Ja, blev lite inspirerad av gårdagens ärliga inlägg.

Detta inlägg kommer väcka känslor hos många, vissa kommer hålla med mej, andra kommer bli upprörda, några kanske vill diskutera o.s.v.

Detta inlägg kommer handla om något väldiskuterat, dock diskuteras det inte så öppet..
Nämligen..
Ska sjuka människor få bli föräldrar?

Nu är det juh så att det finns sjuka, sjuka och sjuka..
Psykiskt sjuka & fysiskt sjuka.
Mindre sjuka & väldigt sjuka.

Så har alla, hur sjuk man än är, rätt att ”skaffa” barn?

Jag är enligt mina journaler, väldigt sjuk.
Inte farlig för andra, men farlig för mej själv.
I mina journaler nämns självmordsbenägen, självdestruktiv, sjukdomshistorik sedan 9 års ålder.
..och ja, detta stämmer.
Jag har flertalet gånger försökt ta slut på mitt liv, jag har sedan 9 års ålder skadat mej själv på olika vis, har missbrukat droger i många år o.s.v.
..men till detta hör även det att..
Jag har inte försökt ta livet av mej sedan jag blev mamma till Minna, visst kan tankarna dyka upp, men i mitt hjärta finns alltid Minna och hon får mej att kämpa emot självmordstankarna.
Jag har inte skurit, bränt mej eller annat på 2 år, sedan graviditeten med Minna.
Jag har varit ren från droger sen snart 6 år tillbaka, mycket tack vare behandlingshem, men mest tack vare min familj, Jonas och Minna.
Jag har insett att läkare haft rätt i att diagnosera mej med alkoholism, och jag har varit nykter sedan sommaren 2009, innan dess drack jag ytters sällan, kanske 3 gånger per år, men när jag väl drack drack jag okontrollerat mycket, farligt mycket i mängd.
Min alkoholkonsumtion och hur ofta jag drack dämpades rejält när jag träffade Jonas, innan drack jag alkohol flera gånger i veckan och i kopiösa mängder.
Kan fortsätta skriva det mörka ur mitt liv.. men hur dystert vore inte det att läsa?
Har tagit mej ifrån det som går.
Skadar mej inte, försöker inte ta mitt liv, missbrukar inte droger eller alkohol, slutat röka och lever på kärleken till och från min dotter, och kommande bebis..
Självklart även Jonas & min familj..

Så..
Är jag för sjuk för att bli / vara mamma?
..och vem har rätten att avgöra detta?

När är man för sjuk för att vara förälder?
Enligt mej, när du är så sjuk att du inte kan ta hand om ditt barn eller är farlig för ditt barn.

Har en nära vän som har fibromyalgi, enligt mej är hon en bra mamma.
Trots smärta tar hon hand om sitt barn och när det blir för mycket ber hon sin sambo om hjälp.

När jag mår så dåligt att mitt mående kan drabba Minna ber jag Jonas eller min mamma om hjälp.

Men.. gör inte alla helfriska människor detsamma?
Alla föräldrar behöver väl avlastning någon gång?

Så, vad tycker du om detta?
Skriv gärna din åsikt om detta ämne!

Är det bra att jag skriver om detta, vill ni läsa mer liknande inlägg, fast om andra saker?