Hej Johanna,
Jag är lite nyfiken på hur det kommer sig att du valde att bli mamma
trotts dina sjukdomar. Har du både depression, borderline och ADHD
och GAD kan du väl omöjligt vara en stabil och trygg mamma? Är du
inte orolig att dina barn far illa av att du är så sjuk?

Hej Maria.
Kan först och främst förstå din nyfikenhet, men måste samtidigt försvara mej med att jag tycker du är rätt orättvis och rent ut sagt otrevlig som ”påstår” att det måste vara omöjligt att vara en stabil & trygg mamma till mina barn, då jag är sjuk.

Har du läst min blogg så borde du läst att jag självklart är oroad att mina barn ska fara illa utav att jag är sjuk.
Ingen fysisk skada, men att de kommer tro att det är deras fel att jag mår dåligt, eller att de kommer må dåligt av att jag mår dåligt.
MEN..
Vi har pratat om detta, jag och Jonas, men även jag och min psykolog.
När jag mår dåligt går antingen jag iväg eller så går Jonas ut med barnen så de slipper se mej ledsen.
Dessutom är kommunikation viktigt!
När barnen blivit större kommer jag informera dom om mina sjukdomar, vad de innebär och att det inte är deras fel eller ”uppgift” att göra mamma frisk.

Jonas hade det problemet i början, han kände sej otroligt otillräcklig som inte kunde göra mej frisk eller lycklig.
Dock gjorde och gör än, han mej lycklig.

Sedan jag blev mamma har jag blivit friskare och starkare, det kan även mina läkare och psykologer intyga.

På din fråga om ”Varför jag valde att bli mamma”, blir svaret enkelt.
Jag var egoistisk, längtade efter ett barn, Jonas med, och vi tänkte att vi försöker, det kan juh ta 1 år innan vi lyckas och är det meningen att vi ska bli föräldrar så kommer det visa sej.
En månad senare fick vi positivt graviditetstest, så ja, våra kroppar synkade och idag har vi Minna OCH Love hos oss.
Den största lyckan i livet!

Glöm inte heller att vi är TVÅ föräldrar i denna familj, Jonas skulle ALDRIG låta mej ta hand om barnen, vara ensam med dom eller något om han trodde jag vore dålig för våra barn.

Undrar sedan Maria..
Är det min mix av sjukdomar, att de är mer än en, som gör att du undrar?
Eller tycker du att man inte kan vara en bra mamma om man har någon utav dessa sjukdomar?

För är det så, kan jag informera dej om att det är otroligt många som lider utav dessa diagnoser, en eller flera, som har barn och är underbara föräldrar.
Vissa är ”bättre” och mer stabila än andra friska föräldrar.
Det har mina läkare och psykologer berättat.
Minns inte siffran på föräldrar med diagnoser i Sverige, inte heller siffran på hur många som faktiskt är sjuka i Sverige, men vet att det var mer än jag ens kunde tro med överdrift.

Undrar du något mer kan du läsa i kategorin Den andra Johanna, annars, maila igen.

Vill ni veta vad jag tycker?

Får kommentarer från er fina läsare flera gånger i veckan om jag skrivit att jag mår dåligt, eller något är jobbigt om att jag kanske ska ta en bloggpaus, måste dock förklara för er hela syftet med min blogg.
Jag skriver i läkande syfte.
Jag mår bra av att skriva, skriva av mej, skriva ur mej kanske jag borde skriva.
Skriva ut mina känslor på denna skärm in i ett inlägg och posta det.
Det rensar mina tankar och ger mej lite lättare att andas.
Låter kanske konstigt men det är sanningen.

Just nu ska jag försöka samla mej, ta till mej orken att plocka undan massa kläder och leksaker som ligger överallt och ja, mer överallt.
Sen ska jag fortsätta blinga väskan som sedan ska gå till välgörande ändamål.
Jag är rätt nöjd med min ide, har hittills bara börjat men det ser ut att bli skitsnyggt!

Skriver mer senare..
Avslutar dock detta inlägg med denna bild.

En dags exempel:
1:40
4:10
6:20
8:40
11:10
14:20
17:10
20:30

En annan dags exempel:
12:45
14:55
17:11
21:20
23:15
03:15
08:00
10:00

Då var Minna ungefär 3-4månader när dessa skrevs in i min mobils anteckningar.

En dags exempel:
09:20 – välling
12:30 – pure
16:20 – välling
19:40 – gröt
03:50 – välling

En annan dags exempel:
10:15 – välling
13:20 – pure
16:20 – välling
19:40 – gröt

Då Minna alltid haft svårt med att visa hunger och äta som hon ska har hon även varit ett kräkbarn.
Hade juh reflux och kräktes kaskader och efter varje måltid, även emellan.
Det jag märkte först, märkte sedan även Jonas.. var att Minna inte vände undan huvudet när hon kräktes, hon satte alltså i halsen.
Det gjorde mej (oss) självklart livrädda.
Hur ska man någonsin kunna lämna henne ensam ens någon sekund för att kissa, eller ens sova?!
Läkare sa att vi skulle sova då barn har en medfödd reflex att vända undan huvudet när de kräks, just för att de ska kunna andas.
Men så var det inte med Minna..
Så de första 3-4 månaderna sov jag ungefär 3 ibland 4h per dygn, när Jonas var hemma.
Undrar hur jag överlevde såhär i efterhand, men svaret gör allt klarare.. Minna, jag skulle göra det igen.. Allt för Minna!

Många har kommenterat och frågat varför vi valde att skaffa ett till barn, speciellt när Minna krävt så mycket med mat, sömn, sjukhusbesök o.s.v.

Svaret är enkelt..
Minna är den största glädjen och styrkan vi har.
Minna påminner oss dagligen om att man måste kämpa och att livet inte är rättvist.
Vem kan tycka att det är rättvist att en liten 1½åring, varit sjuk största delen av dennes liv?
Att det barnet legat inlagd mer än en 4:de del av sitt liv på sjukhus?
Att de barnet blir sen i utvecklingen?
Sen ni som läst bloggen länge vet en del mer, och sen finns det ytterligare som inte skrivits i bloggen.
Det är inte rättvisa för varken oss eller Minna, men det är självklart värst för Minna och jag är så glad att hon är för liten för att minnas allt.
Minna kan trots sondslang i näsan, sömnbrist, kräkningar och elak hosta och andningssvårigheter ”flörta” in sej hos vem som helst.
Hon kämpar fram ett leende som smittar av sej på alla i hennes närhet och sprider sej runt.
Minna har gjort mej friskare och starkare, inte bara som mamma men som person.

Det spelar ingen roll hur kämpigt vi haft eller har det, vi kommer fortsätta kämpa.
Även om ”Pyret” skulle vara precis som sin underbara storasyster med sjukdomar och olycka så kommer vi bara kämpa hårdare.
Vår lilla familj ska vinna över all denna otur och misär!
Vi förtjänar lycka och vi ska få den!

Ni får gärna klicka hjärtat om ni gillar det, eller kanske skriva en kommentar på min bikt?

• Hjärtattack
• Hjärnblödning

Sprid denna information antingen igenom att ladda ner dessa bildspel och maila dom vidare, eller länka till detta inlägg.

[Länkarna kommer att tas bort om detta leder till att min blogg blir överbelastad, så använd inte länkarna på din egen sida utan länka till detta inlägg.]

Själv tog jag aldrig studenten och ärligt talat är det inget jag sörjer.
Jag tycker hela ”åka flak, skrika och spruta champagne på varann” är lite jobbig, får lätt tryck över bröstet, ångest av hur fel det känns.
Klart man ska fira studenten, klar du kan åka flak, klart man kan skrika (eller hellre sjunga), men all alkohol?
Måste man supa?
Är det så viktigt?

Tidigare skulle jag svara att OJA, alkohol är viktigt, kanske inte säga det högt men för mej var det viktigt.
Skulle aldrig kunna umgås nykter med någon som drack, kunde inte befinna mej på någon plats som serverade alkohol utan att dricka.

