Bloggen stängd tillsvidare..

Mamma Kaos & ♡ Mini-Terroristerna ♡ - Mammaliv, barn, diagnoser, vardag, mode m.m.

”Schysch, sånt pratar vi inte om..”

..Ångest..

”Sånt” ska man inte prata öppet om..

Populäraste bloggarna är de som skriver om det perfekta.
Det vita, shabby chicka, moderna, vackra, alltid perfekta, lugna, roliga, lyckliga..

Min blogg är inte sån..
Jag är inte sån..

Vi bor i en vanlig trea, i en förort i Stockholm..
Det är inte mycket vitt i vår lägenhet, inte så shabby chickt, modernt, vackert (det duger bra för oss), långt ifrån perfekt (men det är vårat hem), sällan lungt..
Roligt emellanåt och lyckliga stunder finns såklart..

(1) ..men..

Minna har sin kromosomavvikelse.. Utredningar.. m.m..

Love hamnar hur jag än kämpar som i en ”skugga” av sin syster..
All tid hon får/tar till utredningar och dessa besök, som Love självklart ser som en lyx hon får.
Extra tid med mamma.
Egen tid med mamma.

Jag försöker ha tid och ork att ge honom egen och extra tid i samma utsträckning, men känns inte som jag räcker till..

..sen till det stora..

mom

(2) ..MEN..

Jag har mina diagnoser som jag kämpar med.
Ibland lyckas jag ”tygla” dom..
Ibland behöver dom inte ”tyglas”, det går rätt bra ändå..
Sen de gånger när jag inte lyckas ”tygla” dom..
..
..
..då går det som det går..
Tack och lov sker detta alltid när barnen inte är hemma.

Tårar, ångest, smärtan som sliter mej itu från insidan.
Jag skriker.. ibland kommer det inte ens något ljud.
Jag kämpar..
Kämpar för att inte falla tillbaka och skära mej, bedöva ångest och smärta med alla dess olika berusningsmedel..

Jag är Johanna..
31 årig blivande trebarnsmamma..

Många tycker att ”såna som mej” inte ska skaffa barn..
Vi anses vara sämre föräldrar tydligen.
Såna kommentarer fick jag mycket i bloggen förut.

De som känner mej tycker konstigt nog att jag är väldens bästaste och starkaste mamma!?

Igår kväll brast det..
Jag har gått med ångest länge, men lyckats hålla det tillbaka rätt bra.
Igår utlöstes den av en händelse.
Hela natten var jag vaken..
Trasades sönder av all ångest.

På morgonen försökte jag slita mej loss.
Rensade och städade hela badrummet.
Skrubbbade. Gnuggade. Sköljde.

Sen ringde telefonen.
När jag lagt på var jag tillbaka där jag varit så många gånger förr..
Mest när jag var tonåring..
Jag var liten, vilsen, ensam, svag..
Kände att nu orkar jag inte mer..
Jag tappade fotfästet och det gick nästan illa ett tag.

Nu sitter jag och kämpar.
Försöker hålla mej kvar i mitt ”jag” som jag kämpat för att nå..
Vuxen, resonabel, vettig, förnuftig o.s.v.

Men allt mina tankar säger åt mej är..
Lura dom alla!
Ljug!
Säg att allt är bra!
Drama, du kan drama!
Spela ”vanlig”!
Spela ”nooormal”!

..mitt svar när folk frågar är antingen, ”Det är okej”, ”Jag klarar mej”..
Jag är inte okej..
Men ja.. jag klarar mej.
Jag klarar mej just nu, för stunden..
Jag klarade mej inte lika bra nyss..
Vet inte hur jag klarar mej om en stund..
Men när jag svarar ”Jag klarar mej”.. då andas jag och kan ge dej ett svar..
Just då klarar jag mej..

yourkidsthinkofyouasasupermom


2 Comments

  1. Jag tycker du gör rätt i att skriva precis som det är. Jag gör det med i min blogg – just nu om min operation.
    Varför ska man hymla om sanningen ?! Ha en fortsatt bra söndag !

  2. Men vännen! Jag kan inte säga att jag förstår, jag kan inte säga att jag vet, jag kan inte säga mycket alls faktiskt. Men jag måste säga någonting! Du är stark, men du ska inte behöva vara stark ensam. Jag är helt ny på bloggen så jag vet ingenting, men har du folk att prata med? Är psykolog ett alternativ? Du skriver så målande, så innerligt, så.. äh vad hjälper det dig när du sitter där och mår skit!? Jag vill bara krama om dig. Det vill jag! Säga att du inte måste vara stark, säga att du måste kunna luta dig på någon. Och det kanske du gör, vad vet jag. Jag skickar många många varma kramar till dig! Man måste inte hålla allt inne (jag förstår om du vill göra det för barnen, men du får visa dina känslor för vuxna.), du får visa dig svag också. För vet du vad, det är inte en svaghet att låta någon annan dra lasset ibland. Kram på dig!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: