Det bästa ska det bästa ha!
Oavsett vad det kostar mej och vad jag måste göra så kommer jag göra och ge allt för att ni alltid ska ha det bästa!
Jag kommer kämpa i alla behandlingar jag kan tänkas behöva för att bli starkare och friskare för att bli en bättre mamma till er.
Jag kommer alltid att älska er och jag kommer tala om och visa det VARJE dag, speciellt då ni inte ”förtjänar” det (om ni sagt eller gjort något väldigt dumt).
Jag kommer köpa saker (och betala för såna upplevelser som kostar) till er för mina födelsedagspengar och julklappar så som jag alltid gör, för min lycka ligger i att se er lyckliga.
Jag kommer alltid göra allt jag kan för att ni ska vara stolta över mej som er mamma, jag ska aldrig sluta förbättra mej för er.
♥
Min son Love och hans hjärta. ♥
Idag hade vi Love hemma hela dagen då hans tid på SÖS och hos ”hjärtdoktorn” var lagt så att det skulle bli kaos med hans sovstund om han var på dagis.
Väl på SÖS mådde jag illa av oro, tänk om:et var överallt.
Vi fick komma in hos läkaren som skulle göra ultraljudet på Loves hjärta.
Till en början gick det bra, men sedan fick Love panik (han är juh inte alls van vid sjukhus som Minna som mer eller mindre bott på sjukhus, Love har varit på sjukhus EN gång innan).
Love fick då sitta och ligga i min famn och titta på Bilar på tv. :)
Efter 20 minuter var undersökningen klar och jag fick äntligen beskedet!
Loves hjärta ser normalt och friskt ut!
L Y C K A !
Skuttade som på moln därifrån!
Ett barn mindre att ”oroa” sej för.. :)
Minnas nästa ”hjärtkoll” är i februari, mars någon gång, hoppas då självklart att hjärtat ska ha ”läkt”.
Jaja, nu förstår ni kanske varför jag inte bloggat något, har varit upptagen med att vara tacksam. ;)
God natt!
Loves pass
Familjen for in till stan för att ordna pass åt Love.
Lite kaos och kalabalik men we made it!
Vi kom fram och förväntade oss fullt, men det var typ 4 nummer före oss?!
Jag tänkte på Minna och när vi fixade hennes pass, att trots att hon var så duktig tog det tid.
HA!
Med Love tog det allt som allt 6 minuter och det var mest för att personal stannade bakom datorskärmen och berömde Loves bild och sa att han var så fin och bilden jättebra!
Minnas fina bild:
Minna ser glad och busig ut.
Loves fina bild:
Love ser ängslig, förvirrad och lite dissig ut, vilket han nog var.
Efter passbesöket vid Rådhuset gick vi till Slussen innan vi åkte hem.
Väl hemma fick barnen busa och bada, vi avrundade med att springa av lite energi och leka innan det vart nattning.
Jag nattade precis Minna med att sjunga det hon alltid ber mej om..
Aporna!
Börjar med 5 små apor och avslutar med Tänk om jag hade en liten liten apa, men idag tog jag en till, mest för att jag är rätt trött på de andra två. ;)
Avslutade med Alfons ”Knaprarvisa” om kakor och kex när man är liten och ledsen. :)
Nu slocknade Minna, alltså 2 minuter efter att jag pussat henne gonatt och gått ut.
Jonas försöker fortfarande natta Love som fortfarande kan vara rätt besvärlig.
Håller tummarna att han snart kommer ut till mej.
Skriver mer senare.. Kram!
Syskonen Apa
Aww, mina underbara apungar!
iPhonePosted
Love kryper!
Love började åla sej fram för några dagar sedan, innan har han bara guppat fram liksom.
Idag började Love krypa! :D
Så Love sitter upp helt själv utan stöd, kan sätta sej upp själv, ålar och kryper även, går upp på alla fyra, vänder sej åt alla håll och kanter och står med stöd.
Går gör han om man håller i honom lixom.
Skillnad på honom och Minna visste vi att det skulle vara, det känns dock underbart att få vara med och se allt detta som vi aldrig fick se med Minna, eller ja, fick se det men väldigt väldigt sent.
Minna är en stjärna!
Att bära mina barn med mej..
Ni har säkert sett min ring, världens finaste..
I en allahjärtansdag-tävling så vann jag ett till Amanda Egilsonsmycke,
nämligen det fina ringhalsbandet med ett guldhjärta.
På framsidan står det Minna ♥ Love, på baksidan mammas lycka.
Ytterligare ett vacker sätt att bära mina barn med mej, nära, vart jag än går!
Varför skriker han?
80% utav alla gånger Love ska somna (vi har inga tider utan när han är trött) så börjar han skrika och gråta.
Det gör ont i mej då det låter som han skriker i panik.
Vi har testat allt..
