Välkommen!
Johanna, 32årig Stockholmsmamma till Minna [081124], lillebror Love [100626] & Elias [160110].

Fru Salkert sedan 160806. ♥

Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt och öppet!

Hoppas du ska gilla min blogg!

Follow on Bloglovin
Arkiv
Översättning
free counters
Samarbeten
Bloggare
My Perfect Baby
Intresserad utav samarbete?
Kontakta mej här.
Statistik
Get your own free Blogoversary button!
Personligt Pinga Frisim Bloggar av mammor och gravida Blogg Topplista Twingly BlogRank Topplista Page Rank Site Meter I ♥ Validator Tourn
Blimamma.se

Den andra Johanna

Mörkare & hårda inlägg om mina sjukdomar & mitt förflutna.

”Schysch, sånt pratar vi inte om..”

..Ångest..

”Sånt” ska man inte prata öppet om..

Populäraste bloggarna är de som skriver om det perfekta.
Det vita, shabby chicka, moderna, vackra, alltid perfekta, lugna, roliga, lyckliga..

Min blogg är inte sån..
Jag är inte sån..

Vi bor i en vanlig trea, i en förort i Stockholm..
Det är inte mycket vitt i vår lägenhet, inte så shabby chickt, modernt, vackert (det duger bra för oss), långt ifrån perfekt (men det är vårat hem), sällan lungt..
Roligt emellanåt och lyckliga stunder finns såklart..

(1) ..men..

Minna har sin kromosomavvikelse.. Utredningar.. m.m..

Love hamnar hur jag än kämpar som i en ”skugga” av sin syster..
All tid hon får/tar till utredningar och dessa besök, som Love självklart ser som en lyx hon får.
Extra tid med mamma.
Egen tid med mamma.

Jag försöker ha tid och ork att ge honom egen och extra tid i samma utsträckning, men känns inte som jag räcker till..

..sen till det stora..

mom

(2) ..MEN..

Jag har mina diagnoser som jag kämpar med.
Ibland lyckas jag ”tygla” dom..
Ibland behöver dom inte ”tyglas”, det går rätt bra ändå..
Sen de gånger när jag inte lyckas ”tygla” dom..
..
..
..då går det som det går..
Tack och lov sker detta alltid när barnen inte är hemma.

Tårar, ångest, smärtan som sliter mej itu från insidan.
Jag skriker.. ibland kommer det inte ens något ljud.
Jag kämpar..
Kämpar för att inte falla tillbaka och skära mej, bedöva ångest och smärta med alla dess olika berusningsmedel..

Jag är Johanna..
31 årig blivande trebarnsmamma..

Många tycker att ”såna som mej” inte ska skaffa barn..
Vi anses vara sämre föräldrar tydligen.
Såna kommentarer fick jag mycket i bloggen förut.

De som känner mej tycker konstigt nog att jag är väldens bästaste och starkaste mamma!?

Igår kväll brast det..
Jag har gått med ångest länge, men lyckats hålla det tillbaka rätt bra.
Igår utlöstes den av en händelse.
Hela natten var jag vaken..
Trasades sönder av all ångest.

På morgonen försökte jag slita mej loss.
Rensade och städade hela badrummet.
Skrubbbade. Gnuggade. Sköljde.

Sen ringde telefonen.
När jag lagt på var jag tillbaka där jag varit så många gånger förr..
Mest när jag var tonåring..
Jag var liten, vilsen, ensam, svag..
Kände att nu orkar jag inte mer..
Jag tappade fotfästet och det gick nästan illa ett tag.

Nu sitter jag och kämpar.
Försöker hålla mej kvar i mitt ”jag” som jag kämpat för att nå..
Vuxen, resonabel, vettig, förnuftig o.s.v.

Men allt mina tankar säger åt mej är..
Lura dom alla!
Ljug!
Säg att allt är bra!
Drama, du kan drama!
Spela ”vanlig”!
Spela ”nooormal”!

..mitt svar när folk frågar är antingen, ”Det är okej”, ”Jag klarar mej”..
Jag är inte okej..
Men ja.. jag klarar mej.
Jag klarar mej just nu, för stunden..
Jag klarade mej inte lika bra nyss..
Vet inte hur jag klarar mej om en stund..
Men när jag svarar ”Jag klarar mej”.. då andas jag och kan ge dej ett svar..
Just då klarar jag mej..

yourkidsthinkofyouasasupermom

Im the Phoenix!

imfierce

Ibland (alltför ofta) glömmer jag hur stark jag är, allt jag har gått igenom, alla hemska mardrömmar som faktiskt hände.. Mina sjukdomar, mina diagnoser, min smärta..

