Välkommen!
Är en 33årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse och lindriga utvecklingsstörning, Minna och Loves ADHD-utredningar.

Follow on Bloglovin
Arkiv:

Jag blottar mej, visar en del av mitt kaos.. och jag ber er om hjälp

Okej, jag håller för en stund ner min ”sköld”, visar en ”svaghet” om ni så vill kalla det, men jag är desperat.
Verkligen DESPERAT!
Jag har som sagt inte delat med mej så mycket av allt som händer runt om, men.. here it goes! (en del iaf).

Vet inte hur mycket ni märkt eller förstått utav allt jag skriver, men jag går igenom en tung och mörk period.
Jag håller ljuset uppe och bär min ”mask” bland folk, så troligen inte många som förstått eller sett hur dåligt jag mår.
Jag som egentligen är emot mediciner pga min otur med tidigare läkare som skrivit ut 8-10 mediciner samtidigt så att man inte har någon koll på vilken medicin som kanske hjälper och vilka som stjälper.
Men nu har det blivit så tungt att jag äter mer mediciner, är beredd att testa och ta fler, bara det blir stabilt snart.
Depressionen är svår och jag har många destruktiva tankar som jag får slåss emot.
Detta i sin tur har resulterat i att Jonas fått hjälpa till ännu mer vilket i sin tur märks på lönen (återkommer till det nedan).
Tacksam för att jag idag har en underbar läkare som prioriterar min respekt och försiktighet med mediciner och låter mej tänka, känna efter, diskutera med henne och ta den tid jag behöver innan jag bestämmer mej.

Så där har ni en del!

Jag och Jonas har haft det väldigt tufft en tid nu, ibland är allt så underbart, men oftast är det en grå kämpig vardag med mycket tjafs.
Vi älskar varandra och vi vill båda så gärna att det ska funka, men..
Utan att detta är att skylla på våra älskade underbara barn så tyvärr har deras dagliga trotsande och bråkande tärt sönder mej och Jonas.
Vi sover dåligt, trots att vi är två är vi helt slut som föräldrar och personer då vi måste kämpa så hårt med våra älskade barn.
Dom bråkar med varandra, dom bråkar med oss, dom trotsar 80% av all vaken tid dom är med oss, om inte mer.
Vi kämpar på och hoppas så hårt att det ska bli bättre, mindre trotsande, mindre bråk.
För all energi går åt att försöka hålla ordning hemma, på barnen och frustrationen är konstant och tyvärr påverkar det min och Jonas relation.
Vi har till och med tagit hjälp av familjerådgivning nu då vi båda 100% vill och hoppas att vi ska kunna få det bra igen.

Så där har ni en till del!

Sen har vi ekonomin.
Jonas är lågbetald på sitt skitjobb, jag som ni kanske vet har inget jobb utan har gått i behandling och fått aktivitetsersättning, MEN.. nu när jag äntligen sett fram emot att börja komma ut ordentligt i arbetslivet med arbetsträning då vill Försäkringkassan inte längre ge mej mitt bidrag vilket i sin tur gjort min depression djupare och bytt riktning i mitt liv och nu pekar det mer åt sjukskrivning än arbetsträning vilket gör mej så ont.
På 1½ månad nu har vi levt på EN inkomst, Jonas, alltså en väldigt låg sådan.
Jag har fått låna massor med pengar, försökt sälja allt jag kan för att få det att gå ihop på något sätt.
Alla sparade pengar är redan slut då det var det första vi tog ifrån.
Detta kör också slut på mej och Jonas.

Där har ni en annan del!

Så.. nu till varför jag ber om hjälp (vilket är så svårt för mej, jag har gått i många års terapi bl.a. för att lära mej be om hjälp och tillåta mej själv att ta emot hjälp)..
Jag ber inte er om pengar, inte alls, skulle aldrig be någon att ge mej pengar, därför lånar jag av de jag kan och säljer allt jag kan.
Utan, jag ber er om hjälp att kanske svara på några frågor, komma med tips, ideer?