Idag när jag inte druckit alkohol på snart 1 år, och totalt druckit vid 3 tillfällen, de senaste 2 åren kan jag ärligt säga.
Jag tycker folk dricker för mycket och för ofta.
Alla tar klämdagar, halvdagar, flaggdagar och allt annat man kan tänka sej kunna fira eller slappa på som festdagar!
Måste man dricka alkohol när man är ledig, eller för att det är nationaldag, födelsedag eller midsommar?!

Jag vill gärna höra eran åsikt om detta.
Jag dömer er samtidigt som jag INTE dömer er.
Jag tycker självklart att ni får göra era val angående alkohol, men kan inte låta bli att döma er lite då jag själv är nykter alkoholist och känner idag mej så anti-alkohol.
Jag kommer troligen dricka någon öl i framtiden, för det är så förbannat gott.
Vet att jag kommer dricka på ett spänt sätt, då oron att jag inte bara dricker en, två, tre öl utan 10-20 stycken finns där.

Och älskade syster, om du läser detta.. Jag dömer inte dej då jag vet att du dricker på ett moget sätt, inte alls ofta och att du VET om att det är bra att dricka vatten emellanåt. ;)
Dessutom, ta din student precis som DU vill ta den, skit i din storesyster som kanske, men bara kanske är liiiite bitter för att jag aldrig kommer veta hur det är att ta studenten.

Visserligen kan Jonas vara bättre på händiga saker, men bara ibland, jag är faktiskt en jäkel på det, och det är även jag som är bäst på att laga mat och baka.
(Jonas kan baka vissa saker).
Jag vet dock om att mitt kön inte har med mitt otroliga matlagande att göra, utan mitt intresse för det.

Förstår ni vad jag menar med detta inlägg?

5-årsjubileum (jubileum när något fyller fem år)
5 års jubileum (jubileum som varar i fem år)

brunhårig sjuksköterska tvättar barnunderkläder (en sjuksköterska som har brunt hår och tvättar barnunderkläder)
brun hårig sjuk sköterska tvättar barn under kläder (en sköterska som är sjuk, brun, hårig och tvättar barn som befinner sig under kläder)

felmeddelande (ett meddelande som berättar att något är fel)
fel meddelande (ett annat meddelande åsyftades)

kassamedarbetare (personal i en kassa)
kassa medarbetare (informellt: dåliga medarbetare)

renkorv (korv av kött från ren)
ren korv (korv som inte är smutsig)

rökfritt (tobaksrökning förbjuden)
rök fritt (rök obegränsat)

stekt kycklinglever (stekt lever från kyckling)
stekt kyckling lever (att stekt kyckling är vid liv)

slänggungan (Attraktion på Liseberg)
släng gungan (den är nog trasig)

Källa: Wikipedia

Sär skrivning, bär hjälp, mörk hårig, skit snygg, jätte fin o.s.v.

Finns otroligt många särskrivningar, kommentera gärna med de särskrivningar du kan.

Länklista:
SÄPO – Särskrivningspolisen
KMSF – Kampanjen Mot Skriv Fel
Språkrådet
Skriv ihop
Avigsidan

Tycker du att du har rätt att styra eller påverka ditt barns drömmar om vad de ska bli som stor?

Nu menar jag inte när din dotter på 16år säger att hon minsann ska bli exotisk dansös,
utan när din 3 åring säger att hxn ska bli prinsessa när hxn blir stor eller brandman.

Anledningen till att jag frågar är att jag hörde en mamma på bussen i helgen som sa till dottern att hon kan bli prinsessa när hon blir stor, istället för hemmafru/pensionär (tror jag hon menade).
Dottern sa att hon ville bli som mormor, vattna blommor, baka kakor och ha lockigt hår, men tydligen tyckte inte mamman att det dög.

Detta är faktiskt beställt till Minna & ”Pyret”.
Minna har juh haft två ”hummeldressar” som liten, nu får hon en ny då hon är lite större. :p
Självklart måste ”Pyret” också ha! :D

Så..

