Välkommen!
Johanna, 32årig Stockholmsmamma till Minna [081124], lillebror Love [100626] & Elias [160110].

Fru Salkert sedan 160806. ♥

Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt och öppet!

Hoppas du ska gilla min blogg!

Follow on Bloglovin
Arkiv
Översättning
free counters
Samarbeten
Bloggare
My Perfect Baby
Intresserad utav samarbete?
Kontakta mej här.
Statistik
Get your own free Blogoversary button!
Personligt Pinga Frisim Bloggar av mammor och gravida Blogg Topplista Twingly BlogRank Topplista Page Rank Site Meter I ♥ Validator Tourn
Blimamma.se

Graviditeten med Minna

Bebisverkstaden-Graviditeten med Minna

Detta med BF , dateringar och när BEBIS bestämmer när den vill komma ut!

Minna:

Senaste menstruation: 26/2
Menstyp, dagar: 28/24
Graviditetsreaktion positiv: 29/3

Beräknad förlossning:
enligt SM: 6/12
enligt RUL: 3/12
enligt UL: 29/11 – (TUL v.31)

Föddes: 24/11

Love:

Senaste menstruation: 3/10
Menstyp, dagar: 29/28
Graviditetsreaktion positiv: 29/10

Beräknad förlossning:
enligt SM: 9/7
enligt KUB & RUL: 7/7
enligt UL: 28/6 – (UL v.29)
enligt UL: 26/6 – (TUL v.32)

Föddes: 26/6

”Lillebror”:

Senaste menstruation: 12/4
Menstyp, dagar: 28-30
Graviditetsreaktion positiv: 10/5

Beräknad förlossning:
enligt SM: 17/1
enligt ÄL: 16/1
enligt KUB: 13/1
enligt RUL: 11/1
enligt UL: 6/1 (TUL v.33)

Föds?

Så ska bli spännande att se om lillebror i magen följer mönstret?
Dotter, första barnet föddes 38+4 (9 dagar tidigt).
Sonen, andra barnet föddes 38+2 (11 dagar tidigt).

Då skulle lillebror komma på nyårsafton 13 dagar före BF satt id dateringen. :p

Jämförelser mellan graviditeterna och förlossningarna.

Här har jag samlat det mesta från Minnas stund i magen, från dagen då vi fick vårat fina plus (29 mars 2008) tills dagen hon äntligen kom till oss (24 november 2008).
SF-mått och BMbesök, komplikationer, tankar och allt sånt runt om. :)

Här har jag samlat det mesta från Loves stund i magen, från dagen då vi fick vårat fina plus (29 oktober 2009) tills dagen då han äntligen kom till oss (26 juni 2010).
SF-mått och BMbesök, komplikationer, tankar och allt sånt runt om. :)

Magkollage på veckomagarna med Minna ”Pärlan”!

v.6 – v38+0

Magkollage på veckomagarna med Love ”Pyret”!

v.4 – v.39

Förlossningsberättelser från förlossningen med Minna:
Del 1 (mer tidpunkter och ”fakta”)
Del 2 (mer tankar och känslor)

Förlossningsberättelser från förlossningen med Love:
Del 1 (mer tidpunkter och ”fakta”)
Del 2 (mer tankar och känslor)

Här finns bilder från både Minna & Loves Tittut-ultraljud i ”4d”. :)
Tycker dom är både lika varandra OCH att jag kan se på dessa ”tittut-bilder” att det är Minna & Love! :)

Förlossning – Då vs. Nu? – Minna vs. ”Pyret”?

Ja, hur kommer allt ske denna gång?

Graviditeten med Minna:

  • Började läcka bröstmjölk i vecka 16.
  • Minna fixerade sej i vecka 26.

Förlossningstecken & skede med Minna:

20 November:
Var hos min barnmorska, SF måttet hade stigit till 38 (på 1 vecka), hon sa att hon trodde det antagligen är dags för förlossning snart.

22 November:
Badar på kvällen (mot förvärkar), vattnet går troligen i badkaret.

23 November:
9:26
Vaknade och var öm i buken, och det kom som små pulserande tryck ut ur ”murven” med vätska..
Inte kiss. Trodde det kunde vara vattniga flytningar, kanske kunde det vara lite fostervatten, men tänkte ändå, – jaha, har jag kissat på mej?.
Men sen när jag gick och kissade låg det som en genomskinlighet slemmig sak med någon droppe ”slemmigt” blod i toaletten, och när jag torkade mej kom det små strimmor blod på pappret..
Rött, men inte alls mycket..
Slempropp + teckenblödning.

10:42
Sammandragningar börjar komma nu, och blir snabbt tätare.
Det stramar åt som tusan, och molar i ryggen.
Tryck nedåt, känner mej typ konstant kissnödig..
Trycker på rätt bra där bak också.

