Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
13 månader sedan.

avslag

Det blev visst värre..

Igår fick jag det totala avslaget på min ansökan om Aktivitetsersättning hos Försäkringskassan.
Skrev ett långt inlägg och kände hur jag rasade ner på vad jag trodde var botten.

Idag ringde jag Stadsdelsförvaltningen (Socialen) för att se om deras avslag från förra månadens ansökan om Ekonomiskt bistånd skulle ändras vid ansökan av denna månad och om överklagan.
Helt kört!
Jag föll längre ner i ”hålet”, mer mörker, smärta, ångest.
Socialen räknar vårdbidraget vi får (som alltid gått helt till Minna och hennes speciella behov och extra behov) som inkomst som jag då ska skita i att lägga på Minna, jag ska helt enkelt strunta i hennes behov och lägga alla dom pengarna på mat och räkningar istället.
Så vi får ingen hjälp eller stöd från dom heller.

Största delen av dagen har jag gråtit, fick yrsel och svimmade nästan men lyckades falla ner i soffan.
Smärtor i vad som känns som hjärtat. Illamående. Huvudvärk. Ångest. Panik. Stress. Hopplöshet..

Jag vill inte må som jag gör och gjort så stor del av mitt liv.
MEN.. jag vill få ta den tid det behövs för att göra allt ordentligt, så att jag nästa försök att ta mej ”ut i världen”.. jobba.. ska bli mitt sista och första fungerande försök!
Tyvärr får man inte vara sjuk i Sverige. Är man sjuk ska man göra samma som alla andra oavsett hur mycket värre allt blir och hur mycket längre tid det kommer att ta för en (om möjligt) att lyckas ta sej till att leva ett s.k. ”normalt liv”, eller ta sej tillbaka om man någon gång haft det fungerande men av olycka eller händelse senare saknar arbetsförmåga.

Man får INTE vara sjuk i Sverige..

Försäkringskassan och Socialen är skit, de går bara efter deras regler och det finns inga undantag för något.
Allas situationer ser enligt dom likadana ut oavsett vad man förklarar och visar dom.
Enligt dom så ska min dotters behov sättas åt sidan och jag ska tydligen kasta bort alla år i behandling och terapi och rasera allt igenom att skaffa ett jobb nu på en gång.
Vad jag och min läkare än säger spelar ingen roll.
Att jag verkligen vill lyckas och börja ta stegen mot att jobba, behålla ett jobb, orka, lyckas, leva..
Det är inte värt att investera i, de verkar tycka att det är skitsamma att jag troligen blir sjukskriven igen och måste börja om från början..

Skrev denna statusen på facebook när det kändes som mest hopplöst och jag gick in på mitt försäkringsbolag och kollade min försäkring, då jag behövde veta hur den sista utvägen såg ut.


Så otroligt många fina människor har skrivit tröstande och stöttande kommentarer, flera som ska se om de kan hitta varmare kläder till mina barn i deras storlekar, flera som vill ge oss mat då de känner att de har för mycket och gärna delar det som de har över med oss (STORT TACK), många som tipsat om att jag bör söka fonder(tyvärr har de flesta ansökningstiderna för i år passerat på de fonder vi skulle ha rätt att söka), men majblomman ska vi försöka söka.
Fått tips om att Svenska Kyrkan kan hjälpa med matkuponger, så ska kontakta dom också.
Fina Marie-Louise mötte mej och gav mej årets ”Goodiebag”, en påse med mat, krossade tomater, tortelini och solhavredryck bl.a. <3
Min fina mamma gav mej 500:- så vi kan köpa blöjor, våtservetter och mat.

30 oktober idag.
Nästa barnbidrag och vårdbidrag kommer om FYRA veckor!
Tills dess har vi de 500:- som mamma gav oss, så det ska snålas in i den mest besatta mån det går.
Jag försöker sälja allt jag bara kan tänka mej att ska gå och få pengar för som vi inte behöver.
För vi har räkningar som ännu inte är betalda, och fler räkningar kommer att komma..

Jag delar här med er vårat liv.
Såhär ser det ut.

Så många som vill hjälpa oss och jag gråter av sorgen och skammen för att detta behövs, men gråter av tacksamhet att det finns så varma och omtänksamma människor.

För några dagar sedan var de värsta tankarna och känslorna att Minna inte kommer få ha kalas, födelsedagsfirande, presenter eller något, och inga julklappar eller julfirande.

Idag är det värsta tankar och känslorna på att vi, hela våran familj inte har pengar till alla räkningar, har inga pengar kvar, kommer inte ha mat, blöjor eller våtservetter..

Hur länge kommer det se ut såhär?!

Ja, socialen kommer ALDRIG hjälpa oss om inte Jonas förlorar jobbet eller vi inte får fortsatt vårdbidrag när Minna är 5-6år, då kommer de hjälpa oss.
Men så länge vi får barnbidrag, vårdbidrag (som ska gå till alla extra kläder, skor, mat, mediciner o.s.v. som Minna behöver) så får vi ingen hjälp.

