Familjen Korb ♡ Tvåbarnsmamma som skriver en omtyckt blogg om mammaliv blandat med kampen mot psykiska diagnoser, dotterns kromosomavvikelse & allt annat som hör till familjeliv, vardagsliv och mer där till.. - En mammablogg som helt klart borde följas! » Den andra Johanna

Lite mer uppdatering kanske?

Johanna — Sat, 21 Jan 2012 23:51:21 +0000

Verkade som en del uppskattade min lilla uppdatering?

Idag var familjen och firade min farmors 74årsdag, riktigt trevligt, härligt med min släkt och barnen var sååå lyckliga! :)
Skönt att komma ut, bort från hemmet och träffa min familj och släkt.

Vi har även kastat gamla soffan som var min mammas i flera år och hade varit våran i 4 år..
Fick nu pappas gamla skinnsoffor som dom haft i flera år och vi nu säkert kommer ha i flera år. :p

Julen är nedpackad igen, jag väntar på att våren ska komma så jag får byta till mina fina vårgardiner!
Köpte två knippen tulpaner här om dagen då jag längtar så efter våren!

Går numera i behandling två dagar i veckan, höjt min Concerta till 36mg och vi får helt enkelt se hur det går och hur jag mår.

Jonas kämpar på riktigt bra i allt mitt kaos.. Älskar honom och är förbannat jävla tacksam att han står och stått ut så länge..

Kommande vecka kommer bestå av behandling/terapi måndag och fredag, sen ska jag försöka lägga stor del av min tid då jag har orken att sortera mera här hemma.
Samlar ihop typ massor med barnsaker för försäljning..
Typ bärselen, bärsjalar, babysits till tripp trappstolar, skötväskor m.m.
Samlar även ihop kläder som ska skänkas till hemlösa.

Det är väl typ så mitt liv ser ut..
Försöker att inte ta på mej för mycket och mest ”hänga kvar” tills jag är på fötter igen..

Saknar att ha min blogglust, det var juh någon som var så skönt för även när jag vara nere så bloggade jag och det var skönt att ventilera och det kändes som om det hjälpte lite..
Nu har jag inte mycket lust eller ork med någonting.

Ska försöka sova nu..
Godnatt

I may be a sinner, but I was once a child full of innocence..

Johanna — Tue, 17 Jan 2012 09:42:58 +0000

En liten uppdatering..

Barnen:
Minna springer, pratar på, sjunger och är bara så jävla underbar!
Hennes leende är verkligen världens leende, ingen skulle kunna låta bli att le tillbaka mot henne,
oavsett vad som hänt i esns liv.. Minna lyser upp!
Kramig, busig, trotsig, sur, charmör, glad och ständigt överraskar hon oss med vad hon lär sej!
Mammas lycka! Underbara unge vad du gör din mamma stolt!

Love springer, klättrar, pratar och röjjer järnet jämnt och gör sin mamma galen, på alla sätt och vis.. ;)
Loves ögon har ständigt en glimt av busighet som även är värre än Minnas, förståeligt dock då han ÄR busigaste sötungen i världen!
Loves smeknamn är numera ”BAM BAM” och han säger det själv då Love slår på ALLTING, en vild unge och det skyller jag på dagisungarna, jag vet vilka som lär min son att slåss och kasta saker och det ogillar jag, MEN.. Love kramar förlåt och är snäll efteråt.

Syskonen bråkar ganska mycket, tar varandras leksaker, knuffas, skriker på varandra..
Dock har jag aldrig sett så fin syskonkärlek förut.
Love hjälper Minna upp när Minna ramlat, Minna tröstar Love när han gör sej illa..
Dom kan ligga bredvid varandra.. stilla.. och bara titta på varandra.. ibland bara titta, ibland titta och le.. skratta. Så underbart för en mamma att se!

Kärleken

Med Jonas är allting antingen helt jävla underbart eller totalt kaos.
Vi har bråkat mycket nu när jag mår så dåligt då Jonas har svårt att förstå att jag inte kan planera in när jag ska må dåligt.
Eller när han är lugn förstår han såklart, men när påfrestningarna blir för stora så är det juh svårt att vara sansad och vettig som säkert ni också vet och då blir han ilsken och rätt skrämmande, då blir det bråk.
Vi kämpar vidare.. vi vill båda att jag ska må bättre och jag går långsamt mot lite ljus..

Behandlingen

Har snart bara 4 månader kvar av min 18 månader långa MBT-behandling.
Skrämmande men skönt på samma gång.
Jag har kommit långt under dessa 14 månader som gått..
Har gått med på medicinering nu när jag beslutat mej för att det inte blir flera barn.
Vi börjar med Concerta mot min ADHD, min läkare tror jag kommer behöva både Concerta och Ritalin.
Sen när den biten är klar ska vi hitta några anti-depressiva, lugnande och för min sömn.
Så kommer än en gång bli en pillertrillare.. men om det gör mej till en bättre mamma och flickvän så är jag ALL IN!

Allt för mina barn, för min familj!

