Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

Inga barn får hamna utanför!

Jag har nästan alltid varit utanför och ”inuti” på samma gång.
I årskurs 1-6 var jag mobbad, då var jag bara utanför.

Först mobbade barnen mej för att jag klädde mej ”annorlunda”.
Mina föräldrar orkade antagligen inte bråka med mej på mornarna då jag var så envis, samtidigt som dom lät mej välja kläder själv då de tyckte jag skulle få ”ha min stil”.
Jag kunde matcha ihop alla favoriter på en gång, kanske inte snyggt för andra, men för mej var det juh det ultimata.
Rosa manchesterbyxor med en blommig klänning över och som ”finish” en musse pigg-tjocktröja.
När jag började anpassa mej och klä mej som de andra barnen, då hittade de bara nya saker att mobba mej för.
T.ex. att jag var tjock..

Jag och min lillasyster, Julen 1992.
Jag var då 8år.. och tjock?

Jag slutade klä mej som de andra.
Min farfar brukade säga att det alltid kommer finnas de som tycker om mej och de som inte gör det, så då kan jag lika gärna vara mej själv så tycker folk om mej för mej.

Mobbingen pågick till 6:an när plötsligt de äldre i skolan ville umgås med mej.
Jag var med i skolans olika ”gäng”, umgicks med alla oavsett om de var de smarta ”pluggisarna”, de populära gängen, de alternativa, skejtarna o.s.v.
Jag var som en kameleont, jag passade in överallt, samtidigt som jag alltid var utanför.
Hittade aldrig någonstans där jag kände att jag hörde hemma.

Jag var antingen utanför för att jag hade diagnoser, eller för att jag ”pga” diagnoserna skar mej själv.
Droger var en del av min vardag. Min flykt.
Jag var med i ”drogsällskap” men alltid utanför, även där.

Jag blev en socialkameleont.

Har lärt mej anpassa mej efter personerna jag umgås med eller möter.
Än idag känner jag av utanförskapet, men idag tror jag en stor del av den känslan är ”rester” från tidigare.
Att jag blivit så ”bränd” av alla åren att jag idag kanske faktiskt är välkomnad och helt med, men aldrig vågar lita på det då jag alltid tidigare varit med.. men ändå utanför..

Om ni inte redan skrivit på.. gör det!


6 Comments

  1. Jamen gud, du var ju jättetjock – verkligen!
    Känner igen mig i allt du skriver, för jävla väl.

  2. Ika: Ja eller hur, jag var normal till storleken, men barnens ord fick mej att känna mej tjock, se mej tjock vilket ledde till ätstörningar och viktuppgång.Thinking

  3. Du har så rätt!!
    INGEN (barn som vuxen) ska behöva veta den där känslan att vara utanför, att inte bli sedd eller omtyckttyckt för den man är..

    Har själv blivit mobbad (o bortskuffad + behandlad som luft) från åk2-9.
    Känner ännu av ”sviterna” idag..
    Tröstäter och drar mej undan..

    Skickar styrkekramar åt dej/er!!

  4. Sänder dig en stor varm kram och hoppas vi ses i morgon. Och NEJ inget barn ska behöva vara utanför!! Jag blev oxå mobbad mellan åk 3-5. Det svängde för mig en dag när vi fick en ny kille i skolan.. han ”dammade” av de som höll på och vips så var jag helt och hållet ”fri” från plågoandarna. Brukar tänka på honom än idag Smile
    Kram finaste <3

  5. Jag har skrivit under och det borde vara en självklarhet för alla att göra. Inga barn ska hamna utanför! Och nej du var ju absolut inte tjock där – men jag känner tyvärr igen mig. Jag var inte heller tjock som barn men retades för det av ett gäng ”kompisar” som alla var som pinnar och följden blev ju ätstörningar och viktuppgång och nu då till slut en fetmaoperation… Frown Tänk vad saker som hände för så länge sedan kan hänga sig kvar i ens liv det är för sorgligt men så är det ju. Varma kramar vännen

  6. Den lilla (din syster) är ju helt sjukt lik Love!!!!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: