Välkommen!
Är en 33årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse och lindriga utvecklingsstörning, Minna och Loves ADHD-utredningar.

Follow on Bloglovin
Arkiv:

Var detta väntat?

2012 var ett tungt år och vi hoppades att det dåliga skulle sluta, och stanna ”hos” 2012..
Tyvärr började 2013 med all skit, all kaos som vi hoppades var över.

Sista två månaderna av 2012 var barnen, men även i vuxna sjuka.
Barnens overaller som vi lånat pengar till har gått sönder, måste ta kraften till att reklamera dom.
Ekonomin är mer kaos nu än tidigare..
Skulderna växer och idag kom det värsta tänkbara (ekonomiskt).
Kommer hem och finner ett brev från Försäkringskassan..
Dom ändrar inte beslutet om avslag utan de anser fortfarande att min läkare har fel typ.
Jag har haft världens panikångest och pratat med psyk som försöker få mej att åka in.
Då tanken på psyk-akuten får det att svartnas framför mina ögon och min kropp att darra så försöker jag klara mej hemma.
Staplande faller jag bakåt och känner hur jag blir mer och mer ”gamla Johanna”.
Jag som kämpat så hårt för att komma så långt som att vara redo för arbetsträning, nu kämpar jag för allt som precis blivit fungerande.
Middagen tvingade jag i mej, kämpar så hårt för att inte falla in i självdestruktiviteten..

Försäkringskassan förstör mitt liv..
Allt jag bad om var ett år för att få arbetsträna för att förhoppningsvis komma närmre arbetslivet.
Framtidsdrömmen.
Kunna arbeta som de flesta andra..
Försäkringskassan slog idag (än en gång) min dröm i spillror..

Har inte måendet eller orken att blogga för tillfället, får se hur det ser ut i framtiden..

Vill ni vara säkra på att inte missa inlägg, uppdateringar eller om det blir någon ”comeback” kan ni prenumerera på bloggen på bloglovin’.

Sköt om er och önskar er ett underbart 2013!
Tillsvidare..

bye


3 kommentarer till Var detta väntat?

  • Tilda skriver:

    Förstår att det känns riktigt tufft just nu och att det är svårt att tror att det kommer bli bättre, men på något sätt hittar man alltid lösningar på saker och ting. Jag hoppas verkligen att du kan få börja arbetsträna som du önskar, men kanske finns det ett annat sätt? Gråt ut, bit ihop och blicka framåt, ni kommer klara det här, Du är en stark person med så mycket driv, så låt inte försäkringskassan dämpa dig utan låt det vara ditt drivmedel för att övervinna dem. Strykekramar

  • Martina skriver:

    Men vad är det som Försäkringskassan tycker att du skall göra. Sätta dig på arbetsförmedlingen och söka jobb?! Vart menar de att du bör kunna jobba någonstans?!
    Kan ni få någon hjälp från soc om försäkringskassan ”kastar ut dig”?

    Stor kram!