Jag tror inte det finns någon som är helt fördomsfri.
Har själv sett mej som fördomsfri (men insett i vuxen ålder att även jag har mina fördomar) då jag tycker att alla får tycka som dom vill.
Tycker ”t.o.m.” rasister (som jag inte alls delar åsikt med) får tycka som dom vill, så länge dom inte gör sin åsikt.
Med det menar jag.. Hata en folkgrupp om du nu mår bättre av det hatet, men gå inte ut och skada någon pga din åsikt.

Växte upp i en kommun, Haninge, som var känt för att vara ”rasisttätt”.
Nattbuss 807, baserad på sanning.. Ja i dom vita huset där det utspelar sej, där växte jag upp.
Jag var för liten för att uppfatta mycket, men minns gruppen som kallade sej allt från nationalister, rasister, patrioter & nazister.
Dom var trevliga mot oss svenska kids, även om en av dom en gång frågade mej om jag var ”Svenne eller något annat skit” pga mitt bruna hår och mina bruna ögon.
Jag umgicks med alla, oavsett åsikt och ursprung.
I mina ögon är alla lika mycket värda.
Sen kan jag tycka att rasisters åsikter är helt fel och inte alls ”vettiga”, men det är en annan femma.
På samma sätt som jag är totalt oreligös, men en av mina närmsta vänner är kristen, troende.
Jag accepterar hennes tro och tycker det att bra att hon tror på gud, tror det är en bra trygghet och att man kan må bra av det.

Alla är vi olika, på ett eller flera sätt.
Det enda vi kan göra är att acceptera varandra.
Jag accepterar att andra tycker illa om mej, tycker att jag är ful, fet jobbig eller vad ni/de nu kan tycka om mej, accepterar att andra inte håller med mej eller tycker jag gör rätt o.s.v., men det betyder inte automatiskt att dom har rätt heller.

Jag har lärt mej efter år av mobbing, år av depressioner, ångest m.m. att man måste acceptera och leva med det för att kunna växa som person, bli starkare och leva.
Mobbingen är en av sakerna som i mitt liv format mej, gjort mej starkare i mej själv som person.
Jag lärde mej att antingen kan jag försöka vara som alla vill men må dåligt med mej själv, eller så är jag den jag vill vara och trivs med och är ogillad av några och omtyckt av andra.

Jag anser mej själv vara förnuftig med friska fördomar.
Den enda stora, starka fördomen jag har är emot alla som verkar tro dom är så mycket bättre.
Att dom inte har några dåliga egenskaper, brister.. Att dom är bättre än mej eller någon annan.
Jag vet att jag har brister, dåliga egenskaper o.s.v. men som sagt, jag accepterar att jag har det, för jag tror ingen människa är perfekt.
Jag dömer inte dej även om du skriver något som jag kanske anser är korkat, elakt, onödigt o.s.v.
För jag vet att jag själv gjort/gör det ibland.

Två stycken reagerade på mitt inlägg om OS-snack, om fulhet o.s.v.
Tror för det första inte att Anja eller Therese skulle bry sej så mycket om de läste min betydelselösa blogg, som FAKTISKT är min och bara min blogg, om mina tankar, åsikter, känslor o.s.v.
Tror inte dom skulle bry sej om att jag och Jonas, 2 vuxna människor utav 9 miljoner svenskar tycker så.
Vi tycker dom är helt otroliga på det dom gör, då vi själva vet att vi ALDRIG skulle kunna göra detsamma.

Ni har ett val..
Läs HELA min blogg, vissa delar/inlägg, eller inget alls.
Det är ert val att läsa, inte mitt, jag bara skriver.

Så, är ni fler som stör er på detta?
Så varför läser ni då min blogg?
Hela grejjen med MIN blogg är att den är min och handlar om mej, mina tankar, åsikter, känslor och allt annat som är JAG!

Min blogg är öppen, ärlig och jag kommer inte ändra på det.