Välkommen!
Är en 33årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse och lindriga utvecklingsstörning, Minna och Loves ADHD-utredningar.

Follow on Bloglovin
Arkiv:

Hejsan hoppsan!

Här är det full rulle känns det som.

Tisdagar och torsdagar är det jobbcoach och gruppen på work for you.
Kom igår fram till att jag ska kolla om jag har behörighet att plugga på folkhögskola och rätt till csn, för då ska jag söka in till fritidsledarutbilningen nästa ”omgång”.

Tränar så mycket som jag hinner och orkar, så mellan 3-6 gånger i veckan.

Går på läkarbesök, psykologbesök, alla möten som rör Minna o.s.v. o.s.v.

Skönt med sysselsättning, surt bara att man inte får några pengar.
Blir inte ”rik” på dessa sysselsättningar.

Var dock på en anställningsintervju i fredags, som fritidsledare på en fritidsgård, 2 kvällar i veckan (varav varannan fredag). Så väntar på att höra från dom och hoppas såklart på att få jobbet. :)

Med barnen är det bra, utvecklas så mycket hela tiden, Känns som Minna verkligen är påväg att komma ikapp.
Trotsar gör dom båda två till tusen, så jag har valt att börja en föräldrautbildning för de med ”extrema” barn.
Tycker inte om ordet, men det är för föräldrar med barn som verkligen gått över gränsen.

När vi ändå är inne på barnen kan jag informera om det hemska som hände igår.

Jag är påväg att hämta barnen på dagis.
Ser en kvinna som försöker prata med en blond liten pojke med samma kläder som Love.
Tänker för mej själv att oj så lik Love, men det kan det juh inte vara för han ska juh vara inne på dagis.
När jag kommer närmre ser jag att det är Love så ropar på honom och han springer rakt mot mej och hoppar upp i min famn och kramar om mej hårt hårt och ser både busig och ledsen ut.
Jag skakar i hela kroppen, chockad, rädd, ledsen..
Går in på dagis och hämtar Minna och klarar knappt av att titta på de två fröknarna som inte ens märkt att Love klättrat över dagisgrinden och dragit.
Säger med darrig röst att jag mötte Love påväg till dagis, nästan borta vid vägen där folk dött för bilisterna kör som idioter där.
”Nämen oj.. Vilken tur att du kom så han inte blev påkörd.”
?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!!!!!!!!!
Ursäkta?!
Är det allt? De verkade så lugna och de två hade ansvar för 5 barn och kunde tydligen bara hålla koll på 4.
TVÅ var?!
Sen skyllde de på att det haft fruktstund precis.. Ehmn, jaha?! Och då märker ni inte att ett barn försvinner?!

Så arg, ledsen och besviken..
Vågar jag lämna Love där? Och Minna?!

Imorse sa jag det till dom på dagis att om detta händer igen vette tusa vad jag gör.
Började gråta och var helt knäckt.
En av Loves bästisars mamma och några andra föräldrar hörde och verkade självklart också oroade, öven om Love i princip är den ända som kan klättra över.

Ja men håll extra hård koll på honom då!!?

Det värsta är att det hände en gång förut, men den gången såg dom honom precis när han hoppat över så de hann ikapp honom och tog in honom.
Ja men då så, fixa högre och bättre grindar!!

Nä ush, vill inte tänka mer på det nu.
Ska göra mej redo för föräldrafikan på dagis om drygt 2 timmar.
Inte så jättepepp, men för barnens skull ska jag såklart gå. :)

Undrar om ni som fortfarande läser skulle vilja ha en tävling? Frågestund?
Något ni saknar, förutom mina inlägg som inte är lika många och ofta numera. :p

Hoppas ni har det bra!
Kram


5 kommentarer till Hejsan hoppsan!

  • Emma skriver:

    jag skulle anmäla det, till förskolechefen eller stadsdelsförvaltningen.. skulle inte ge någon andra chans!!
    måste ju säga att han måste ju vara grym på att klättra iallafall!! även om det inte är så positivt i just såna här situationer

    Kram!!

  • Malin skriver:

    Usch så obehagligt! Trots att de har fler än ett barn så ska de kunna hålla koll. 5 barn är ju en jätteliten barngrupp. Det är deras jobb att ha koll, deras skyldighet! Tur att det i alla fall slutade bra. Hoppas att det blev en ögonöppnare för personalen.

  • Marlene skriver:

    Men fy! Jag hade nog övervägt att byta dagis faktiskt… men det beror också lite på hur lång tid han har kvar att gå där. Jag hade iaf pratat med deras chef, så det tycker jag att du ska göra.