Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

#ADHDmedextramycketADochextramycketHD

Händer som vanligt massa saker i mitt liv och ändå inte.
För några dagar sedan gick min knäskål ur led, vet inte om att det var en reaktion på att jag dagen innan tagit powerwalks på 2 mil och överansträngt muskel/muskelfäste bakom knät.

Veckan som gått har till största del varit supermysig med barnen, speciellt Love.
Minna är för tillfället mest trotsig, Love är mest känslig, gör han något han inte får eller något elakt klarar han inte ens av att man säger till honom att det var dumt och att han måste be om ursäkt, han har även börjat få utbrott i form av gråtattack när han inte får som han vill.
Annars, mycket pussande, kramande, mys och lek.

Idag ska jag hämta Minna efter lunch, vi ska till St.Eriks ögonsjukhus för Minnas årliga koll.
Sen ska jag hem till Mamma och hjälpa henne, innan jag och Minna åker och hämtar hem Love för en tidig helg.
Jag åker nämligen till älsklingen och Kalmar redan på söndag då jag min nästa Kalmarvecka får en otroligt begränsad vecka. Inskolning för Minna på tisdagmorgon, så får åka tisdageftermiddag, hemma hos älsk på kvällen, sen måste jag åka igen fredagkväll pga en sak jag inte kan skriva om just nu, men kommer skriva om efter.
Så då får vi knappt 3 dagar ihop, vilket suger hårt.

Men tröstar mej med att älsklingen ska flytta hit efter sommaren. :)

Jag är inne i en extrem period där jag är otroligt medveten om hur jag ser ut och ser bara något groteskt.
Ful, fet, värdelös och otillräcklig, så ser de flesta utav mina dagar ut.
Så försöker verkligen stå emot att äta onyttigheter och äta för mycket som jag lätt gör när jag mår dåligt.
Har juh många års ätstörningar ”bakom” mej, som längst var det bulemi, som när jag sedan rätt plötsligt fick emetofobi blev hetsätningen men kunde inte kräkas.
Numera kan har jag fortfarande panik för när andra kräks, och när jag kräks utan ”kontroll”, d.v.s. om jag blir sjuk eller matförgiftad, inte om jag skulle frambringa det själv.
Så försöker på ett hälsosamt sätt med kost och motion att få kontroll på min vikt.
Efter påsken hade jag gått upp till 65kilo igen, panik för mej, så kört med mycket powerwalks och hemmaträning.
Idag visade vågen 63kilo och jag ska kämpa mej ner till under 60kilo (igen) iaf till innan min 30årsdag som inte är så långt bort längre..
Jisses, jag 30år?!
Har absolut ingen åldersnoja eller kris av något slag, ser fram emot att åldras för det kan väl inte bli så mycket värre än vad jag redan varit med om väl?
Borde väl bli bättre och bättre nu tycker man.. eller iaf jag.

En bra sak med att åldras är att man kommer till insikt med mycket.
T.ex.
Igår var en gammal och kär vän hemma och hälsade på en stund.
Såg ett ärr som såg rätt färskt ut på hennes arm.
Första tanken var..
”Älskade vännen, varför skadar du dej själv”..
Andra tanken var..
”Jag vill också skära och bränna mej för att få fly från all ångest ett tag, så som jag gjort så många år förut”..
Tredje och sista tanken var..
”Fast jag vill juh tatuera mej över så gott som hela kroppen, och de ärr jag redan har har ställt till mej gällande tatueringar, visst att rosorna på händerna tar bort fokus och döljer ärren för det mesta. Dessutom vet jag att min sleave jag ska köra på vänsterarmen inte kommer se lika snygg ut som den skulle gjort om jag inte hade alla ärr över hela armen. Så att tillsätta mej mer ärr för en kort stunds flykt är inte värt det. Enda ställena jag skulle kunna skada är fotsulor och handflator.. Och det vore juh verkligen sjukt om jag gjorde det bara för att..
Bara för att en liten stund få andas och fokusera på smärtan utanpå istället för inuti. Nej, nog, har inte skurit eller bränt mej på mer än 8 år, (3000 dagar imorgon faktiskt) så varför sätta mej i det beroendet igen?!”
Och den insikten har byggt bo i mej under natten.
Jag känner fortfarande ett ”sug” att skada mej själv, kommer antagligen alltid göra det..
Men nu, efter 8 år har jag funnit insikten att det är inte värt det, det leder till mer ångest, det förstör så mycket. Ärren blir en ständig påminnelse om all ångest man haft, allt hemskt som i sin tur resulterat i att man skurit sej o.s.v.
Känns skönt att ha denna insikt.

Jag är snart 30 år, har mycket mer jag behöver komma till insikt med.
För mej är insikt det djupare ”slaget” av att veta något.
Jag vet mycket och ger alla vänner de bästa råden, men är dålig på att följa dom själv..
FÖR.. jag saknar insikten.
Insikt är när man vet något och lever efter det.
Jag har ännu inte insikt till droger, jag vet att droger är dåligt och att varken jag eller någon annan kan kontrollera sitt användade även s.k. missbruk, men insikten finns inte där än, även fast jag är ”clean & sober”.

Undra om jag kommer behöva sluta visa leg nu när jag fyller 30?
Var juh bara en vecka sen jag senast fick visa leg när jag köpte energidryck(?!) och får ofta visa när jag köper cigg.
I Kalmar händer det även att busschaufförerna frågar om jag åker som barn eller vuxen?!

Jaja, detta vart ett sånt där inlägg med mycket text då jag just nu sitter med hjärtat i handen, skriver alltså rakt från hjärtat och med öppen hjärna, ingen block och inget jag håller tillbaka..
#ADHDmedextramycketADochextramycketHD

Nu ska jag träna lite innan jag ska hämta Minna och fara till ögonsjukhuset.

Ha en fin dag!


1 Comment

  1. Var rädd om dig, Johanna.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: