg som ska va till för allmänheten. Inte bara en vardaglig blogg med andra ord.

    Jag söker nu borderline bloggar och andra bloggar som skriver om psykisk ohälsa som kan tänkas ställa upp på intervjuer eller skriva gästinlägg och dela med sig. Självklart blir alla gästbloggare och dom som vill bli intervjuade länkade.

    Har en blogg på sidan om som jag fått upp högt i läsarantal och känner att jag kommer kunna göra det samma med denna blogg. Har tidigare jobbat på Devote.se en av sveriges snabbast växande bloggsajter. Genom denna blogg hoppas jag på att fler bloggar om psykisk ohälsa blir uppmärksammade i bloggvärlden.

    http://borderline.webblogg.se/2013/january/gastblogga-om-dig-din-diagnos.html#comment

    Tack för din tid

Kommentera

%d bloggare gillar detta: