Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

Döm inte oss för våra diagnoser!

Som ni vet har jag en lång lista diagnoser, MEN.. jag har även gått i terapi sedan jag gick på dagis.
Lekterapeuter, Familjeterapi, Kuratorer, Psykologer, Psykoterapeuter, Läkare, undersökningar, tester.
Har ätit flera svarta soppsäckar med mediciner i mina dagar.
Gått DBT, KBT och MBT.

Jag tar emot alla verktyg och all hjälp jag kan få, men jobbet kan jag bara göra själv.

Mina diagnoser kan självklart göra livet riktigt kämpigt, mörkt och ensamt.. Men de för även med sej något positivt.
Min Borderline har gjort mej otroligt omtänksam, jag sätter alltid alla före mej, vilket varit dåligt för min egen del, men jag har fått hjälpa många andra och fått må bra över det.
Min ADHD gör mej otroligt effektiv och drivande, en idéespruta som för det mesta är rätt knasig men väldigt rolig. :)

Idag la Underbara ADHD upp detta bildkollage på Facebook med följande text:

Alla dessa människor är kända och hyllade för något, kallas genier, världkända komiker, filmstjärnor, musikartiser, kokar o.s.v. Klicka på länkarna så får ni se en lång lista med kända människor som har ADHD.

Ni har antagligen inte vetat att dom har haft ADHD och inte heller dömt dom, ni kommer antagligen inte tänka så annorlunda om dom efter att läst listan, så.. Varför dömmer så många andra mej och andra med ADHD?
Är ”vanliga människor” mindre värda, mindre bra?
Är det mer okej att genier, kändisar o.s.v. har diagnoser?

Hoppas på en del kommentarer på detta inlägg, alla tankar och åsikter uppskattas, även ni som tycker att jag är en sämre person för mina diagnoser. Vill gärna diskutera detta.

Fick juh många kommentarer när jag skrev om mina diagnoser i början, många tyckte att jag automatisk kommer bli en sämre förälder pga mina diagnoser och att jag har mindre rätt att skaffa barn än de utan diagnos som för det mesta är odiagnoserade och mycket väl kan ha någon typ av diagnos.


3 Comments

  1. Du är stark som vågar skriva öppet om allt, glöm aldrig det för bövelen Smile

  2. Jag som själv har en son med adhd och tourette tycker det är hur bra som helst att fler ”kommer ut”. Då ser min son att han inte är ensam eller konstigt och att man kan lyckas trots en diagnos. Han är snart 20 och har haft fast jobb sedan han var 15 och även lyckats ta körkort. Det har varit en lång väg, men tillsammans klarar vi allt! Ses på lördag Smile

Kommentera

%d bloggare gillar detta: