Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

Det blev visst värre..

Igår fick jag det totala avslaget på min ansökan om Aktivitetsersättning hos Försäkringskassan.
Skrev ett långt inlägg och kände hur jag rasade ner på vad jag trodde var botten.

Idag ringde jag Stadsdelsförvaltningen (Socialen) för att se om deras avslag från förra månadens ansökan om Ekonomiskt bistånd skulle ändras vid ansökan av denna månad och om överklagan.
Helt kört!
Jag föll längre ner i ”hålet”, mer mörker, smärta, ångest.
Socialen räknar vårdbidraget vi får (som alltid gått helt till Minna och hennes speciella behov och extra behov) som inkomst som jag då ska skita i att lägga på Minna, jag ska helt enkelt strunta i hennes behov och lägga alla dom pengarna på mat och räkningar istället.
Så vi får ingen hjälp eller stöd från dom heller.

Största delen av dagen har jag gråtit, fick yrsel och svimmade nästan men lyckades falla ner i soffan.
Smärtor i vad som känns som hjärtat. Illamående. Huvudvärk. Ångest. Panik. Stress. Hopplöshet..

Jag vill inte må som jag gör och gjort så stor del av mitt liv.
MEN.. jag vill få ta den tid det behövs för att göra allt ordentligt, så att jag nästa försök att ta mej ”ut i världen”.. jobba.. ska bli mitt sista och första fungerande försök!
Tyvärr får man inte vara sjuk i Sverige. Är man sjuk ska man göra samma som alla andra oavsett hur mycket värre allt blir och hur mycket längre tid det kommer att ta för en (om möjligt) att lyckas ta sej till att leva ett s.k. ”normalt liv”, eller ta sej tillbaka om man någon gång haft det fungerande men av olycka eller händelse senare saknar arbetsförmåga.

Man får INTE vara sjuk i Sverige..

Försäkringskassan och Socialen är skit, de går bara efter deras regler och det finns inga undantag för något.
Allas situationer ser enligt dom likadana ut oavsett vad man förklarar och visar dom.
Enligt dom så ska min dotters behov sättas åt sidan och jag ska tydligen kasta bort alla år i behandling och terapi och rasera allt igenom att skaffa ett jobb nu på en gång.
Vad jag och min läkare än säger spelar ingen roll.
Att jag verkligen vill lyckas och börja ta stegen mot att jobba, behålla ett jobb, orka, lyckas, leva..
Det är inte värt att investera i, de verkar tycka att det är skitsamma att jag troligen blir sjukskriven igen och måste börja om från början..

Skrev denna statusen på facebook när det kändes som mest hopplöst och jag gick in på mitt försäkringsbolag och kollade min försäkring, då jag behövde veta hur den sista utvägen såg ut.


Så otroligt många fina människor har skrivit tröstande och stöttande kommentarer, flera som ska se om de kan hitta varmare kläder till mina barn i deras storlekar, flera som vill ge oss mat då de känner att de har för mycket och gärna delar det som de har över med oss (STORT TACK), många som tipsat om att jag bör söka fonder(tyvärr har de flesta ansökningstiderna för i år passerat på de fonder vi skulle ha rätt att söka), men majblomman ska vi försöka söka.
Fått tips om att Svenska Kyrkan kan hjälpa med matkuponger, så ska kontakta dom också.
Fina Marie-Louise mötte mej och gav mej årets ”Goodiebag”, en påse med mat, krossade tomater, tortelini och solhavredryck bl.a. <3
Min fina mamma gav mej 500:- så vi kan köpa blöjor, våtservetter och mat.

30 oktober idag.
Nästa barnbidrag och vårdbidrag kommer om FYRA veckor!
Tills dess har vi de 500:- som mamma gav oss, så det ska snålas in i den mest besatta mån det går.
Jag försöker sälja allt jag bara kan tänka mej att ska gå och få pengar för som vi inte behöver.
För vi har räkningar som ännu inte är betalda, och fler räkningar kommer att komma..

Jag delar här med er vårat liv.
Såhär ser det ut.

Så många som vill hjälpa oss och jag gråter av sorgen och skammen för att detta behövs, men gråter av tacksamhet att det finns så varma och omtänksamma människor.

För några dagar sedan var de värsta tankarna och känslorna att Minna inte kommer få ha kalas, födelsedagsfirande, presenter eller något, och inga julklappar eller julfirande.

Idag är det värsta tankar och känslorna på att vi, hela våran familj inte har pengar till alla räkningar, har inga pengar kvar, kommer inte ha mat, blöjor eller våtservetter..

Hur länge kommer det se ut såhär?!

Ja, socialen kommer ALDRIG hjälpa oss om inte Jonas förlorar jobbet eller vi inte får fortsatt vårdbidrag när Minna är 5-6år, då kommer de hjälpa oss.
Men så länge vi får barnbidrag, vårdbidrag (som ska gå till alla extra kläder, skor, mat, mediciner o.s.v. som Minna behöver) så får vi ingen hjälp.

Försäkringskassan försökte som sagt ”trösta” med att när överklagan kommit in och handläggningen är klar så kanske jag får min rätt till min aktivitetsersättning, då får jag juh pengar retroaktivt! YEAY!
Men att vi redan nu är skuldsatta kommer INTE att räddas utav pengar i Januari 2013 (om dom nu handlägger i tid)!

Jag försöker kämpa, men för mycket just nu.
Trots allas underbara fina hjälp så är oron så stor, för.. vi kan inte alltid få hjälp från andra.
Hur ska vi klara oss på 500 kr tills den 20 november?!

Ångesten över allt..
Inga pengar, ingen mat, inga, blöjor, inga våtservetter, inga presenter till Minna (eller vi har faktiskt tack vare fina Love och Andys lekland 2 fribiljetter att ge Minna), inget kalas, inga julklappar, inga pengar till nya kläder inne som utekläder.

Visst.. jag kan riskera allt.
Jag kan söka jobb och hoppas jag får något, vad som helst.
Chansen att jag kommer kunna behålla det nu är 0% så länge jag inte kan få betalt för att leva som jag gjort nu.
Blogga när jag har ork, lust eller behöver tvinga mej att skriva av mej och ventilera.
Gå på events när jag kan och orkar.
Ta hand om barnen på morgon och sedan efter dagis.
Gå i min terapi.
För allt det som jag listat nu..
Det tar all min energi och jag kämpar över att de bitarna ska funka.

Förlåt för att min blogg nu innehåller allt vår kaos, massa tråkigheter och säkert mycket klagomål som ni tycker är ointressant och orättvisst i en värld som vår som innehåller så mycket mer och värre saker än detta..
Dock är min familj, mina barn det viktigaste för mej.. och tyvärr kommer dom och deras välmående före stormen Sandy och de som tyvärr förlorat sina liv eller familjer där. Så är det och kommer alltid att vara.
Mina barn är mitt allt, jag skulle offra er alla andra och allt annat för dom och deras välbefinnande.
Skulle sälja mina kroppsdelar eller göra medicinska exprement, allt för dom!

Ja, ni får kommentera med tankar och åsikter.
Ja, ni får ställa frågor.
Men snälla, läs igenom innan ni postar så att ni uttrycker er rätt och ”schysst”.
Jag mår inte bra och har inte ork.. kan lätt brytas ner mer av elaka och hårda kommentarer.

Hoppas verkligen att ni andra slipper ha det så här, hoppas ni sluppit och för alltid slipper.
Hoppas ni får ha en bra dag, vecka, månad, år och fortsättning.

