Välkommen!
Är en 33årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse och lindriga utvecklingsstörning, Minna och Loves ADHD-utredningar.

Follow on Bloglovin
Arkiv:

Allt och inget, men alltid stress.

Vardagarna tickar på..
Samma visa varje dag, lämna barn, antingen ha möten för min egendel på Affektiva eller Neuropsykiatriska, eller möten för barnen på BUP, skola eller Habiliteringen. Hämta barn. Laga middag, äta middag, få barnen redo för nattning, varva ner i soffan med barnen, natta.
Pusta ut i soffan.
Lägga mej, hoppas på några timmars sömn.
Vakna och börja om.

Har inget problem med att det är rutiner och hamsterhjul av det hela, problemet är att jag konstant är fylld av oro, ångest och extreme stesskänsla.
Oavsett om dagarna mellan lämning och hämtning är tomma eller innehåller möten..
Jag är konstant trött oavsett hur mycket eller lite jag sover.
Så gott som ständig spänningshuvudvärk.

Det är ett är sedan jag hamnade i en extrem utmattning där jag i veckor var sängliggandes. Sov 22 timmar av dygnets 24 timmar. Orkade knappt äta eller ens gå på toaletten.
Orkade inte prata. Orkade inte ens ligga i soffan och titta på Bolibompa med barnen.

Är livrädd att hamna där igen..

Men hur ska man göra när livet är fullt av måsten?
Måsten och krav.

Jag vet att alla lever med sina måsten, sin stress och egna krav.
Men hur får ni ihop det utan att falla isär?