Välkommen!
Är en 33årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse och lindriga utvecklingsstörning, Minna och Loves ADHD-utredningar.

Follow on Bloglovin
Arkiv:

1 december..

Jaha,  idag är det första december och imorgon är det första advent.
Röda gardiner i  kök och vardagsrum, julstjärnor i alla rum och några tomtar.
Det är vad vi hunnit göra, men imorgon ska jag försöka hinna med lite till, dock ensam med barnen då Jonas måste jobba extra för att försöka hålla ihop vår ekonomi så gott det går.
Här hemma väntar vi dock med julgranar och julbak ett par veckor, känns alldeles för tidigt att börja redan nu.
Ja, för oss iaf. :)

Idag var Minna på kalas, jag fick frågan om jag är en av dom med ”problem” med snön.
Jag svarade att det gärna får vara kallt och snö, det är slasken jag avskyr.

Sedan mot slutet av kalaset såg jag att en av pojkarna på kalaset hade Loves byxor och strumpor som försvann från dagis för länge sen, TROTS namnmärkning.
Nämligen ett par gråa mjukisar med mörka sömmar utanpå som inhandlades via en speciallkampanj och inte ens från Sverige.
PLUS, Loves mörkblåa och orangefärgade strumpor från VOSSATASSAR!!
Dom strumporna hade vi fått från en goodiebag och innan dom fanns att köpa.
Dessa strumpor hann Love ha på dagis två gånger innan personalen svarade att dom faktiskt lagt Love´s strumpor på hans hylla (som dessutom är högt upp) och jag minns hur jag tänkte ”Jaha, och varför är dom inte kvar då om ni la dom där, inga barn når dit upp?!).
Men nu förstår jag, och tanken som snurrar och bara växer och växer är..
Undra om de föräldrarna ligger bakom alla mina barns saknade kläder?!
ALLA kläder märks med namn innan de följer med till dagis.
Mina barn har blivit av med över 10 mössor, 10 par vantar, 2 par stövlar, 1 par vinterkängor, 1 overall, 3 set regnkläder, massor med strumpor, mjukisbyxor, tajts och tröjor!
Minna har gått på dagis i snart 2,5 år och Love i snart 1,5 år, är detta verkligen vanligt att de blir av med så många kläder?!

Jag blev iaf skitförbannad och sms:ade Jonas att han fick komma och möta upp oss så vi kunde gå tidigare från kalaset.
Ni kanske tycker detta är en struntsak, men för oss med våran ekonomi är detta katastrofalt!
Jag blev så ledsen att jag inte orkade konfrontera utan bara gic.

Jaja, nu ska jag gå och lägga mej så jag är något pigg imorn när jag ska ha barnen från 6:30 – 15:30 själv.
Med deras trots och allt bråkande.

Godnatt på er!


4 kommentarer till 1 december..

  • Linda W skriver:

    Jag har haft barn på dagis sen 2003 och har inte blivit av med något speciellt som jag kan minnas. Kanske lite strumpor…
    Vad säger förskolan? Det kan ju inte ses som okej från deras håll?

  • Vad trist att ni blivit av med så mycket saker. Melvin har gått på dagis i mer än 3 år och vad jag vet har det bara försvunnit fingervantar och strumpor och det är för att jag inte märker dem… lätt att köpa nya (meckigt att namna). Jag namnar faktiskt inte så ofta tröjor och byxor i extrallådan heller men vi har ändå inte blivit av med något. Overaller och stövlar brukar jag namna men nu tror jag lapparna trillat av för det stod inget på hans gummistövlar när jag kollade sist.

    Tycker du borde prata med föräldrarna till barnet som hade kläderna och fråga om de mot förmodan fått med sig dessa hem och helt enkelt missat att lämna tillbaks dem (om de nu är dina så borde ju namnet stå kvar tycker man)

  • tuffloysan skriver:

    Vi har haft sonen på dagis i snart 3 år och visst en del kläder försvinner, å ibland kommer dom tillrätta. Jag är dock lite halvkass på att märka alla kläder men försöker. Men har inte alls förlorat så mkt som ni gjort =/