Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
15 månader sedan.

längtan

En tredje graviditet?!

Jag är så förbannat sugen på att bli gravid, föda en till sötnos, mysa och få ett till litet knytte, men..
Det lär dröja, länge, länge, länge OM det ens blir fler barn här.

Minna måste gå HELT själv, inte behöva kollas upp lika mycket i risk om att hon skadar sej.
Hon måste kunna göra sej förstådd bättre, äta och sova lite bättre än nu.

Love måste sova bättre och gärna gå och prata.

Båda barnen måste alltså klara sej utan mej längre stunder och dessutom inte bli lika missnöjda.

Detta låter för mej som FÖR ALLTID!
För inte tänker jag skaffa fler barn efter att jag är 30, det orkar jag inte.
Jag börjar bli sliten.. :p

Dock är det jobbigt när hela kroppen bara SKRIKER och VÄRKER efter att få bära ett tillbarn, typ NU NU NU!
Omöjligt för mej nu, orkar verkligen inte.

Om barnen nu skulle lära sej allt detta rätt snart, så vet jag ändå inte om jag vill bli med barn nu.
Vill ha gått ner till 66 kilo innan det skulle funka, till det har jag 15 kilo kvar.
Suck..

Helvete!

Natten var ett rent helvete.
Varmt, klibbigt, Love vägrade äta och bökade så jag kämpade med amningen heeeela natten med små korta pauser där emellan.
Han grät och skrek om han inte hade mitt lillfinger i sin mun.
Jonas vaknade bara om jag dunka honom hårt i ryggen när Minna gnydde och bökade.
Hur länge klarar man av böket med amning?
Som sagt, amningen i sej funkade perfekt med Minna, småbök någon gång då och då, men med Love tar det ibland upp till 1h innan han börjar greppa ordentligt för att sedan suga och äta klart.
Alltså 1 timma innan han börjar sin måltid! EN TIMMAS JÄVLA SVETTIG KAMP!
Blää, att amma är jobbigt, känner titt som tätt att.. nää nu ger jag upp, inte värt att få sån här ångest och behöva kämpa såhär hårt.
Men så tittar jag på min älskade underbara son, smälter och hjärtat värker.
Klart som faan jag ska kämpa!
Jag kämpade med Minna (dock pga hennes kräkningar/reflux), då ska jag även kämpa för Love!

Jaja, fick sova 1½h på morgonen.
Vaknade dock av att Jonas och Minna är borta?!
Ingen lapp lämnad, inge sms eller samtal på mobilen??
Jag får lite panik och ringer Jonas mobil.. INGE SVAR?!
Ringer flera gånger, säkert 50 signaler varje gång.. INGE SVAR?!
Jag springer mer eller mindre fram och tillbaka i lägenheten, gråter i panik.

[Bakgrundsfakta: Jonas har tidigare i vårat förhållande lämnat mej när jag sovit (lämnat som i separation), dock kommit tillbaka samma dag, eller dagen därpå.]

Så jag har sån panik att jag har svårt att andas.
Till sist svarar Jonas, säger att han glömde skriva lapp.
Jag går från tokledsen till tokförbannad på en hundradelssekund.

Jaja, nu sover Minna middag, Love sover men ska snart väckas för att jag ska kämpa med amningen så han får i sej mat i tid.
Ska juh inte gå mer än 3h (max) emellan amningstillfällena.
Jonas är och köper några bindor/trosskydd till mej, har fortfarande avslag (dag 4), men väldigt lite, det kan jag vara nöjd med iaf.

Kan avsluta med att tala om för er att jag är så tacksam för min familj och att jag slapp gå över, utan att Love tittade ut på mitt önskedatum som jag satt som att då får han hemskt gärna komma (han lyssnade på mej? :p hehe), dock saknar jag magen ibland.
Redan.
Inte att den var så gigantisk, tung och i vägen, men rörelserna, att ligga och klappa och smeka sej om magen.
Längtar redan tills vi skaffar en tredje lillfis, men nu räcker det på ett tag.
Som tidigast skaffar vi en till när det gått lika lång tid som det tog mellan Minna och Love. :)

Nu ska jag försöka äta något.
Kramar

ps. kolla in senare för dag 1 med Belly Banditen! :D

Det börjar kännas..

Mycket börjar kännas..

Det känns otroligt spännande att imorgon, klockan 10, då är det dags för tittutultraljud, se ”Pyret” igen. :)
Längtar så otroligt mycket efter att få se vår plutt.

Imorgon är det dessutom exakt en vecka kvar tills vi åker till Grekland. :)
Hoppas självklart att det kommer vara bättre väder där, än här.

Imorgon är det 82 dagar, alltså lite mindre än 12 veckor, lite mindre än 3 månader, tills ”Pyret” är beräknad att kika fram. :)
Det jag längtar allra mest efter såklart!

Imorgon är det 2 månader tills jag blir ett år äldre.
Ingen jag direkt tänker fira, vad är 26 för ålder? :p

Imorgon är det 2 månader och 10 dagar tills jag och Jonas ”firar” att det var 5 år sedan vi först träffades, dock minns jag det som igår.
Var väldigt berusad men minns det klarare och klarare för varje år som går.

Dagar att längta efter..

29 Mars – 100 dagar kvar av graviditeten & dags för MVC.
1 April – Minnas neurologbesök & Jonas fyller 25år.
16 April – Tittut 3d/4d ultraljud med ”Pyret”.
23 April – Resa till Chaniakusten (om vi får grönt ljus av flygbolaget som vi mailat till).
16 Juni – Jag fyller 26år (Lucky number Twentysix).
25 Juni – Midsommarafton.
26 Juni – Midsommardagen – 5år sedan Jonas och jag träffades för första gången.♥
7 Juli – ”Pyret” beräknad att komma. ♥
26 Juli – Firar vi 5 år tillsammans och som sambos & 3 år som förlovade. ♥
24 November – Minna fyller 2 år! ♥