Jag tror inte jag kommer bli gravid mer, inte föda flera barn..
Inte för att jag inte vill, tro mej, jag har längtat efter att bli gravid och föda barn sedan Love föddes..
Men tror ärligt talat inte jag kommer orka med det.
Jag tycker det är tungt nog med de två jag har, får så lite och dålig sömn, dom trotsar och ställer till med massor med bus bara man släpper blicken i 30 sekunder hinner det hända massor med kaos.
Några vänner säger i försök till tröst att jag kan vänta några år tills Minna och Love är större, men nej..
Jag vill inte ha någon ”sladdis”, vill inte behöva börja om från början med att inte få sova, ha tid till sej själv o.s.v.

Denna insikt är nog en del i varför jag knappt bloggat..
Det och att jag känner att jag efter att inte gått ut alls från att jag blev gravid med Minna (Mars 2008) till att i våras 2011 börjat gå ut lite då och då, känner jag nu att jag tycker om att gå ut med vänner, dansa och dricka öl.
När jag träffade Jonas sommaren 2005 var jag på botten, drack och ställde till det jämnt, inte bara varje helg utan största delen av veckorna, månaderna o.s.v.
Han fångade upp mej och från att vi träffades till att jag blev gravid med Minna festade jag minimalt.

Många av er dömmer mej säker nu, tycker att jag är en dålig mamma som saknar festandet när jag kan vara hemma och gulla med mina barn.
Jag älskar mina barn, mer än något annat, självklart mer än festandet.
Dock blir jag en bättre mamma när jag får komma ut och göra annat också.

Man kan aldrig jämföra sej med andra, jag tror inte att jag är en bättre eller sämre mamma än någon annan, jag är lika bra som någon annan, dock den bästa mamman för mina barn.
Jag skulle göra allt för mina barn, allt!

Har två underbara perfekta barn, dock har det varit otroligt tungt, tyngre än vad jag antagligen skrivit i bloggen..

Att få en vacker underbar dotter, behöva bo på sjukhus första halvåret, följt utav flera år med sjukhusbesök, undersökningar, utredningar. Diagnos Kromosomavvikelse och hela den cirkusen och allt med habilitering m.m.
Min lilla Minna som jag tvingats se må dåligt och vara frustrerad över att hon vill så mycket men hennes avvikelse har gjort det så svårt för henne.
Gråtit så mycket över att se henne tvingas kämpa så mycket hårdare än andra barn, gråtit av lycka när hon väl lär sej!
En dotter som inte sov många timmar per dygn förns hon var 1,5år men fortfarande har perioder där hon vaknar och är vaken hela nätterna.
Otroligt mycket problem med mat.

Sedan föda en tack och lov frisk son som istället utvecklades och växer i rekordfart, stor pojke som tidigt lärt sej allt.
Precis som storasyster är han förbannat envis och ja, troligen ett familjedrag då jag och Jonas är extremt envisa.
Love som klättrar på allting, slår på allting, har sönder saker och gör illa sej då han är överallt hela tiden.
Som verkar ha minimalt sömnbehov då han sover mindre än de jämnåriga, sover stökigt och vaknar tidigt.

Tillsammans har båda barnen kommit in i en förbannad trots där de gör allt det inte får, de kastar mat över allt, kladdar, kletar med busiga flin då de vet att de inte får.
De har sönder saker, välter saker, sliter fram allt de kan och ja.. nu tänker ni säkert..
Som alla barn gör..
Nej, har haft många vänner som har barn som går här ifrån utmattade och kramar om mej med tröstande ord att det förhoppningsvis vänder snart och efteråt sagt att dom är mer tacksamma över att deras barn inte är lika ”vilda”.

Jag älskar mina barn, ångrar självklart ingen av dom och hoppas inte jag behöver förklara det för er.
Känner dock att mina är som är så otroligt mammiga inte känns som två barn, utan som fyra och jag har alltid sagt att aldrig mer än fyra barn.

Hoppas ni vill läsa om min blogg iaf, som en mamma som nu ändrat spår och har lite andra planer i livet än innan..

Från att vara tvåbarnsmamma som längtat efter att bli gravid och föda barn och som inte velat något annat än att vara hemma och bara vara med barnen och blogga om dom, till att bli en tvåbarnsmamma som känner sej som en fyrabarnsmamma och känner att livet faktiskt inte bara handlar om att vara mamma utan man kan vara mamma och så mycket mer.

Stannar ni kvar och läser?

Wow, vaknar upp av Jonas som skriker för att han är less på att Love vaknar så tidigt..

Tittar ut.. ångest det är höst..

Loggar in på bloggen och möts av en glädjande syn..

300 000 läsare av bloggen, sedan 100101!
Tack ni läsare som kan göra mej glad så lätt.. :)
Superkul att så många hittat min blogg och tycker om den tillräckligt mycket för att besöka den igen!
TACK!

Okej inte head och head som huvud mer head som header.
Ja, detta handlar om bloggens design, jag vill ha era åsikter!

1. Vill ni ha många bilder i en header?
2. Vill ni ha en, kanske två bilder i en header?
3. Vill ni ha som nu, 3 bilder i flera headers som bytes av de besöken?
4. Någon annan önskan?

Kollade runt lite i min familjenkorb.blogg.se blogg och hittade denna bild:

Någon som läst min blogg så länge och minns detta kollage?