Rosa är för flickor & Blått är för pojkar?
Rosa är för flickor & Blått är för pojkar!

Detta har jag märkt att är ett populärt ämne i föräldrabloggar på nätet.
Mammor som tycker att ”Hjo, Flickor ska ha rosa och klänningar, medan pojkar ska ha blått och jeans”.
Andra mammor som tycker att ”Inte en chans att min dotter ska ha något rosa, jag tänker inte tvinga in henne i några könsroller för det gör man juh automatiskt om ens barn bär rosa”.

Själv skrattar jag mest åt båda dessa sorters mammor. :)

Minna har både rosa, klänningar, kjolar, spets, volang, rosetter och allt annat ”tjejjigt”, MEN, hon har även massa tuffa jeans, coola rock t-shirts, rockiga hoodies, jeansjacka, blåa kläder o.s.v. o.s.v.
Jag klär henne efter vad jag känner för, för dagen.
Lite efter hur hon verkar vara på humör och vad som passar med dagens planer.

När Minna själv börjar peka eller be om vissa plagg, vare sej det är rosa, blått, ”tjejjigt”, ”grabbigt”, ja få får hon ha det.

Planerar att göra samma med ”Pyret”.
Vill han ha en rosa kjol med volang, ja då får han ha det.

Jonas och jag tycker likadant på denna punkt och tror INTE att de val vi nu gör av kläder för Minna komer påverka henne om hon nu blir en tjejjig tjej eller pojkflicka.

Jag blev klädd i klänningar med spets och volanger tills jag var så dominant i mitt val av kläder att mamma och pappa lät mej klä mej som jag ville.
Kunde bli rosa manchesterbyxor, med en blommig klänning över och på toppen av kakan en mussepigg collagetröja.
Jag var en pojkflicka, är än idag.
Ogillade rosa och klänning fram tills att jag var 20 år ungefär, då började jag pröva att klä mej mer ”kvinnligt” med klänningar och ibland något rosa.
Kom t.o.m. in i en rosaperiod då det mesta skulle vara rosa och jättesött, den höll i sej i ungefär ett halvår, sen var jag tillbaka fast mer blandad.

Kan ha klänningar, kjolar, rosa m.m. men gillar även att ha jeans, fräscha ”tishor” och munkjackor.

En fråga till er, mina underbara läsare..
Om en pojke har en rosa klänning, är han inte pojke då? Betyder det att han måste vara väldigt feminin?
Om en flicka har baggyjeans, är hon inte en flicka då? Betyder det att hon är väldigt maskulin?

Diskutera gärna med kommentarer!
Till mej eller till andra kommenterande, du kan välja att ”quota” (citera) andras kommentar om du vill skriva något svar på just den kommentarer.

Jag har i många år stört mej på hundägare som inte plockar upp hundskiten efter sej.
Det började med liten irritation, men idag är det något som på stört kan göra mej fly förbannad och jag har lust att skrika högt!

Under vintern har jag inte sett lika mycket, otroligt nog då snö är vitt så det borde juh synas.
Sen har det iofs snöar så mycket och i omgångar att det göms under snön.
Men..
Det som göms i snö kommer upp i tö!

Nu när våren äntligen kommit så har även allt gammalt hundskit dykt upp, allt som legat mellan snölagren.
Även nytt hundskit ligger nu på trottoarerna, i parkerna och runt om.

Det är verkligen inte okej!

Har man valt att skaffa hund får man faktiskt ta ansvar och plocka upp efter hunden.
Hur tänker man när man låter bli?

Det är som en förälder skulle låta bli att byta bajsblöja på sitt barn pga att det luktar äckligt!?

Om det inte redan finns (måste ha missat) så hoppas jag det snart är aktuellt med en ny lag om hundskit!
Höga böter till de som inte plockar upp hundskiten, och efter 2 – 3 böter så får man något annat straff.
Samhällstjänst eller något annat, typ blir av med hunden.

Tycker ni jag överreagerar eller tycker ni också att det gått för långt?