Välkommen!
Är en 33årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse och lindriga utvecklingsstörning, Minna och Loves ADHD-utredningar.

Follow on Bloglovin
Arkiv:

Går allt att bearbeta?

Det har hänt mycket  tunga, mörka och hemska saker i mitt liv.
En del har jag lyckats behandla, bearbeta, kommit till ”freds” med..

Men det finns fortfarande en del kvar som kört klorna så djupt in i mej att jag ärligt talat tror att det aldrig kommer försvinna.. aldrig bli lättare..
De gånger jag försökt prata om det tvingas jag slå på en så sjukt känslokall fasad, så sjukt att jag faktiskt lurar mej själv precis som jag lurar alla andra.
Folk kan ta illa upp och undra hur faan jag kan prata om det så kallt och tomt som om det inte betydde något alls.
Som om jag inte bryr mej eller mår dåligt över det, som om jag tycker att det är okej det som hänt.
Så är det inte alls..
Jag kan kräkas av att ens tänka på det, på riktigt alltså, kräkas.
Får ofta panikångest och mardrömmar..
Men.. de gånger jag försökt prata om det utan min mask så slutar det på ett eller annat sätt på psyket.
Jag har gett upp om att hoppas att det ska bli bättre med tiden.. Gett upp om att det kommer bli lättare att hantera.
Försöker mest finna mej i att det alltid kommer vara såhär.
Jag kommer bli påmind, i ett samhälle som ser ut som det gör, en värld som är dom den är där dessa förjävliga saker händer ofta och media skriver om det.. Ja.. då är det rätt kört att inte få flashbacks..

Igår.. ja, då tänkte jag läsa aftonbladet innan jag skulle sova.
Dumt gjort.
Två rubriker om samma hemska sak, sen bröt jag ihop.

Sov bättre inatt dock, vaknade av Love som skrek en gång och sen en gång när Minna kom in och la sej hos mej och jag då märkte att jag gråtit i sömnen.
Somnade om snabbt med min fina Minna tätt intill mej.

Idag blir det mitt vuxendagis trots att jag är hostig och öm i kroppen..
Måste hålla mej sysselsatt. Tänka på annat.
Får inte gå sönder nu. Orkar inte.
Kämpa Johanna..
Andas..
Du har klarat dej så här långt..
Ge inte upp!

Fan..

fb


2 kommentarer till Går allt att bearbeta?

  • Bea skriver:

    vad jag känner igen mig, i känslan av att vissa saker aldrig kommer kunna gå att hantera, vad /hur gör man liksom. Men jag önskar dig allt gått, kämpa allt du kan och ta hand om dig och de dina! kram