Det kan lätt dra mig ner till botten och in i mörkret..
MEN jag måste lära mej att lyssna till människorna i mitt liv.. och påminna mej om allt jag åstadkommit, allt jag kämpat mej igenom och upp ur..

Jag är verkligen en fågel Fenix!
Jag brinner ner till aska och sedan återföds jag ur askan..
Starkare, bättre och grymmare!

true

Life’s too short to worry about stupid things.
Have fun. Fall in love.
Regret nothing, and don’t let people bring you down. emoji emoji

Jag är tydligen älskad av många?

0fucksgiven

Så vitt jag vet är jag inte smutskastad eller ”innehållet” i skitsnack/skvaller förutom möjligen hos en och hennes omgivning.
Hatad vet jag inte heller om jag är, men självklart finns det de som inte gillar mej utan rent sagt ogillar mej.
Men.. Jag bryr mej inte ett jota!

Varför?!

För att den jag är idag, livet jag lever idag..
Det är inte perfekt!
MEN.. jag har kämpat hårt och länge för att bli den jag är och leva det liv jag lever nu..
Jag har inte slutat kämpa, men jag är en bra mycket bättre människa idag än vad jag varit och mitt liv är otroligt mycket bättre nu!
Jag gör ingenting med avsikt för att såra eller skada någon, så de som har ett problem med mej idag kan juh kanske vara stor nog att ta det med mej, förklara vad, varför, hur den tänker och känner..
Så kanske det går att reda ut..?

Annars ligger helt klart det problemet hos den andre,
inte hos mej och då rör den skiten mej inte i ryggen! :)

..Däremot vet jag att jag är älskad av många!
Min familj, min släkt, mina vänner.. Nya människor verkar gilla mej direkt!
Har två barn som älskar mej och det är den dyrbaraste kärleken!
Sen har jag en karl som älskar mej helt och villkorslöst för allt det jag varit, är och det med brister och allt!
Jag förstår dom inte hur dom kan älska mej, men är otroligt tacksam för det!
Det ger mej styrkan att varje dag, försöka älska mej själv,
även om det står rätt stilla, så ibland lyckas jag ta ett myrsteg i rätt riktning!

Mammas kämparprinsessa!

minnamin
Denna vackra, underbara, galna, kärleksfulla, stora, lilla tjej kommer inte att få börja ettan efter sommaren..
Hon får gå om ”nollan” i väntan på vad alla utredningar kommer visa, men det ser ut som att det blir särskola för denna starka kämparprinsessa.
Det var lite av informationen vi fick igår på hennes utvecklingssamtal.
Hon har lärt sej massor och utvecklas hela tiden i sin egen takt, men hon kommer inte kunna följa med sina klasskamrater.
Det gör väldigt ont i mej..
Hon har haft så många motgångar redan, måste ständigt kämpa hårdare än andra, kriga, slita och ibland lyckas hon, ibland inte.
Minna är världens underbaraste tjej, bortsett från hennes trots och hennes STYRKA envisheten (som också är det som tar henne så långt) så är hon världens mysigaste, kärleksfullaste, roligaste, påhittigaste, gladaste tjej!

Kämpade mej igenom utvecklingssamtalet med god min, tryckte bak smärtan och tårarna långt bak, tog mej till dagis för utvecklingssamtal för Love.
Allt med Love går framåt, han är så duktig och smart!
Så skönt där att slippa oroa mej lika mycket för honom, tacksam att han åtminstone slipper kämpa lika hårt som Minna.
De är lika underbara och perfekta båda två!

Hemma var jag sedan tyst hela kvällen, höll mej rätt mycket undan, förutom myset med barnen.
När barnen sov och gubben gått in i sovrummet gick jag in i duschen och bröt ihop.
Tårarna rann och det kändes som att någon försökte krossa mitt hjärta i sin starka hand.
Plötsligt slets dörren upp och med kläder på och allt klev gubben min in i duschen och höll om mej och pussade min panna.
Jag grät ett bra tag, men han höll om mej hela tiden trots att han blev blöt.
När jag lugnat mej gick vi och la oss i sängen..
När mörkret i rummet föll på kom allting tillbaka och tårarna rann..
Älsklingen öppnade sin famn, jag la mej på hans bröst och han höll om mej tills jag lyckades somna..

Vaknade imorse med värken i hjärtat kvar, klumpen i magen..
Smärtan över att min älskade underbara flicka inte kommer kunna leva och göra samma saker som hennes vänner.
Alla scenarion, alla tankar..
Gör så djävulskt ont!
Min älskade sessa förtjänar allt, hon förtjänar hela världen!

Skulle ta på mej livets alla smärtor för mina barn, så länge de får leva ett mer balanserat och normalt liv, med mycket kärlek, värme, upplevelser, lärdom, fina minnen..

Nu kan jag inte skriva mer..
Tårarna rullar längst mina kinder..
Mammas älskade lilla tjej..
Jag kommer alltid kriga för dej och din bror!
Ni ska få rättvisa, all hjälp ni må behöva!

Mamma älskar er!
Oändligt i evigheten!

Livet som det är..

Ja jag kan knappast påstå att livet är så bra som jag påstår när folk frågar.

Vissa dagar skiter jag hur jag ser ut för att jag känner att hela världen ser hur ful jag är även om jag sminkar mej.
Andra dagar sminkar jag mej för jag hoppas kunna dölja lite av min fulhet.

Ekonomin är katastrof, säljer allt jag kan för att få ihop det. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu när Richard fått jobb även om det mesta av hans pengar kommer gå till skulder och att åka och träffa/hämta sonen.

Otroligt orolig då jag bara har 3 besök kvar hos Kris och Traumacentrum, vad händer sen?!
Har inte gått till min vanliga psykolog eller läkare på månader pga att jag fått välja bort det och mediciner pga ekonomin.

Går på min arbetsrehabilitering och det är skönt att ha något som ger mej lite syfte, inte bara driva runt hemma och inte tillförs ett dyft.

Jag håller mej för det mesta över ytan, men det är har varit snart ett halvår med enorma mängder tårar, panikångest och kaos.

Har mina trotsiga barn som trots att dom ofta gör mina dagar tyngre med alla bråk är anledningen till att jag inte gett upp för länge sen.
De har sina stunder som gör att jag känner att jag MÅSTE kämpa!

Hoppas att dessa bitar och resten snart ska bli lite lättare så jag kan få skriva lite gladare inlägg.

Men ja.. har juh valt att ha en ärlig blogg och livet är allt annat än en dans på rosor..

Kris & Traumacentrum med EMDR

Jag har under hösten och vintern gått på behandling för min PTSD på Kris & Traumacentrum inne på Södermalm.
Många samtal [KBT], gick igenom en jobbig händelse som orsakat PTSD tidigare med EMDR-behandling och just den händelsen är vi färdiga med så har precis börjat bearbeta det som hände i september förra året.
Det är otroligt kämpigt, många tårar, panik och enorm trötthet.
Det är skrämmande men sakta men säkert blir det lite lättare, men långt ifrån så bra som det måste bli.

EMDR, Eye Movement Desensitization and Reprocessing, är en form av psykoterapi (psykologisk behandling), så kallad desensibilisering, som används för att behandla PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). I EMDR återberättar patienten händelsen samtidigt som blicken är fäst på terapeutens fingrar som rörs från sida till sida. Ibland används andra metoder för bilateral stimulering, till exempel finger-tapping. Syftet är att växelvis stimulera vänster och höger sida av hjärnan. EMDR utvecklades år 1989 av Francine Shapiro.

Den bilaterala stimuleringen tros underlätta hjärnans bearbetning av det traumatiska minnet. Forskning inom området har ännu inte klarlagt exakt hur denna process fungerar. Vissa kritiker menar att den verksamma komponenten i EMDR är exponeringen och att den bilaterala stimuleringen har liten eller ingen effekt. Andra menar dock att detta ifrågasättande är obefogat, och även om man ännu inte lyckats beskriva den exakta verkningsmekanismen bakom ögonrörelserna så finns det många studier som indikerar att det som är verksamt i EMDR inte enbart är exponeringen utan att ögonrörelserna i sig är en väsentlig komponent i metoden (se referenser nedan).

EMDR har visat sig vara en effektiv behandling vid PTSD och rekommenderas tillsammans med traumafokuserad KBT som psykologisk behandling vid detta tillstånd.

Jag har fler samtal och behandlingar inbokade nu efter jul och nyår, och mitt hopp ligger där.
Hoppas verkligen det ska hjälpa, åtminstone en aning.

Någon som har erfarenhet av EMDR?