Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelsen.
Ibland skriver jag även om min behandling, utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot.
[Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
Kontakta mej här.
Den absolut värsta dagen i mitt liv..
Sitter här och tänker på allt hemskt som hänt den senaste tiden, alla tårar, all ångest, all sorg och smärta.. Jag skrev tidigare att detta var det värsta som hänt i mitt liv..
Men efter att tänkt efter så kanske detta är det näst värsta?
Den absolut värsta dagen i mitt liv måste ha varit den dagen då läkaren sa att våran lilla bebis inte visade några tecken på liv i magen och att jag skulle upp till förlossningen för akut kejsarsnitt, men att risken var stor att bebis inte skulle överleva.
Jag minns hur jag stapplade ut i korridoren där Jonas gick runt med Minna, helt avstängd. Jonas frågade om vi skulle åka hem nu och jag svarade som helt avstängd.. ”Nej, vi ska upp till förlossningen.. Akut kejsarsnitt.. ehmn..” När jag avslutade min mening med ”Dom ser inga tecken på liv, bebis kanske är död..” då började jag tokgråta och höll på att falla ihop.
Den smärtan och sorgen jag kände då är det absolut värsta jag upplevt..
Exakt fyra veckor innan denna oförglömliga och hemska dag hade jag fått ett tungt samtal, samtalet där neurologen talade om att Minna har en kromosomavvikelse, kromosom 13, mer än så kunde hon inte säga.
Hade googlat och gråtit flera dagar då det inte fanns något positivt skrivet om kromosomavvikelser på kromosom 13, bara massa hemska saker och även en typ av avvikelse som resulterade i att barnet dog någon gång under de första året, ibland åren.
Så hade redan tampats med tanken på att Minna kunde tas ifrån oss..
Att bli lämnad 5 minuter innan sin planerade vigsel eller få tunga diagnoser haglandes över en är ingenting.. Att förlora nära vänner och familj är förbannat smärtsamt, men det kan fortfarande inte mäta sej med den smärtan jag kände då..
Minns att jag hoppades att jag skulle kunna vara stark nog att vara en bra mamma åt Minna..
Tack och lov så dog inte den underbara lilla bebisen, utan Love fyller två år om knappt 2 månader.
Då båda mina barn lever och mår bra så ska jag ta nya tag och försöka vara starkare igenom denna tunga tid, för hellre all den skit, ångest och allt kaos som sker nu, än att jag skulle förlorat min lilla Lovelutt då..
Jag överlever detta..
Barnens rum
Tänkte bjuda på lite bilder på barnens rum, dock sover bara Minna där för tillfället då Love vaknar så tidigt och skulle vara onödigt att Minna ska bli väckt för det.
Vi hoppas dock att Love sover bättre innan sommaren så dom kan dela rum, Love vill gärna sova med Minna, helst i hennes säng, men ja, det går juh inte.
Kanske testar en kväll i helgen för att se om det av någon anledning får honom att sova bättre där inne än inne hos oss. :)
När Minna var mindre och alltid sjuk och även under alla hennes undersökningar och utredningar o.s.v. så kände jag att min kärlek inte var nog, jag ville ge henne mer kärlek men jag gav henne redan all kärlek jag hade men det kändes inte tillräckligt ändå.
Så jag gav Minna allt jag kunde i materiella ting då vi fått veta av läkarna att hon då var så liten att hon inte skulle bli ”bortskämd” eller förstå innebörden av att få och kunna be om mer.
Ville på något sätt kompensera med leksaker för varje inläggning på sjukhus, alla tester, nålstick, ultraljud, sjukgymnastik, utredningar o.s.v.
Sen föddes Love och jag ville inte att han skulle få mindre saker eller något annat än vad Minna fått, även om han inte har någon avvikelse eller sjukdom vad vi vet så är han juh lika älskad, lika mycket värd och lika speciell som Minna, så jag gjorde samma sak då.
Nu vet jag bättre..
Jag måste inte köpa dom saker för dom vet att jag älskar dom och att jag alltid finns här för dom och dom verkar tycka att det räcker mer än väl. :)
Så.. nu har ni fått se barnens rum, ska bjuda på mer bilder på övriga lägenheten när jag fått i ordning lite mer, gör nämligen om en massa just nu. :)
Mina konstnärliga barn!
Minnas otroligt fina nyckelpiga!
Loves fina målning!
Barnen har garanterat fått sin konstnärs”ådra” från sin far!
Som ni tydligt kan se så är mina barn otroligt mycket mer konstnärliga än vad jag är.
Först ser ni Loves ägg, i mitten Minnas och sist mitt ägg.
Barnens pappa Jonas är duktig på att rita och måla, så dom kanske fått den ”ådran” från honom. ;)
Vattkoppor – Check!
Den 5 mars hade vi lekdejt med en ”vattkoppig”-Wille i hopp om att barnen skulle smittas.
Ja, vattkoppor är det enda vi faktiskt velat få barnen smittade med, men nu känns det inte lika bra.
I lördags på kvällen (120317) hittade vi några ”koppor” på Minna som vi misstänkte och hoppades var vattkoppor, på söndagsmorgonen (120318) hade Minna fått flera och lillebror Love hade minsann fått några få ”koppor”.
Dock var det inte sådär ”milt” som alla alltid säger att de små får, att ”juh yngre man är desto mildare”.