12:36
Värkar i rygg och mage.
Oregelbundna, dock intensiva, så då är det bara förvärkar (?) ..
Känns som om jag behöver kissa och bajsa hela tiden.
Slemproppen har gått (sista ”biten”).
Har sammandragningar och förvärkar.

14:36
Värkarna börjar komma tätare och är mer intensiva.
Ont utav bara h-vete.
Ringer in till förlossningen och de tror jag/det är på G, men frågade om jag vill stanna hemma tills de blir ”värre”, mest för att ge mej chansen att få starta upp ett bättre värkarbete hemma.
Och de vill jag.. Ska ringa in om det blir värre och efter det åka in.
Annars ska jag ringa tillbaka vid 18-tiden, då de troligen vill ha in mej på koll iaf.

15:42
Gör så sjukt ont att jag mår illa och blir helt yr..
Försöker vila, men lyckas inte då det för för ont.

18:39
Vi har klockat mina värkar sedan 14:30, nu är de så sjukt intensiva att jag knappt står på benen..
Jonas är otrolig, så hjälpsam och tålamodig..
Mår illa, och nära på att spy.
Jag svimmar när jag försöker vagga fram och tillbaka i lägenheten, Jonas kräver att vi åker in nu.
Prövat alvedon och varm dusch, men ingenting hjälper, så nu åker vi till förlossningen, sös.

19:40
Inne på förlossningen, blir inskriven och läggs in i rum 6.
Blir undersökt, livmodertapp helt utplånad och är öppen 4cm och de konstaterar att allt mitt vatten redan gått.
Barnmorskan berömmer mej för att jag gjorde ett bra förarbete hemma.
Blodtrycket 135/90.

19:50
Ber om något mot smärtan, blir erbjuden akapunktur, och jag vill testa.
Får akapunktur 1 – Shenmen bil. Yintang. LI4, i smärtstillande och avslappnande syfte.
Totalt 5 nålar.

20:10
Står upp med gåbord, höftrullar och profylaxandas.
Jonas och mamma hjälper mej igenom alla värkar som kommer med 2 minuters mellanrum.

20:55
Akapunkturnålarna tas ut.

21:30
Jag ber om EDA.
Eller ber och ber, skriker efter det.
Mina värkar kommer upp i 136 i smärtstyrka.

21:45
De sätter skalp-elektrod (skalp-ctg) på bebis, då mina värkar är för täta och intensiva att det är svårt att mäta av med CTG.

21:50
PVK (perifer venkateter) sätts, men jag tycker det är skitjobbigt, inte för att Jonas ogillar nålar, utan för att det blir en jävla massa sladdar..
Ringer-Acetat kopplas.

22:00
Får EDA.
Sjukt jobbigt att ligga stilla när värkarna kommer, och då de tog 6 minuter att sätta EDA:n, så hann jag få 4 värkar.
Jonas vill att jag tillägger att jag blev lite ”kaxig” när EDA:n började värka.
Stod upp och spände armarna som man gjorde som liten.
Och när barnmorskan och undersköterskan kom in igen sa jag ”coolt”:
– Sådär, nu kan jag vara trevlig igen!

23:20
De sätter in Syntocinon, för att stimulera mitt värkarbete.

24 November:
01:15
Undersöks – Öppen 6 cm.
Allt känns som en evighet.
Jonas sover i fåtöljen, mamma vilar i saccosäcken, och jag kan inte sova alls.

02:00
Spyr av att det gör så ont.
Allting snurrar.
Värkarna kommer så tätt att de inte hinner avta.
Värk på, värk på, värk utan paus.

03:15
Undersöks – Öppen 10 cm.
Står upp med gåstol ett tag.

4:00
Ligger på sida.
Försöker vila då det känns att det snart är dags.

5:20
Står på knä, men inte länge då det gör för ont, känns som om hon vill ut..
Krystvärkarna börjar.
Ändrar till ryggläge.

05:43
Minna är ute!
3335 gram & 46 cm.
I vecka 38+4. [BF var 3/12]
Ringer-Acetat & Syntocinon avslutas.

05:56
Moderkakan krystas ut.
Behöver sys 1 stygn pga en liten ”grop” som inte vill sluta blöda.

07:37
Efterskötning:
Mamma: Blodtryck: 140/70, temp 37,9.
Barn: Temp 37,4.


Graviditeten med ”Pyret”:

  • Började läcka bröstmjölk i vecka 20, men då så lite att det mest kom någon enstaka doppe, mer läckage i blev det efter vecka 30, men fortfarande inte så mycket som jag läckte mängdmässigt med Minna.
  • ”Pyret” har legat med huvudet ner sedan vecka 30, dock ruckbart hittills.

Förlossningstecken & skede med ”Pyret”:

Ja.. Hur kommer det börja denna gång?