Kram


16 Comments

  1. Det är fan fruktansvärt att man som medborgare och skattebetalare inte ska kunna få den hjälp som man faktiskt har rätt till! Det gör mig så förbannad och ledsen när jag ser hur vår välfärd rasar ihop runt fötterna på oss. Det var det minsta jag kunde göra att möta upp med en ”goodiebag” med lite smått och gott. Ta hand om dig och din fina familj och hojta om det finns något mer jag kan göra. Kram fina vännen

  2. En liten fråga, utan att mena illa, men det hjälper inte att använda vårdbidraget till er alla nu, så länge, medan du väntar på överklagandet? Eller går det så pass mycket pengar till Minna varje månad? Jag vet ju inte i vilken omfattning ni får det?
    Tänkte bara att det kanske känns bättre att använda det en period än att hamna ännu mer i skiten…

  3. Jag vet inte vad jag ska säga gumman, vilket jävla bakslag med smällar i både ansikten och själar för dig och din familj. Jag ska kika på vad jag har hemma, så kan jag säkert rota ihop något eller köpa en påse mat åt er. Nämn eventuella allergier och sånt som barnen verkligen ratar så har jag allt jag behöver.

  4. Varför inte söka ett deltidsjobb? Du har ställt in dig på att det är omöjligt för dig, det tror inte jag. Nu har du inget val, antingen har ni ingen mat på bordet eller så försöker du skaffa ett jobb och testar om det funkar.

  5. Veronica: Som jag skrivit tidigare så var det mer än 5 år sedan jag hade ett jobb.
    Jag är extremt stresskänslig och känner extrem press.
    Jag har sökt jobb hela tiden trots att jag inte får, om du läst min blogg borde du sett att jag fick komma på EN arbetsintervju.
    Jag får inga jobb. Jag söker.
    Senast jag jobbade hade jag ett drömjobb, men det blev jag sjukskriven ifrån. Det var en behovsanställning och inte alls många timmar.
    Så deltid och något som inte är drömjobbet lär juh bryta ner mej snabbare än drömjobb på någon timma i veckan? eller?
    Ändå söker jag jobb, jag är berädd att jobba, få en lön som går till familjen även om det kostar mej att kastas in i sjukskrivning och att det tar lång tid att komma tillbaka, just nu är jag desperat! Men hur ska jag kunna behålla ett jobb när jag flera gånger varje dag får panikångest och gråter flera timmar om dagarna och nätterna?!

    Hur tänker du där? Jag har inte ställt in mej på omöjlighet, jag har gjort allt jag kundat, allt alla tipsat om eller informerat att jag kan göra. Jag är urtömd.

  6. Vad har barnen för storlek på kläder och skor?
    Stor kram fina, hoppas du hänger med på middagen nästa vecka!

    kramar

  7. Om jag inte reser iväg till helgen kan jag komma över med en kasse mat. Just nu vab:ar jag med sonen som har misstänkt lunginflammation, ska iväg till vc om en timme ungefär. Sen har jag fetto-mensvärk så jag är blä idag.

    Vinterplaggen är bortlovade sen ett halvår tillbaka, så där kan jag inte hjälpa, men mat kan jag hjälpa till med.

    Är rätt snål när jag handlar, så lyckas handla ihop väldigt mycket mat till bra pris, så det är klart jag kan hjälpa er med det. är rätt snål för att jag inte hade så mycket pengar när min äldsta son föddes, hade bara pluggat, så lägsta mammapenningen det året när man även hade 90Thinkingdag lägstadagarna också…

    Du och ni fixar det här vännen, det är jag säker på. Gråt ut, SKRIK av dig, överklaga, ring dom varje dag. Eller besök dem och visa hur du har det! Jag har inte haft det på detta sätt, men mina bröder har diverse olika diagnoser som min mamma klagade om varje dag. Till slut fick igenom tjatet. Det handlade förvisso inte om Soc, utan kommunen som gick in med hjälp.

    Och du. 50.000 är inte mycket för ett liv, särskilt inte ditt liv som mamma till dina barn. 50.000 spänn är en droppe i havet, för vad du är värd för dina barn. Så tänk inte dom tankarna igen.

    Kram

  8. Hallå igen. Jag har kollat igenom reklambladen och tänkte köpa detta (någon annan hade ju köpt en kasse, så det blir mer variation för annars hade jag köpt tomatkross):

    Fläskkarré, 1-1,5 kilo (stycka och frys in 300 gram per paket)
    Bacon, 3 paket x 140/150 gram (detta räcker till tre olika maträtter)
    Fläskfilé, 500 gram (du får garanterat ut två olika maträtter på detta)
    Matlagningsgrädde 5 dl
    Vitkål (gott med pizzasallad eller i gryta. du bestämmer)
    Äpplen

    Kanske någon annan kan satsa på lite mer frukt, rotsaker och grönsaker samt tillbehör? Smile

  9. ”Mina barn är mitt allt, jag skulle offra er alla andra och allt annat för dom och deras välbefinnande.
    Skulle sälja mina kroppsdelar eller göra medicinska exprement, allt för dom!”
    Hmm.. men du KAN inte jobba!? (alla jobb innebär inte stress, tex dela ut reklamblad? man får ersättning vid arbetsträning oxå? plugga på distans= studiestöd? Hur kan ni bara ha 500 kr kvar att leva på hela månaden när Jonas jobbar? Hur kan du ha en Iphone o ”övermöblerad lägenhet” om du försökt sälja allt?? Hur kunde nu nyligen köpa dyra åkpåsar? Hur kunde ni åka till Grekland för cirka 1,5 år sen?? O hur kan du vara så otacksam gentemot Försäkringskassan o Soc dom har ju HJÄLPT dig o er i 5 år???!! Tänk hur mkt hjälp ni fått till Minna bla?? Du har inte jobbat på 5 år o vad förväntar du dig egentligen? VARFÖR skaffar man barn om man varken kan ta hand om eller försörja dom??? Välkommen till verkligheten! Där man får ja, men man ska även GE tillbaka!!! Ja man får vara sjuk i Sverige men HUR skulle Sverige se ut om alla vore som du??

    Jag ber om ursäkt om du blir ledsen/arg av vad jag skriver! trott eller ej, menar inget illa! Men jag förstår bara inte hur du tänker?! Det kanske beror på att du är så sjuk som du säger o du hoppas jag verkligen att du får en annan hjälp av vad du fått dessa 5 år! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig för er o speciellt för era barns skull! ps o glöm ej. ALLAS liv är värt mer än 50 000 kr!!!
    (förlåt om jag är anonym men pga vissa omständigheter kan jag ej skriva ut mitt namn)

  10. http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Barnochunga/Unga-Station/Ekonomiska-bidrag/

    Hej Johanna!
    Jag tycker du ska kontakta stockholm stadsmission och berätta om er situation.
    Dom kan hjälpa till på många olika vis, hjälpa att överklaga olika avlag på bidrag osv.
    Kolla in länken och kontakta dom när du har ork, eller be din sambo att ringa om du tycker det är för tungt.
    Där kan du få olika bidrag ex vinterkläder till barnen och andra nödvändiga saker.
    Under juletid kan en ”extrapeng” ges för att barnen ska få en julklapp under julen!
    Lycka till! Kram Vickan.

  11. Önskar jag kunde göra något för dig!
    Ungefär samma sits har jag varit i, i alla fall den ekonomiska biten, då alla pengar som kom in åts upp av skulder, och sedan var kontot tomt igen.
    Fick då leva för barnbidrag och vårdbidrag, för att få familjen att överleva.

    Jag kan tyvärr inte ställa upp med varken mat, kläder eller pengar, då allt det precis går runt här hemma, månad för månad.
    Jag kan däremot ställa upp med tips och råd, stöttning och kramar.
    Säg bara till.

    <3

  12. Bra att du tänker vända dig till kyrkan. Nu vet jag inte hur just din församling är. Det finns ju både bra och dåligt folk i kyrkan som överallt. Men be att få tala med en diakon, de är utbildade för att kunna stötta i en sån här situation. Funkar inte den första kontakten så gå vidare till nån annan.