Om bröstet hjälper, nappflaska, napp, trasa, leka, busa, mysa, byta blöja, magmassage, låta honom stå, hoppa gå..
Att bära och gå omkring med honom o.s.v.men ingenting hjälper..
Love skriker sej alltså till sömns.. :(
Vad kan detta vara?
Varför skriker han?
Vad mer kan vi göra?
Hjälp?!
Hej där!
Har inte glömt er men har inte velat posta något inlägg då jag velat att mitt tidigare inlägg skulle få synas länge.
Dessutom har jag sysslat med en bloggdesign, då vi är i sjukt behov av pengar då Minna varit sjuk och Jonas borta från jobbet så blev denna månad extrem men värre är att nästa månad kommer bli värre.. :/
Så..
Jag gör allt jag kan för att få in lite extra pengar.
Well, något roligare att prata om är att Minnas tal kommit igång lite, även om orden inte är ”hela” eller helt tydliga så..
Förut var det juh:
- Mamma
- Pappa
- Titta
- Där
- Nej
- Bajs
- Hej
- Hejda
Så säger hon nu även:
- Tat – Tack
- Lé – Äpple
- Nta eller tnta – Vantar
- Sa eller ussa – Mössa
Sen visar hon även förståelse..
Hon vet Love/Lillebror, näsa, öra, hand, fot, mage.
Hon vet att när man ber henne vinka så vinkar hon, hon vet att när man går mot ytterdörren med gäster som klär på sej så vinkar hon och säger hejda!
Hon vet att mössan ska på huvudet, hon vet vart vantarna ska på, vart skorna ska på, hon hjälper gärna till att klä på och av lillebror.
Hon vet att borsta tänderna så ska hon gå in i badrummet.
Hon vet vart spegeln är.
Hon vet vad som väntar när vi säger att hon ska sova och gonatt.
Men det som värmer mej mest förutom hennes lycka och stolthet är att jag ALLTID får slängpussar när jag går någonstans, när hon ska sova och när hon går iväg med Jonas. ♥
Jag är en otroligt stolt mamma som tror på min dotter!
Hon visar varje dag att hon är en riktig kämpa, hon klarar av hinder som inte många andra kan.
Vår underbara Minna! ♥
Sen har vi söta lilla Love som överraskar med sin otroliga utveckling.
Väger över 8,6kg och sitter helt själv i långa stunder, vänder sej snabbt från rygg till mage, ogillar att vända sej tvärtom.
Han står upp med lätt stöd under armarna eller att man håller honom i händerna och lika så med att gå.
Han går väldigt långsamt och ”klumpigt” när man håller honom i armarna.
Underbara barn, tack för att ni är MINA barn! ♥
Kollar på Mary Poppins och ska strax gå och lägga mej.. men vill fråga er:
Kan någon tipsa mej på frågan jag ställer i min viktblogg?
Bygga egen fotostudio – HEMMA!
- Välj ut rum och plats i hemmet.
- Se till att det inte är för mycket färger, mönster och annat som kan ta fokus från barnen i bilden.
- Ska det vara lekfulla bilder så gör tvärtemot punkt 2.
- Se till att barnen ätit, kanske inte precis innan men nyligen.
- Se till att barnen sovit och är pigga.
- Klä dom i de kläder ni vill att de ska ha på sej.
- Sätt dem i position på utvalda platsen.
- Låt en förälder fota medan den andra leker pajas och får barnen att hålla humöret uppe och inte tröttna.
Jag valde vårat sovrum och vår säng som rum och plats.
Bullade upp med täcken och kuddar, la sedan ett vitt lakan över sänggaveln, sedan en vitt finstickad filt för att få lite finare bakgrund och sedan avslutade jag med en pläd för barnen att sitta på.
Tog in extra lampor så att det skulle finnas tillräckligt med ljus då blixt inomhus ofta kan göra bilderna platta.
Riggade upp kameran på tripoden (för dom som inte har tripod får improvisera, kanske har någon möbel eller helt enkelt kan hänga kameran runt halsen.
Jonas fick sätta barnen på plats och sedan leka pajas och assistera med allt som jag bad honom göra medan jag knäppte bilder i ett snäpp.
Klick-klick-klick-klick, rätta till barn och skoja, klick-klick-klick-klick.. :)
Några fina bilder blev det allt, resultatet?
Det får ni se när jag fixat i ordning bilderna. :)
 |
Jag är en 27årig Stockholmsmorsa.
Är mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626]. Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.) I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor. Skriver även om dotterns pågående utredning och kamp i den funna ovanliga kromosomavvikelsen på Kromosom 13. Ibland skriver jag även om mina utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot. [Den andra Johanna] Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre. Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet! Hoppas du ska gilla min blogg! Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset". |
 |
 |
 |
 |
 |
Kontakta mej här.