Minna och Love räknas tydligen till extremfallen, speciellt stackars lilla Love som på måndagsnatten inte alls kunde sova och skrek och grät hela natten, ingenting hjälpte.
I panik ringde jag vårdguiden och vårdcentralen.
Vi hade från dag ett kört på Pox Clean och smörjt in barnen med, fick nu köra med Alsollösning på Loves värsta som blivit infekterad.
Båda barnen får flytande Tavegyl till natten och Love får även Heracillin (Penicillin) mot infektion i en vattkoppa.
En del koppor har torkat, några är vätskefyllda och några få nya prickar har kommit, men det är juh normalt.
Läkarna tror att Loves och Minnas feber och kräkningar som dom hade precis innan och när kopporna kom, berodde på vattkopporna/viruset.
Dock verkar det gå åt rätt håll, både jag och läkare tror att barnen bör kunna gå till dagis på måndag så länge inte det fortsätter komma fler nya, men det tycks ha stannat av. Kort men intensivt sjukdomsförlopp?
Infolänkar om vattkoppor:1177 | Vårdguiden | Smittskyddsinstitutet
Tavegyl blev barnens och våran räddning, inatt var första natten med Tavegyl och båda barnen sov hela natten utan skrik, gråt och panik, vilket betyder att vi föräldrar också fick sova hela natten. :)
Idag har Love dock varit hes och tappat rösten till och från, det började igår kväll, men efter allt han skrikit pga dessa j-vla ”koppor” så är det juh inte så konstigt.
Hade tänkt blogga mer, men sen dök detta upp och ja, barnen kräver två föräldrar hela tiden.
Så jag och Jonas räcker inte ens till.
Något jag tänker mer på nu än innan är ensamstående föräldrar, tänkt på ensamstående länge då min mamma var en ensamstående tvåbarnsmamma så jag vet hur tungt och tufft det kan vara, ensam förälder, en inkomst, en förälder som ska ha all tid och kunna ta hand om barnen, sej själv, mat & hem o.s.v.
Är otroligt tacksam att jag har Jonas och att vi kan hjälpas åt med allt.. ♥
3 + 1,5 x 6 = ?!
Jaha, nu är man mamma till en 3årig dotter och en 1,5åring son.
Dottra är som 2-3 barn med sina behov, hennes bus och trots och Love är som 2-3 barn då han är så aktiv, busig och trotsig han med.
Puh!
Ja.. Grattis älskade Love på 1,5årsdagen! :D
Mina stoltheter!
Älskar att titta på när ni leker, ritar, målar, tittar på film, badar, läser böcker, pratar med varandra och sjunger..
Ni gör mej så stolt och så tacksam över att få vara eran mamma!
♥
Lovelutt!
1. Love gillar den mjuka luciakronan.
2. Loves favoritplats (efter badkaret) i badrummet.
3. Mammas matvrak, får nästan aldrig nog av mat, här har han mer än en halv banan i munnen och försöker trycka in mer. :p
Mina underbara fina söta rara goda perfekta (o.s.v.) små barnisar!
Minna fick juh en morgonrock från Vossatassar, den var juh bara ”tvungen” att tas på på en gång, och ja, då ville juh lillebror Love ha på sej sin morgonrock också! :D
Här sitter dom i pyjamasar, morgonrockar, med varsin grön ballong, i varsin fotölj och myser! MYS!
Kaosnatt, stressmorgon och BVC.
Jaha, Love totalkaosade inatt, sovit få timmar och väldigt dåligt.
Försov mej och vaknade 7:25, BVC 8:15 – STRESS!
”Slet” upp barnen, bytte blöjor, klädde på, gjorde och gav välling, borstade tänder, klädde på ytterkläder, ner i vagnen, sprang till BVC och HANN!
Minna visade att hon kunde säga orden på 8 bilder och att hon förstod, hon sa flera 2ordsmeningar och även en 3ordsmening som jag missade, ”ja vill ha” eller ”minna vill ha”. :D
Minna flirtade massor med Mary, visade upp sej hur duktigt hon går, att hon förstår så mycket, och tackade för sej och sa hejdå när hon märkte att vi avslutade och det vart Mary minsann impad av att Minna märker sånt så bra, riktigt observant!
Love byggde med klossarna perfekt, 3 strycken men skulle lätt klarat av flera, lyfte på pappret för att ta fram ficklampan som gömdes, ritade och visade att han minsann kan mer än 10ord.
Love fick 1,5års sprutan, första sprutan i armen och han märkte den inte ens, han har tagit alla sprutor så pass lätt och bra, min starka kille, jag som alltid förväntar mej att ”mammagrisen” ska bli ledsen då han är känslig av sej, min sötnos.
Dags för vikt och längd, jag trodde juh det var 1 decimeter skillnad och 2 kilo, men icke!
Minna – 90,5cm & 14,7kg
Love – 85,3 & 13,5kg
Alltså är det drygt 5cm skillnad och 1,5kg!
19 månader emellan barnen, samma huvudmått och 0,5cm skillnad på fotmåtten.
Minna ligger under på längkurvan men följer sin egen perfekt, hon är dock numera upp på mittkurvan i vikten! :D TJOCKIS! (säger med mycket kärlek och lycka) :D
Love ligger över på både vikt och längdkurvan! :D
Min stora ”lillkille”.
Nej, nu ska denna mamma vila lite innan hon ska orka med allt annat.
Kommer inlägg med bilder senare! :D
Kram