Försäkringskassan försökte som sagt ”trösta” med att när överklagan kommit in och handläggningen är klar så kanske jag får min rätt till min aktivitetsersättning, då får jag juh pengar retroaktivt! YEAY!
Men att vi redan nu är skuldsatta kommer INTE att räddas utav pengar i Januari 2013 (om dom nu handlägger i tid)!

Jag försöker kämpa, men för mycket just nu.
Trots allas underbara fina hjälp så är oron så stor, för.. vi kan inte alltid få hjälp från andra.
Hur ska vi klara oss på 500 kr tills den 20 november?!

Ångesten över allt..
Inga pengar, ingen mat, inga, blöjor, inga våtservetter, inga presenter till Minna (eller vi har faktiskt tack vare fina Love och Andys lekland 2 fribiljetter att ge Minna), inget kalas, inga julklappar, inga pengar till nya kläder inne som utekläder.

Visst.. jag kan riskera allt.
Jag kan söka jobb och hoppas jag får något, vad som helst.
Chansen att jag kommer kunna behålla det nu är 0% så länge jag inte kan få betalt för att leva som jag gjort nu.
Blogga när jag har ork, lust eller behöver tvinga mej att skriva av mej och ventilera.
Gå på events när jag kan och orkar.
Ta hand om barnen på morgon och sedan efter dagis.
Gå i min terapi.
För allt det som jag listat nu..
Det tar all min energi och jag kämpar över att de bitarna ska funka.

Förlåt för att min blogg nu innehåller allt vår kaos, massa tråkigheter och säkert mycket klagomål som ni tycker är ointressant och orättvisst i en värld som vår som innehåller så mycket mer och värre saker än detta..
Dock är min familj, mina barn det viktigaste för mej.. och tyvärr kommer dom och deras välmående före stormen Sandy och de som tyvärr förlorat sina liv eller familjer där. Så är det och kommer alltid att vara.
Mina barn är mitt allt, jag skulle offra er alla andra och allt annat för dom och deras välbefinnande.
Skulle sälja mina kroppsdelar eller göra medicinska exprement, allt för dom!

Ja, ni får kommentera med tankar och åsikter.
Ja, ni får ställa frågor.
Men snälla, läs igenom innan ni postar så att ni uttrycker er rätt och ”schysst”.
Jag mår inte bra och har inte ork.. kan lätt brytas ner mer av elaka och hårda kommentarer.

Hoppas verkligen att ni andra slipper ha det så här, hoppas ni sluppit och för alltid slipper.
Hoppas ni får ha en bra dag, vecka, månad, år och fortsättning.

Kram

Lördagsmys?

Ja, idag är det lördag.. Love är idag en vecka gammal! :D
Wow, en vecka har redan gått, jisses vilken snabb vecka.

Vaknade vid 4 när det var dags för amning, kämpade i 1 timma fick huvudvärk som jag hade kvar när jag vaknade 8:30.
Fick sova vidare efter en alvedon och vatten.
Vaknade 10:20, fortfarande huvudvärk.
Åt lite, kändes då liiite bättre.

Mormor ringde och frågade om vi ville komma och hälsa på idag.
Det lustiga var att jag och Jonas pratat om det i veckan, men jag hade helt glömt ringa och fråga om dom skulle vara hemma.
Så vi tackade ja till inbjudan och ska fara dit efter Minnas sovstund.
Jonas låg och försökte natta Minna i 30min, hon somnade 12.
Nu ska Jonas duscha, sen duschar jag, sen luncha, packa med oss badsaker till Minna då mormor och Danne har pool! :D
Själv får jag bara titta på när Jonas och Minna svalkar sej i poolen.
Det är juh det som är så surt när man har avslag (som alla får efter att de fött barn).
Inge bad, inge sex.
(För ens avslaget är helt slut)

