Inläggetiketter ‘ärligt’

Ja, blev lite inspirerad av gårdagens ärliga inlägg.

Detta inlägg kommer väcka känslor hos många, vissa kommer hålla med mej, andra kommer bli upprörda, några kanske vill diskutera o.s.v.

Detta inlägg kommer handla om något väldiskuterat, dock diskuteras det inte så öppet..
Nämligen..
Ska sjuka människor få bli föräldrar?

Nu är det juh så att det finns sjuka, sjuka och sjuka..
Psykiskt sjuka & fysiskt sjuka.
Mindre sjuka & väldigt sjuka.

Så har alla, hur sjuk man än är, rätt att ”skaffa” barn?

Jag är enligt mina journaler, väldigt sjuk.
Inte farlig för andra, men farlig för mej själv.
I mina journaler nämns självmordsbenägen, självdestruktiv, sjukdomshistorik sedan 9 års ålder.
..och ja, detta stämmer.
Jag har flertalet gånger försökt ta slut på mitt liv, jag har sedan 9 års ålder skadat mej själv på olika vis, har missbrukat droger i många år o.s.v.
..men till detta hör även det att..
Jag har inte försökt ta livet av mej sedan jag blev mamma till Minna, visst kan tankarna dyka upp, men i mitt hjärta finns alltid Minna och hon får mej att kämpa emot självmordstankarna.
Jag har inte skurit, bränt mej eller annat på 2 år, sedan graviditeten med Minna.
Jag har varit ren från droger sen snart 6 år tillbaka, mycket tack vare behandlingshem, men mest tack vare min familj, Jonas och Minna.
Jag har insett att läkare haft rätt i att diagnosera mej med alkoholism, och jag har varit nykter sedan sommaren 2009, innan dess drack jag ytters sällan, kanske 3 gånger per år, men när jag väl drack drack jag okontrollerat mycket, farligt mycket i mängd.
Min alkoholkonsumtion och hur ofta jag drack dämpades rejält när jag träffade Jonas, innan drack jag alkohol flera gånger i veckan och i kopiösa mängder.
Kan fortsätta skriva det mörka ur mitt liv.. men hur dystert vore inte det att läsa?
Har tagit mej ifrån det som går.
Skadar mej inte, försöker inte ta mitt liv, missbrukar inte droger eller alkohol, slutat röka och lever på kärleken till och från min dotter, och kommande bebis..
Självklart även Jonas & min familj..

Så..
Är jag för sjuk för att bli / vara mamma?
..och vem har rätten att avgöra detta?

När är man för sjuk för att vara förälder?
Enligt mej, när du är så sjuk att du inte kan ta hand om ditt barn eller är farlig för ditt barn.

Har en nära vän som har fibromyalgi, enligt mej är hon en bra mamma.
Trots smärta tar hon hand om sitt barn och när det blir för mycket ber hon sin sambo om hjälp.

När jag mår så dåligt att mitt mående kan drabba Minna ber jag Jonas eller min mamma om hjälp.

Men.. gör inte alla helfriska människor detsamma?
Alla föräldrar behöver väl avlastning någon gång?

Så, vad tycker du om detta?
Skriv gärna din åsikt om detta ämne!

Är det bra att jag skriver om detta, vill ni läsa mer liknande inlägg, fast om andra saker?

Eller inte..

Har ikväll läst en massa bloggar, både gamla och nya, bloggar jag följer och bloggar jag hamnat på av slump.
Något som dykt upp i flertalet bloggar är något jag tyvärr ogillar.
Har inget emot bloggar med tävlingar, har det själv då jag vill kunna göra något roligt för mina läsare.
Har heller inget emot bloggar som bara handlar om EN sak, eller kanske handlar om VÄLDIGT MYCKET.
Har inget emot bloggar som uppdateras EN gång i veckan, inte heller de som uppdaterar FLERA GÅNGER per dag.
MEN..!
Jag har något emot bloggar som JAGAR läsare, fler och mer.

T.ex. Kissie som jag hört många pratat om men tänkt att någon som låter så tragisk vill jag inte läsa om, men så läste jag hennes blogg för någon dag sen, och nu kan jag inte sluta (läser inte dagligen men någon gång i veckan).
Hon skriver inte bra, är inte snygg eller smart (utav det som man kan få ut av bloggen iaf), men..
Hon provocerar vilket gör att man vill ha mer!
Enligt mej har hon förstört sej själv och ska förstöra sej själv ännu mera då hon ska operera in silikon, 18 år ung.

Sen har vi mindre bloggar som bombar andra bloggar med kommentarer för att på så sätt locka många till deras blogg.
Eller de som har väldigt vågande bilder på sej själv i bloggen, de som ”skryter” med att de är vänner med ”eliten av bloggin’..” typ Kenza, Blondinbella (alltså de kallas bloggeliten tydligen) o.s.v.

Något nytt jag dock märkte ikväll var..
Två bloggar, inte den andra lik förutom en sak.
De lockade deras läsare med detta:
”Skriv snälla saker till mej, ge mej fanbilder eller något annat kul.
Så ska jag länka till dej i min stora blogg, som har hundratals läsare!”

Detta gillar jag verkligen inte!
Okej om man har en jävligt hemsk dag och ber om snälla kommentarer som kan peppa och uppmuntra.
Eller om någon av EGEN VILJA (utan att blivit tillbed eller lockad) väljer att skriva något snällt eller skicka en fanbild (visste inte vad fanbild var förns jag såg kissies blogg och läste dessa bloggar), då..
Då, om bloggägaren väljer att publicera kommentaren och länka kommenteraren i sin blogg, ja men varsågod!

Varför handlar bloggvärlden så förbannat mycket om att ha FLEST läsare?
Ligga högst på toplistorna?

Visst tycker jag det är otroligt kul & värmande att se att många läser min blogg, och det är trist när man förlorar prenumeranter och läsare, MEN.. tänker aldrig locka läsare med att om dom läser och skriver snälla saker länkar jag dom eller något annat.

Jag SUGER på att kommentera!
Min blogg handlar om MEJ, MEJ, MIN familj, MITT liv & mer MEJ!
Alltså, inte så värst intressant eller otrolig på något sätt.
Jag kan ibland vara dålig på att skriva, ibland skriver jag för mycket och för långa inlägg.
Jag skriver precis som jag pratar & tänker..
Direkt från hjärta och huvud..
Från tanke ner på tangent, ingen tid att tänka på hur jag bäst eller på mest intressant sätt ska skriva.
Ärligt och okrånligt!

Gilla det eller inte, men detta är trots allt min blogg!

God natt!