1. Minna fyller år om drygt en månad (24/11), vi har inte kunnat köpa henne någon present (vilket får mej att gråta, bara av att skriva det nu). Har ni några tips på billiga saker för blivande 4åringar? Något jag kanske kan göra? (jag är desperat.)

2. Minna har aldrig fått haft ett riktigt kalas med sina kompisar från dagis, men nu har hon börjat fråga om det och jag känner i hela min kropp och själ att jag måste ge henne ett kalas med hennes dagiskompisar.
Vi bor i en 3:a på 77kvm, men alldeles för övermöblerad och mycket saker, stök och kaos.
Vi tycks inte ha någon lokal i området som man kan hyra, så vet inte hur vi ska lösa det med plats?
Någon som vet en billig lokal man kan hyra till kalas i närheten av Farsta?
Annan ide? Tips?

3. Julen närmar sej också, så.. har ni tips på hur vi kan ordna det så att våra barn vår en jul med julgran och julklappar (iaf någon klapp)?

Hoppas inte ni dömmer mej för hårt för detta, men måste ni dömma så ska ni dömma mej, inte Jonas och inte barnen.


27 kommentarer till Jag blottar mej, visar en del av mitt kaos.. och jag ber er om hjälp

  • Men snälla Johanna, det är väl inget att dömma för? Vem har en bra ekonomi igentligen? Finns ju dem med 2 löner som klagar över att dem har lite pengar, men ska endå ha allt nytt, modernt och så vidare!

    Vi har inte heller helt okej med ekonomin, och förhållandet…. ja vad ska man säga. Jag har valt att separeraThinking

    Ang Minnas kalas, bjud in några kompisar, bjud på korv med bröd, baka en enkel tårta till dem, lite godis i fiskedamm och så är det klart! Ungarna bryr sig inte om hur det ser ut hemma och så vidare.

    Julen, behöver dem verkligen många presenter? Bättre kanske att köpa det man vet att dem verkligen vill ha, sen får dem väl presenter från släktingar och så?

    Tycker allt det här med kalas, jul och så vidare är så överskattat, den ena morsan försöker bräcka den andra och snart lär det väl delas ut I-pads i fiskedammarna…… nä enkelt och billigt är min melodi. Knappast så att ungarna bryr sig om hur mkt eller lite pengar man lagt på allt?

    Stor kram till er!

  • Silla skriver:

    Hej
    Fråga dagis om ni kan vara där pch ha ett litt kalas.. Det brukar gå bra och vi har varit på många dagis på kalas.
    Det finns olika byta, skänka sidor på facebook. Hade du skrivit där om någon har något att skänka bort till din 4åring som fyller år för du har verkligen inte råd så hade du fått massor av svar..
    På den sidan kan du försöka samla ihop julklappar och födelsedagprsent.
    Lycka till..
    Sedan ett gått råd, skriv till majblomman.se och sök ett bidrag till barnen <3

  • Marie-Louise skriver:

    Jag skulle aldrig döma någon och ska här försöka ge några tips som jag vet att andra fått hjälp genom:

    Kyrkan vet jag kan ge bidrag så att barnfamiljer kan få ha en ”riktig” jul med julklappar och mat. Detta gäller även om man inte är medlem i kyrkan så det kan vara en grej du kan kolla upp. Majblomman likaså. Via dessa skulle du också kunna se om du kan få hjälp med någon present till din fina dotter nu när hon fyller år.
    Kan ni inte få låna dagislokalen? Och ha kalas på dagis? Jag vet några som gjorde så när mina barn var små och det blev riktigt lyckat. Barnen kände igen sig, det fanns leksaker och yta att leka på och det borde inte kosta er något (tycker jag). Kan iaf vara värt att fråga dagis.
    Jag hoppas att det ordnar sig för er. Kram fina

  • Anna Froby skriver:

    jag har bra tips har varit där du är och vet så hur det känns ,gå till biblan be om att få hjälp att söka bidrag /fonder(alltså inte social bidrag)det finns en bok som jag tror heter stora fondboken, men de har även ett dator program som gör det lätta att hitta i stället för boken men tror man måste gå dit, (tex något är detta http://www.majblomman.se/Att-soka-bidrag/,)jag sökte förr i tiden och fick ett par tusen innan jul de hjälpa mig otroligt mycket, gå dit nu i dag för alla fonder har ett sista datum att söka. ang lokal så vet jag vi bor trångt inte fasiken skulle vi ha kalas hemma nej nej men jag skulle skjuta på det de andra känns viktigare. alla mediciner du tar det tar ju ganska lång tid för kroppen att ställa in sig på doser nya saker då ska man inte göra några stora beslut, bra med familjerådgivning men det är ju viktigt för din omgivning att veta detta med medicinerna för man kan iblans behöva tid så kroppen hinner ikapp, man kan fatta fel beslut om man int eär klar i skallen.jag kan säga ang kalas igen att jag har en 5 åring vi har aldrtig haft kalas för honom ( han är autisktisk) men han har börjat fråga nu så vi ska låna lokal, förut fick man för 150 kr låna öppna förskolan som låg bredvid vårat dagis men nu är det en del av dagiset men har en del alt men kan känna att det krävs så mycket av oss och jag vet ej om jag orkar så fundera på om du verkligen orkar för man måste ju köpa grejer till kalaset det kostar ju oxå,

    lite halv snurrigt inlägg men jag är så skriver aldrig saker i en ordning lite huller om buller och alltis stavfel men men stavning är ej min starka sida

    LYCKA TILL

  • Johanna skriver:

    Hej Anna!

    Tusan hela mitt svar försvann.

    Tackade för tipsen och skrev iaf att jag ska kolla majblomman och fonder på biblan.

    Gällande mediciner så vet de närmsta och alla de som behöver veta, är öppen med det och försiktig, låter det ta sin tid.

    Gällande kalas så ska jag kika med dagis, kommer iaf få hjälp av min mamma med allt fixande som krävs.

    Ingen fara med snurr och huller om buller, är lika dan, eller som detta inlägg. kort. punktat och tråkigt.

    Kram

  • Sariane skriver:

    Du har säkert fått många bra tips redan (har inte hunnit läsa genom kommentarerna). Jag har själv en fyra åring hemma varje gång jag frågar vad hon önskar sig så säger hon tejp. Så varje jul och födelsedag har hon fått just tejp (annat också) men hon verkligen gladast för tejpen. Jag tror att det är vi vuxna som känner att vi måste ge barnen något ”ordentligt” medan barnen tycker och tänker något helt annat.

    Blanda ihop lite trolldeg (googla recept) och lägg i en burk och slå in. Pepparkaksformar funkar att dega med om man har hemma sen tidigare. Kostar nästan ingenting och att hålla på och ”dega” är för många hur kul som helst. Det finns ju också otroligt många loppisar/lokala facebooksidor där du kan göra fynd. Om det är nytt eller inte är inget barnen reflekterar över i den åldern.

    Kalas behöver inte heller vara så avancerat. Äventyskalas i skogen eller i en lekpark kan vara precis lika uppskattat som att ha ett riktigt ”fancy” kalas. Det finns ju kläder och tiden för ett kalas i den åldern behöver inte vara mer än max två timmar.