Sen finns det ganska mycket jag inte tänker skriva i bloggen, inte nu iaf..
Får se hur ofta/sällan jag kommer blogga, men ska försöka hålla er fina läsare som finns kvar ajour så ni vet.. :)

Kram på er och hoppas ni mår bra!

Psykfall?

Johanna — Mon, 05 Dec 2011 08:22:52 +0000

Jag HATAR (starkt ord men i denna mening stämmer det) att bli kallad psykfall, psyko, psykiskt störd o.s.v.
Der gör mej både arg och ledsen..

Nu dags för en heldags terapi, som varje måndag. Håll tummarna för mej, det är kaos i min skalle..

Stresskänslig!

Johanna — Tue, 15 Nov 2011 12:58:16 +0000

Jag är nog vare sej med eller utan diagnoser en väldigt stresskänslig person!
Jag klarar inte av stress, bryter ner mej själv!

Har en läkartid strax efter 15:00 och en 17:00, barnen ska hämtas från dagis 16:00!
Hur tusan ska jag hinna?!

Mår illa, ont i magen, yr, typ bröstsmärtor..
FAAAAN!

Hur hanterar ni stress? Hjälp mej!?

Ensamhet..

Johanna — Fri, 11 Nov 2011 22:48:28 +0000

Jag kan fortfarande undra länge.. hur jag kan känna mej så ensam, när jag har så många underbara människor i mitt liv..

Jag har två underbara barn som faktiskt trots allt verkar älska mej, dom ger mej sån kärlek, tillit och lycka som ingen annan kan.

Jag har en otrolig sambo som stått ut med mej och mina måenden i över 6 år.

Jag har två föräldrar som alltid stått vid min sida, även när jag missbrukade droger och gjorde mycket dumheter, det var bara jag som inte såg dom där.

Jag har tre toppensyskon som jag vill vara en bra förebild, ställa upp för och som faktiskt verkar trivas med mej.

Jag har en stor släkt som tyvärr inte träffas så mycket som jag önskar, men fortfarande mer än de flesta släkter gör.

Jag har lagom många nära vänner, många vänner och otroligt många bekanta.

Om jag bara kunde tro på mej själv, tycka om mej själv, våga vara mej själv hela tiden.. Då tror jag kanske att jag skulle kunna känna mej omtyckt?

För är det inte så att man måste tycka om sej själv för att andra ska kunna tycka om en?

Eller rättare sagt.. om jag tycker om mej själv, kan jag kanske förstå att andra tycker om mej?

Jag är inte ensam, jag känner mej ensam.

Det är skillnad.

Att ha Hjärnkoll!

Johanna — Fri, 11 Nov 2011 22:14:04 +0000

Om Hjärnkoll

Pratar vi öppet om psykisk ohälsa så får vi en större acceptans och därmed ett friskare samhälle. Det är vad vi menar med temat för kampanjen Hjärnkoll – ”För ett psykiskt friskare Sverige”.

Kunskapsspridning och förändring av allmänhetens negativa attityder och beteenden är en viktig insats för att människor med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning ska kunna återhämta sig och/eller hitta strategier för att kunna hantera sitt liv.

Det finns en stor samstämmighet kring att diskriminering av personer med psykisk sjukdom och psykiska funktionsnedsättningar är omfattande. Diskrimineringen påverkar i stort sett livets alla områden. Dessutom visar forskning att den självupplevda psykiska ohälsan ökar i samhället.

Negativa attityder till psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning skapar många hinder. Skam- och skuldkänslor hämmar både den med psykisk ohälsa och människorna runt omkring.

Många blundar inför problemen och väntar för länge med att söka hjälp. Hindren växer sig lätt allt högre och människor riskerar att förlora sina jobb, vänner och familj. På så sätt blir vi sjukare i Sverige. Helt i onödan.

Om psykisk hälsa
Alla människor har en psykisk hälsa. Många tror att psykiska problem bara drabbar svaga personer och bara angår andra. Men tvärtom är det vanligare än många tror.

Enligt Världshälsoorganisationen WHO är psykisk ohälsa ett av de snabbast växande hoten mot folkhälsan i världen. Framför allt gäller det depressioner och ångestsjukdomar. Alltför många skäms och vill inte berätta om sin hälsa. Det är ganska förståeligt. I dagens Sverige kan var femte person inte tänka sig att bjuda hem en person som är psykiskt sjuk. Skam- och skuldkänslor hindrar människor från att söka hjälp, vara sociala och stanna i arbete. På så sätt blir många ännu sjukare. Helt i onödan.

Många tror också att har man en gång fått psykiska problem kommer man vara sjuk resten av livet. Men sanningen är att de flesta återhämtar sig eller hittar fram till ett fungerande liv. Det gäller även ”tyngre” diagnoser som schizofreni.

Källa: hjarnkoll.se

Då jag själv har en del diagnoser som jag kämpat med hela mitt liv så var jag otroligt tacksam att hitta Hjärnkoll, mailade genast om att få bli bloggsupporter och är nu otroligt tacksam över att vara godkänd och nu även länkas på deras sida med min kategori Den andra Johanna där jag skriver om mina dagar, tankar och diagnoser.

