Ja, som ni läst i senaste inläggen, senaste tiden så skriver jag att det händer massa saker, har hänt massa saker men så har jag inte orkat att skriva om det än pga allas kommentarer och frågor.

Men.. kortfattat.
Jag och Jonas har gjort slut efter 8år, egentligen var vi inte tillsammans på slutet, kämpade för att få det att hålla men fick ta och inse att det helt enkelt inte var värt att kämpa för.
Vi är vänner och bor ihop, that´s it.
Att bo ihop utan att vara tillsammans kan nog låta konstigt, men det är av flera skäl.
Jonas hinner inte hem och hämta barnen i tid och ordna med middag för då måste han gå ner massor i arbetstid.
Jag har inget jobb så för att klara hyran måste jag gå till socialen, och ja, ni som följt bloggen vet vad jag tycker om dom och vilka jävla bråk jag haft med dom.
Så tillsvidare ser det ut som så..
Vi kände rätt snabbt efter att jag sagt att jag tyckte vi skulle göra slut, att så som vi lever idag, sambo men inte alls i närheten av ett förhållande. Mer som två vänner (inte ens nära vänner) som har barn ihop och tyckte detta var en praktisk lösning.
Det sjuka är att så har det sett ut länge.. så egentligen har det väl varit slut ett bra tag, men det tog tid innan jag sa att jag hade fått nog och att det var tvunget att ta slut. Jonas vart inte chockad, lite ledsen men inte så pass mycket att han mår dåligt av det.

Sedan hände något som var helt oplanerat..

Jag åkte till Kalmar för att gå på en tatueringsmässa och där träffade jag en karl som heter Richard.
Blev helt blixtförälskad, inte alls något jag räknat med då jag aldrig blir kär.
Folk säger alltid att jag är en ”konstig” tjej.. Blir aldrig kär och har alltid föredragit sexuella relationer före kärleksrelationer.
Men ja, nu blev jag kär och något lika otippad var att Richard på något konstigt jävla vänster blev kär i mej också?!
Vi kan vara precis hur knäppa, sjuka och barnsliga vi vill och passar så bra ihop.
Har ett väldigt liknande förflutet som vi båda lämnat bakom oss och det känns otroligt skönt för mej att ha någon som jag vet förstår hur man kan tänka, känna och ha det.
Allt är väldigt nytt, men vi pratar 2-4 timmar i telefon eller på Skype varje kväll, smsar och mmsar hela dagarna och det enda negativa är att de 40 milen mellan oss gör att vi bara ses varannan helg.

Vänner har märkt att något hade hänt, då de säger att de märkte att mina statusar på facebook vart gladare, att jag ser så mycket lyckligare ut nu.
Och ja, jag är lyckligare än på otroligt otroligt länge!
Känner mej lyckligare, starkare och älskad. :)

Så ja, kan nu dela med mej att killen som gjort en mjukis av mej och trollat bort typ all ”hårding” som fanns i mej och gjort mej till en riktigt fjollig fnittertippa.. Det är denna underbara människa!

us-wm

Du gör mej så otroligt lycklig!
Att ligga där i din famn får mej att glömma bort allt mörker som annars omfamnar mej..

ivumts
..och det säger en hel del då jag är jordens största sneakers-freak. :)