  • Hanna skriver:

    Hej, menar inget illa Johanna, jag tycke du verkar vara en fantastiskt kämpande tjej men ibland får jag intrycket av att du saknar en verklighetsförankning..
    Jag har själv mått psykiskt dåligt o jag märkte att det blev värre när jag inte gjorde nånting, inte hade någon sysselsättning, jag tror det försämrar de flesta psykiska besvär avsevärt. Blir du sjukskriven nu, finns det stor risk att du blir det för resten av ditt liv? Ja, skönt att inte ha press på sig eller o va ”ledig” MEN vill du verkligen det?? Din ekonomi kommer heller ALDRIG förbättras o säkert inte din hälsa heller?
    Du bekymrar dig för kortsikiga problem o vill släcka dom små brådskande eldarna. Men ni måste nog tänka längre fram, göra nåt konkret mot det; höja inkomsterna o sänka utgifterna på längre sikt, det är inte svårare än så. Om Jonas har ett ”lågavlönat skitjobb”, så är det verkligen dags att söka nyttt? Kanske utbilda sig? O när det gäller dig; faktum är att du kommer ALDRIG förbättra din ekonomi om du inte börjar jobba! Förstår du det? Utifrån bloggen får man bild av att dina dagar består av; events, roar dig, fikar o lunchar med vänner, provar på saker (säkert mkt grattis) men tänk vilket lyxliv/ hemmafrubeteende det är? Är inte det orättvist mot Jonas, som jobbar hårt på ett ställe han ej trivs på och sedan måste ta hand om trotsiga barn o en ”sjuk” fru?
    O jag förstår verkligen inte HUR du kunde/orkade/ville arbeta så hårt med Mammabloggkryssningen ett tag men inte ta kan något annat jobb?? Försäkringskassan gick i säkert i liknande tankar? Och tänk efter, om DU arbetade på FK hur skulle du se på ditt eget liv?? ”Johanna är en tjej som har 2 barn, bor med sin fästman, är väldigt aktiv o skriver en blogg” Ditt lyxliv finansieras av skattebetalare? Dina barn försörjs till viss del av skattebetalare? Ger inte det dig en motivation till förändring?
    Jag insåg en sak när jag va deprimerad att man är ensam, man föds o man dör ensam. Ingen kan dyka in i ditt inre o förstå den smärtan som du känner. De (försäkringskassan, soc, Jonas?) hör vad du säger men kan aldrig förstå eller göra något åt det. Det är bara DU. (När jag skriver dig skriver jag till en frisk tjej kom ihåg det. Ja du HAR diagnoser som försvårar ditt liv men du ÄR inte dina diagnoser) Man har alltid ett val. Sluta se dig som ett offer och kom ihåg att du har bara ett liv…
    Konkreta råd till dig: Sök till Lyxfällan. Börja jobba/studera (prova iaf!!! fråga om du får praktisera på nåt av alla barnföretag som du verkar ha kontakt med) Tänk att för varje dag du är sjukskriven o kostar pengar till staten så får dina barn arbeta o gå i pension en dag senare (den generation kmr få arbeta till 75 års ålder!)
    Försök hitte en livschoach? Separera från Jonas? (ta en pause, kämpar ni i onödan? man kan älska varandra men de funkar bara inte ändå, lr i annat fall uppskattar vi varandra mer sen) Eller ge upp? Att inte välja är också att ta ett beslut o känns som det är där du är nu!! ( o snälla sluta se livet som en kamp, är det verkiigen de?) För problemen nu: Gör en egen bok till min Minna, klippdockorSmile mysig utflykt på hennes dag, leta på second hand, Blocket, baka me henne, barn behöver inte leksaker=) (för övrigt är Minna så oerhört söt! förstår att hennes komplikationer måste kännas så jobbiga o orättvisa Frown men de blir nog bra!!)
    Oj va långt det blevSmile det blev lite hårt men ibland måste man vakna till lite. KOm ihåg att jag bara har läst bloggen o aldrig träffat dig, allt kan va helt fel, men de behöver inte. Lycka till!!!!
    Ps Tusen tack för en givande, intressant o öppen blogg!