Gör som jag: bli Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa – ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se

Gilla Hjänkoll på Facebook!

Upptempo

Johanna — Thu, 10 Nov 2011 09:26:38 +0000

Morgonen börjar med hostattack, Jonas åker till jobbet, jag matar barn, klär på, fixar, plockar, donar, rusar till dagis, lämnar barn, traskar hemåt, duschar, klär på mej, hänger på facebook, läser vänners statusar, börjar skriva blogginlägg, pausar pga hostattack, fastnar i telefonen, facebookar, kommer på blogginlägget och fortsätter skriva, lyssnar massor på Skrillex, blir arg för att jag missar att Skrillex uppträder i Stockholm 21/11 och jag har ingen biljett, kommer på mej själv att livet inte går under, lyssnar vidare och bloggar, kollar klockan, räknar ner tiden tills jag ska åka mot stan för att möta min syster och umgås, blir varm i kroppen och ler för mej själv av tanken på min underbara syster, tankarna går över till mina småbröder, blir tacksam över att jag har så fina otroliga syskon tre, tankarna går vidare till mina barn och jag tänker att jag har dom mest underbara barnen i världen, blir så lycklig att det pirrar i kroppen, blir ovan i känslan och börjar genast få upp negativa tankar om allt som är dåligt, slår bort dom för idag har jag bestämt mej för att vara glad och ha kul, magen avbryter med ett kurrande, ”hmm”, ja liten frukost kan resultera i att lunchhunger kommer tidigare men lunch får vänta 40 minuter till, inser att när jag skriver detta inlägg som jag skriver utan stycken och ingen punkt så kommer ingen orka läsa, fortsätter skriva då min tankekarusell funkar såhär utan styckesindelningar eller pauser, skriver vidare, känner hostan bränna och kittla i halsen, bestämmer mej för att göra en kopp te, undrar om någon kommer kommentera detta inlägg, om någon annan tänker såhär som jag om allt och inget, om och om tänker jag nu, nej, nu orkar jag inte skriva såhär längre då jag själv börjar bli less på att skriva ner alla tankar som tänks just i nuet men även då jag verkligen vill klicka ENTER och använda mej utav många punkter, nu hälsar jag en kram till er som läser och hoppas ni alla får en fin dag.
K R A M

Botten är nådd

Johanna — Sat, 05 Nov 2011 11:22:47 +0000

Billy Corgan [sångare i Smashing pumpkins] sjunger i låten Bodies, ”Love Is Suicide.

Jag säger, ”Life Is Suicide”..

I brist på glada inlägg..

Johanna — Thu, 03 Nov 2011 21:48:16 +0000

Då jag inte kan skriva så mycket glatt just nu i detta mående så delar jag med mej av mitt ljus.. eller mina ljus! ♥

Bild från morgonmyset framför Cirkus Imago.

Lägg märke till Loves otroligt fina och raka hållning. :D

Bild på våran Sumobebis Love när han är som mest fokuserad på att klättra upp på mej. :)

”Tungan rätt i mun” har båda barnen från sin mamma. :p

Bild på underbara barnen när dom läser böcker i ”nya” myshörnan.

Lägg märke till Minnas söta fötter. :D

Blev inte ni också glada av att få se på mina underbara små ljus?
Dom är mammas styrka – utan dom, intet.

Bad teacher!

Johanna — Thu, 03 Nov 2011 19:02:02 +0000

Jag mår riktigt ruskigt förbannat dåligt.
Kan knappt andas, blir väldigt korta tunga andetag vilket leder till att jag är yr hela tiden och svimfärdig.
Vet att det är psykiskt så behöver inte åka in.
Fått så här många många gånger vid panikångest.

Jonas kom hem och berömde mej för hur fint jag gjort det här hemma och hur duktig jag var, men att han hade velat hjälpa mej så jag slapp göra så tungt jobb själv.
Dom var TVÅ som bar madrassen när vi flyttade – jag gjorde det ensam.
Dom var TVÅ som bar bokhyllan när vi flyttade – jag gjorde det ensam.
Jag känner mej inte duktig, bara jävligt värdelös som höll på att ta livet av mej två gånger när jag försökte göra det själv och totalt sämst som låtit de ta så lång tid innan detta gjordes.

Nu ska jag svulla i mej en jävla massa onyttigt som jag kommer ha ångest över senare men som kommer hjälpa tillfälligt, kanske ett par andetag utan problem. Kan vara värt.
Vi ska se filmen Bad teacher.
Jag såg reklam för den vid filmkedjan (vår videobutik) och sa till Emma att jag ville se den.
När Jonas kom hem och frågade vad jag ville göra till kvällen sa jag med en lätt suck ”Skulle vilja hyra Bad Teacher, men vi har inte råd”..
Jonas rotar tyst i sin väska och säger sen.. ”Menar du den här?”
Ja, det var den, så den ska vi se nu på kvällen..

Vad gör ni nu till kvällen?
Hur ser eran helg ut?
Ska ni tända ljus på någon grav?

iPhonePosted