Som jag skrivit förut så gjorde jag en abort i mars i år.
Både jag och Richard ville behålla barnet, men jag kände att så trött och orklös jag blev under graviditeten så var det tyvärr det rätta att göra.
Jag orkade inte vara en mamma åt Minna och Love och det är PRIO ETT!
Dessutom bodde inte Richard här och jag vill såklart ha honom här under graviditeten och efter, för att få hjälp och stöd, men även för att ha honom hos mej i allt.

26okt

26 oktober var jag beräknad och juh närmre vi kommer det datumet, juh mer tänker jag på allt.
På vem det skulle blivit, vem skulle kommit till oss och vår familj..

Smärtsamt är det och jag blir så ledsen på mej själv för att jag inte kan glädjas alla mina nära och kära som väntar barn nu.. Förlåt.