  • Becca skriver:

    Känner igen mig så mycket i det du skriver… delar av det känns som att det är mitt liv du skriver om. Jag har samma problem med pengar och skruttans födelsedag och julafton i samma månad. Jag vänder och vrider med pengar varje månad för att få det att gå runt. Att känna att man inte kan köpa present/julklappar till sina barn krossar ens hjärta. Förra året hade jag de lika jobbigt. Kalas kunde jag inte ha, utan de lev ”bara” släkten. Men min familj hjälpte mig, vi körde som en liten knytis, dom bakade någe och tog med, och jag med. jag la ut ganska mycket tid på tårtan, Skruttan ville ha en mimmi tårta. Pengarna till att få en specialgjord fanns inte. Men jag gjorde en… den såg visseligen inte ut som mimmi, utan musse med rosett på skallen Razz Men Leah va jätte stolt över att jag gjort den. Och vi bakade kakor tillsammans. Så det jag kan skatta mig lycklig med är att hon blir glad över att få vara med och göra saker. Men de va förra året… nu i år vet jag inte hur jag ska göra. Men de får nog bli knytis igen…och skjuta upp kalaset till nästa år och hoppas att ekonomin ser bättre ut.
    Förra julen kunde jag inte köpa lika mycket julklappar som min syster kunde till hennes barn…jag skämdes och mådde riktigt dåligt den julen. Dom hade inte tagit med sig alla julklappar tack vare att dom visste hur allt låg till…men de kändes för jävligt. Jag köpte 4 saker… men de va saker jag visste att hon ville ha. Men… jag kan va glad att jag kunde köpa 4 i varje fall. I år… så som de ser ut nu blir det NOLL…Paniken och ångesten finns alltid med. Leah kommer hem och berättar att en hos dagmamman fyllt år och har berättat allt hon/han fick … och man VET att man aldrig kommer kunna ge så mycket. med detta menar jag inte just materiella saker.. utan att barn faktiskt behöver leksaker för deras ålder för att utvecklas… Det gör ont i mamma hjärtat att man inte kan ge dom det.

    jag hoppas verkligen att du finner en lösning!! Massa kramar!! <3
    Och att döma dig… skulle jag aldrig göra. den som gör det kan inte ha mycke i hjärnan eller i hjärtat. Alla kan falla in i en svår ekonomisk sits! Man ska snarare BERÖMMA dig för hur stark du är och du visar ju verkligen hur mycke du vill ge din dotter och son! Hur många skulle orka med allt du går igenom? <3
    Tycker du ska va stolt över dig själv!! <3

  • Linda W skriver:

    Men du, får ni ingen ekonimisk hjälp? Om ni bara har Jonas inkomst borde ni ha rätt till ekonimiskt bistånd. Sök det i så fall! Och bostadsbidrag om ni inte redan har det.

    När det gäller kalas kan jag meddela att ingen av mina hittills haft kalas med dagiskompisar så det är inte bara Minna.
    Jag har fått höra att man ska bjuda antalen vänner till barnen efter antalet år barnet fyller. Bjud några få, bjud på lite fika. Det behöver inte vara så stort.

    När det gäller present kommer jag inte på nåt på rak arm… Emilia önskade sig lego när hon fyllde fyra. Och prinsessklänningar.

    Vi har inte köpt så mycket presenter till barnen. Jag har dels samlat på mig från event dom sista åren och sen kompletterat med annat. Sen har barnens mor och farföräldrar handlat presenter så barnen har inte behövt känna att dom inte får nåt.
    För även om ni är i en så jättejobbig sits, så är barnen så pass små att dom inte kommer känna av det och inte heller biten med att det inte blir en massa presenter.

  • Johanna skriver:

    Hej Hanna.

    Kommer kortare svar på din anonyma kommentar då jag skrev ett långt svar som av någon anledning försvann. Orkar inte skriva om.

    Du har fått det helt fel. Jag vill jobba, jag har länge tjatat om att få börja arbetsträna men mina läkare och psykologer av avrått mej och nu äntligen har jag deras stöd.

    Jonas har en bra utbildning, dock får han inge jobb, han vet inte vad han annars skulle plugga utan söker jobb och vi hoppas.

    Alla event jag går på är GRATIS, jag har gått med barnen, utan barnen, med Jonas och tillsammans med hela familjen. Inget lyxliv direkt utan sysselsättning för att känna att jag gör något annat än att sitta hemma, dessutom (borde du veta om du nu haft depression) så har man bra dagar, dåliga dagar. Dåliga dagar har jag ofta och då får jag kämpa med att få barnen till dagis för att sedan gå hem och försöka andas och kämpa för att hålla mej över ytan. Så. Fel igen.

    Lyxliv? Förstår inte vad du syftar på med lyx? Mina barn är den enda lyxen?

    Mammabloggkryssningen hade jag hjälp med och hela eventet tog mej ett halvår av jobb, ett sånt event gör ”friska” arbetande människor på någon vecka/månad. Så skulle inte få jobb med det idags läget. Jag är extremt stresskänslig och svimmar/kräks/får panikångest av stress. Dessutom har jag dagar när jag knappt kan äta, dagar när det enda jag gör efter att lämnat barnen på dagis är att gråta och försöka kämpa emot alla destruktiva tankar och farliga dumheter. Samla mej för att hålla mej bra nog att hämta hem mina älskade små tills Jonas kommer hem, vi hjälps åt och sedan nattas barnen. Då kan jag gråta igen utan att oroa mej att barnen ser.

    Hmm, märker att du inte läst min blogg, har många gånger skrivit om hur jag har diagnoser men vägrar ”bli eller vara” mina diagnoser, så du kanske ska läsa dej in i min blogg först?
    Jag har många gånger tagit jobb, börjat plugga för att kastas ner i ett hål av panikångest där jag inte kan andas. Blir sjukskriven och får inte jobb. Om du nu mått då dåligt som du skriver.. hur länge mådde du dåligt? Hur var det för dej? Vad gjorde du? Vad sa läkare, psykologer, omgivningen? Vad tänkte och kände du? Ställ dej dessa frågor. Svara mej om du vill. Tänk sen på att du är du jag är jag.. Du har INGEN aning om mej mer än det jag skrivit i min blogg. Hur öppen och ärlig jag än är i bloggen kan jag inte skriva om ALLT jag varit med om, ALLT jag känner, tänker gör o.s.v.

    Hmm, många ”råd” från dej, men som sagt. Jag har mina läkare och psykologer som jag tror kan sitt bättre än vad det du skriver då dom dessutom vet mer om mej. Litar mer på att familjerådgivningen ger oss rätt råd och verktyg än de du gör som inte vet något?

    Livet är en kamp. Om du vill kanske du kan komma hit någon dag när jag har en dålig (inte för dålig) dag så kanske du blir ”uppplyst” och vet mer sen?
    Livet har gott och ont. Ljus och mörker. Mitt livs ljus är mina barn, utan dom hade jag tagit mitt liv utan några problem, hur hemskt det än låter. Jag älskar min mamma, pappa, mina syskon, Jonas, mina vänner o.s.v. men att levt 28 år som jag gjort, med känslorna, tankarna, oturen att bli utsatt för mycket skit och saker jag inte vill skriva om och vissa saker redan skrivit om, så skulle jag gärna ge upp.. men ALDRIG kommer jag överge mina barn, det är för dom som jag kämpar även de dagar när det är kolsvart (bortsett från ljuset mina barn ger)!

    Ska jag vara helt ärlig på din kommentar utan bloggadress och mail, alltså väldigt anonym så..
    ”KOm ihåg att jag bara har läst bloggen o aldrig träffat dig, allt kan va helt fel, men de behöver inte.” Största sanningen i det du skrivit, det som är mest rätt av allt.

    Som sagt.. vet inte vem du är.. vad du varit med om.. hur ditt liv sett eller ser ut..
    Precis som du inte vet något annat än det från bloggen, om mej.
    Önskar jag kunde bifoga en fil med känslor så att du kunde få uppleva det i en sekund, där du själv väljer att uppleva det då du behöver få veta att det du känner och varit med om inte är något att jämföra med andra.

    Ha en bra dag!
    /Johanna

  • Lilja skriver:

    Du kan söka om julklappspengar på socialen. Minns inte vad det hette men alla kommuner har en viss pott som dom delar ut till några utvalda. Jag ansökte en gg då jag va ensamstående med tre barn å fick då 5000. Det hjälpte enormt. Ring i alla fall å kolla. Alla barn förtjänar ju en hyfsad jul. Vt hur det är å ha det tufft ekonomiskt men det finns hjälp å få. Du som redan går på knäna ska inte behöva kräla i gytja. Vet även hur det är å känna ångest å panik ständigt. Med mediciner hit å dit som inte gör någon nytta utan bara gör en trött. Hoppas att det löser sig för er. Styrkekramar.

  • Nathalie skriver:

    Gud jag blir tårögd bara jag läser ditt inlägg .
    Jag har tyvärr ingen hjälp att ge dig även om jag så önskade men vill bara säga att Gud vad du är stark ! Herregud att gå ut och skriva det här! Det krävdes nog enormt mycket men se vad det gav dig , jag såg att love hade mailat två företag och fått bra respåns .
    Jag ville som sagt bara skriva hur stark jag tycker du är och jag hoppas av allt att saker löser sig mellan dig och din man och att livet kan börja rulla på lite lättare för er.

    Har ni ingen julgran till jul så vill jag att du vågar maila mig så hoppas jag att jag kan hjälpa dig då.

    Med vänlig hälsning, Nathalie

  • Johanna skriver:

    Hej Nathalie!

    Tack för din kommentar och ja, du har rätt. Var otroligt tungt att publicera detta inlägg. Ett otroligt ärligt och öppet inlägg som ”blottar” mitt och min familjs verklighet.

    Tack så mycket för dina värmande ord!

    Kramar
    Johanna

  • Lider verkligen med dig/er!
    Här är det oxå tufft med ekonomin och hälsan, trodde jag..

    Kan förstå det var tungt att skriva ut delar av den nakna sanningen och våga be om hjälp, be om hjälp av i princip okända människor.. Tycker det var/ÄR väldigt starkt gjort!!!

    Den som dömer dig eller er för att ni har det tungt och/eller svårt har nog inte allt hemma!
    Alla har svårt och tungt någongång, i olika grader bara! Det hör till livet!

    Önskar verkligen jag kunde hjälpa mera.. Men ni finns i mina tankar och jag skickar er alla många stora styrkekramar!!!!! ända från Finland..

  • Ida skriver:

    Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag kan göra mer än att säga att jag beklagar och att det är så tråkigt att det ska behöva vara såhär.

    Jag hoppas och håller alla tummar jag har för att det blir bättre för dig och din familj snart.
    Var stark, kämpa och känn dig stolt över att du gör allt du kan för att dina barn ska ha det bra samtidigt som du kämpar med dig själv utan att de ska påverka dina barn för mycket.

    Kämpa på, fina människa!!

    Kram

  • Hittade hit via en sökning på ”julgran”…
    Det jag minns mest från när jag var liten är inte julklapparna. Det är kvalitetstiden. Några förslag som inte kostar allt för mycket: skriv ut en massa bilder och gör en egen målarbok. Köp tuschpennor och måla tillsammans. En pepparkaksdeg för 20 spänn ger nöje en hel dag. Gör en hand-dockteater av alla udda strumpor där tvättmaskinen ätit upp maken och ha en föreställning för resten av familjen.