Kommer jag föda tidigare än BF som med Minna (BF -9), eller kommer jag gå över denna gång?
Kommer jag märka när vattnet går, eller kommer de få ta håll på fostersäcken för att få vattnet att gå?
Kommer jag ha lika ont, lika intensiva värkar, lika tätt?
Kommer förlossningen från första tecken vara så långdragen (från vattenavgång ca 32-36h, från första värken ca 20h)?
Kommer jag spricka, behöva klippas, sugklocka, snittas?

Många frågor spinner omkring i mitt huvud, många tankar, önskningar, scenarior.
Hoppas självklart att jag slipper gå över BF, att både jag och ”Pyret” ska ha en bra förlossning utan stress och saxar/sugklockor/skalpeller o.s.v.
Ska denna gång försöka föda utan smärtstillande, vägrar fortfarande lustgasen då jag vill vara vid fullt medvetande när jag föder, vägrar sterila kvaddlar då det skrämmer mej smärtmässigt, kan fortfarande tänka med EDA om det skulle bli långdraget denna gång med.
Ingen akupunktur denna gång då jag finner att det inte hjälpte mej alls, snarare gjorde det mej stressad och irriterad att ha massa nålar i vägen.

Vet inte alls om detta inlägg var av intresse för er, men det var kul att skriva. :)

Förlossningsberättelse – Del 2

2008-12-17 @ 13:21:58
För mej var det juh så att allt kom så fort, efter att tidigt vart nära på att föda förtidigt (började få så kraftiga sd som gjorde att lillan trycktes ned redan i vecka 30) men fick bricanyl bl.a.
Sen efter sista bricanylen i vecka 36 så stannade allt av, magen växte rekord fort men inga sd, inga förvärkar, ingenting, vilket må vara skönt men de var lite oroande också, då Minnas hjärtljud vart svagare ibland, och för låga.

Så när det på söndagmorgon (23/11) drog igång med slempropp, teckenblödning, och vattenavgång (lite då den stora vattenavgången gått i badet kvällen innan alltså 22/11) och kraftiga värkar här hemma, ja då drog det verkligen igång.

Ringde förlossningen och pratade länge, de vill ha in mej men sa att då jag har psykiska diagnoser som man bör ha hänsyn till ville dom att jag stanna hemma så länge jag kunde för att vara lugn, då jag har sjukhusskräck.
Jag stannade hemma och kämpade, svimmade tillslut i hallen, och då vägrade Jonas låta mej stanna hemma som jag bett om och vi åkte in.

Väl inne blev de redan täta och intensiva värkarna tätare och mer intensiva, så de var ingen tvekan om att jag behövde EDA.
Narkosläkaren vågade knappt sticka in den då mina värkar var så extrema att han inte förstod hur jag skulle kunna ligga stil.
De satte även skalp-elektrod (skalp-ctg) på Minna då mina värkar gjorde att de inte kunde läsa av hennes redan svaga puls.
När EDAn börjat värka vart allt så underbart, fick försöka vila lite då jag bara fått 4 timmars sömn natten innan..
Kunde självklart inte sova, men var skönt att slippa värkar..

De gav mej också värkstimulerande dropp (som de ger typ alla som får eda), och ökade ganska snabbt dosen.
Valde bort morfin och lustgas pga min tidigare beroendehistorik, och sköterskorna och läkarna sa att jag var den starkaste blivande mamman de träffat då mina värkar mättes så höga och så tätt (de hann aldrig avta helt innan nästa kom).
[Så säger det säkert till alla, att alla är de starkaste, men mina värkar mätes som högsta/kraftigaste på SÖS från 1 januari till 24 november 2008.]

Spydde utav smärta och kände mej helt vilse..

När lillans puls skönk ytterligare litegrann då höjde de värkstimulerande droppet till max, nu måste hon ut sa de.

Fick inga krystvärkar utan fick tillbaka de oumbärliga värkarna i ryggen så fick krysta ”manuellt”.
Jag krystade utav allt jag hade, tog i så mycket som jag ville slå alla människor som sårat mej, och när de kom in med saxar skrek jag – NEJ ni klipper mej inte, inte än!

Krystade mer och mer, svimmade av och vakna till och krysa mer, gjorde så ett par gånger..

Efter vad som kan låta som lite (23 minuter) krystande när man haft de högsta mäta värkarna som registrerats på södersjukhuset under 2008, då är det jobbigt.
Först föderska, inte sovit på flera dygn och livrädd att ens lilla barn i magen inte ska klara sej..

De sa att det var ett under att jag inte sprack, och slapp bli klippt.

Sen finns det ytterligare några saker jag kunde skriva med, men vill inte då det är för känsligt för mej..

När Minna kommit ut och jag fick se den mest vackra skapelsen i hela världen så försvann all smärta, all oro, all ångest..
Hon var här.. MIN dotter var äntligen hos mej, på utsidan, där jag kunde hålla henne i mina armar, pussa henne och känna hennes doft och se henne och allt hon var och är.

Jag grät av lycka vilket jag aldrig gör annars.
Detta var den största dagen någonsin i mitt liv!