Avslag
Det ställe där moderkakan suttit fast på i livmodern har lämnat ett sår, som först blöder rejält och sedan vätskar sig en tid. Den kraftiga blödningen är som störst dygnen efter förlossningen men har efter ca en vecka avtagit till en vanlig mens volym. Därefter är det snarare sårvätska än färskt blod som kommer och totalt kan avslaget hålla på upp till 6-8 veckor.
Ju fortare livmodern drar ihop sig efter förlossningen desto fortare kommer (troligtvis) avslaget att avta. Amningen framkallar sammandragningar i livmodern som hjälper livmodern att dra ihop sig till sin ursprungliga storlek. Många omföderskor (och kanske även förstföderskor) känner dessa sammandragningar som väldigt kraftiga eftervärkar de närmsta dagarna efter förlossningen. Avslaget kan efter några veckor börja lukta lite unket, byt bindor/trosskydd och skölj underlivet ofta (med vanligt vatten)! En del kvinnor har lättare än andra att få svampinfektioner och att gå runt med bindor/trosskydd under en längre tid kan göra att svamparna börjar frodas. Förutom att byta skydd ofta kan du försöka att vara utan skydd några timmar (kanske när du sover) och bära löst sittande underkläder och kläder för att det inte ska bli helt instängt. En husmorskur är att använda naturell yoghurt, både som kylbalsam och för att få ph-värdet mindre gynnsamt för svampen. På apoteket finns också bra, receptfria, salvor.
Om blödningen/avslaget börjar lukta riktigt illa och du känner dig sjuk med feber bör du genast ta kontakt med MVC eller förlossningen. Värk i magen och feber är typiska symptom på livmoderinfektion (som förr benämndes barnsängsfeber) orsakad av t.ex kvarvarande fosterhinnor eller delar av moderkakan. Detta torde vara extremt ovanligt annat än den allra första veckan efter förlossningen.
Om du rör på dig mycket eller lyfter tungt kan detta resultera i att såret öppnas lite och då kan avslaget återigen innehålla mer färskt blod. Det behöver du inte oroa dig för.
Under hela avslaget bör du avstå från att föra in saker i slidan (t.ex. inte använda tampong eller ha samlag) för att undvika infektion.

källa: barnsidan

Bläää, på sommaren och allt. Suck.

Jaja, så länge Minna får bada är jag nöjd.
Minna ääälskar att bada!
Undrar om Love kommer bli lika tokig i vatten och bad som Minna, det vore juh toppen, tänk då när de får bada ihop. :D hihi

Ammade precis Love för 4:e gången på en timma.
Han suger tag, äter lite, somnar och vaknar lite senare och vill äta lite till och har gjort så nu i en timma.
Jaja, bara han äter så..

Ska ringa mormor nu och fråga om vi kanske kan grilla där till middag?
Vore superlyx juh!

Ska försöka fota en massa så jag kan visa er bilder från vår dag som (om inget dåligt händer) kommer bli toppen!

Vad ska ni hitta på idag?
Kramar

Helvete!

Natten var ett rent helvete.
Varmt, klibbigt, Love vägrade äta och bökade så jag kämpade med amningen heeeela natten med små korta pauser där emellan.
Han grät och skrek om han inte hade mitt lillfinger i sin mun.
Jonas vaknade bara om jag dunka honom hårt i ryggen när Minna gnydde och bökade.
Hur länge klarar man av böket med amning?
Som sagt, amningen i sej funkade perfekt med Minna, småbök någon gång då och då, men med Love tar det ibland upp till 1h innan han börjar greppa ordentligt för att sedan suga och äta klart.
Alltså 1 timma innan han börjar sin måltid! EN TIMMAS JÄVLA SVETTIG KAMP!
Blää, att amma är jobbigt, känner titt som tätt att.. nää nu ger jag upp, inte värt att få sån här ångest och behöva kämpa såhär hårt.
Men så tittar jag på min älskade underbara son, smälter och hjärtat värker.
Klart som faan jag ska kämpa!
Jag kämpade med Minna (dock pga hennes kräkningar/reflux), då ska jag även kämpa för Love!

Jaja, fick sova 1½h på morgonen.
Vaknade dock av att Jonas och Minna är borta?!
Ingen lapp lämnad, inge sms eller samtal på mobilen??
Jag får lite panik och ringer Jonas mobil.. INGE SVAR?!
Ringer flera gånger, säkert 50 signaler varje gång.. INGE SVAR?!
Jag springer mer eller mindre fram och tillbaka i lägenheten, gråter i panik.

[Bakgrundsfakta: Jonas har tidigare i vårat förhållande lämnat mej när jag sovit (lämnat som i separation), dock kommit tillbaka samma dag, eller dagen därpå.]

Så jag har sån panik att jag har svårt att andas.
Till sist svarar Jonas, säger att han glömde skriva lapp.
Jag går från tokledsen till tokförbannad på en hundradelssekund.

Jaja, nu sover Minna middag, Love sover men ska snart väckas för att jag ska kämpa med amningen så han får i sej mat i tid.
Ska juh inte gå mer än 3h (max) emellan amningstillfällena.
Jonas är och köper några bindor/trosskydd till mej, har fortfarande avslag (dag 4), men väldigt lite, det kan jag vara nöjd med iaf.

Kan avsluta med att tala om för er att jag är så tacksam för min familj och att jag slapp gå över, utan att Love tittade ut på mitt önskedatum som jag satt som att då får han hemskt gärna komma (han lyssnade på mej? :p hehe), dock saknar jag magen ibland.
Redan.
Inte att den var så gigantisk, tung och i vägen, men rörelserna, att ligga och klappa och smeka sej om magen.
Längtar redan tills vi skaffar en tredje lillfis, men nu räcker det på ett tag.
Som tidigast skaffar vi en till när det gått lika lång tid som det tog mellan Minna och Love. :)

Nu ska jag försöka äta något.
Kramar

ps. kolla in senare för dag 1 med Belly Banditen! :D