    Du finns i tankar o böner!

  13. A eller Hanna som du också skriver dina anonyma kommentarer som (ja, jag ser ditt ip. bl.a)

    Du har många tankar och åsikter, om det mesta. Men.. jag gör vad mina läkare och psykologer föreslår och dom vill att jag ska ta det lugnt in i allt.
    Jag har testat plugga distans, jobba olika typer av jobb, det har slutat på samma sätt. Därför är jag med i vad mina läkare säger i att det är smartast att ge detta tid och börja med arbetsträningen.

    Jonas jobbar med lägsta lagliga lön.
    Min iPhone är 1,5år gammal, och köpt via abbonemang och avbetalning.
    ”övermöblerad lägenhet”? Hur vet du det och hur vet du vad vi köpt och fått?
    Sofforna har vi fått av min pappa när han köpte nya, de flesta möblerna är från när jag flyttade hemifrån och sånt som jag haft från min första egna lägenhet.
    För det kan vara bra om vi har matbord och stolar att äta vid, sängar att sova i?
    Jag föörsöker sälja allt som vi kan sälja utan att sätta oss i en dum sits senare då vi skulle tvingas köpa nytt och förlora pengar.
    Undrar lite hur du tänker, du resonerar som ett barn eller en bitter ovetande människa?

    Har inte köpt åkpåsarna utan fått dom gratis. Smile
    Vi åkte till Grekland för försäkringspengar jag fick.
    (Du vet inte mycket du, men tycker mycket gör du)

    Sov har inte hjälpt oss alls, någonsin.
    Försäkringskassan har knappast ”hjälpt” oss för att dom beviljat pengar vi haft rätt till?
    Dom gör sitt jobb till skillnad från nu, och tacksam för vad!?
    Att jag behövt leva på sjukpenning eller aktivitetsersättning som inte är så mycket pengar?
    Att jag fått dom för att jag varit så sjuk??

    Hjälpen till Minna? menar du verkligen försäkringskassan nu? du verkar inte alls veta vad du pratar om???

    Jag kan ta hand om mina barn, jag vet att jag är en bra mamma!
    Du verkar vara en väldigt obehaglig människa måste jag säga.

    Vad vet du om vad jag ger?
    Jag ger det mesta, jag ger vad jag kan.
    Oavsett om det varit tid, kärlek, saker, råd, en axel och min omtanke. Jag ger vad jag kan.

    Ja, jag blir arg, inte ledsen, bara arg och förvånad över hur du verkar så säker på det du skriver men allt är så fel och visar att du inte har någon aning om någonting av det du tror.

    ”(förlåt om jag är anonym men pga vissa omständigheter kan jag ej skriva ut mitt namn)”
    Omständigheter?! Klicka på kontakt så kan du skriva till mej privat utan att någon annan ser, men om du ska skriva till mej i bloggen så kan du åtminstone stå för vem du är. Sluta kommentera om du skriver som anonym, kommer blocka ditt ip om du fortsätter skriva som anonym.

  14. Tack fina Victoria! <3

  15. Jag kan verkligen förstå din utsatta situation. Jag träffar själv människor som lever på marginalerna då jag jobbar just med ekonomiskt bistånd. Det är inte lätt när vi ser att behoven finns samtidigt som vi har riktlinjer att följa. Gällande vårdbidraget undrar jag om det är skattepliktigt eller ej. Om det inte är skattepliktigt ska det inte tas med som inkomst.
    Vilken möjlighet har Socialtjänsten att hjälpa dig med en arbetsträning för att utreda eventuell arbetsförmåga? Det är bra om det finns så mycket underlag som möjligt till Försäkringkassan. Kanske att du kan begära ett personligt möte för att förklara din situation.

    Många kramar till dig och din familj <3

Kommentera

%d bloggare gillar detta: