• 6Besökare online nu:

Minna

Det bästa ska det bästa ha!

Oavsett vad det kostar mej och vad jag måste göra så kommer jag göra och ge allt för att ni alltid ska ha det bästa!

Jag kommer kämpa i alla behandlingar jag kan tänkas behöva för att bli starkare och friskare för att bli en bättre mamma till er.

Jag kommer alltid att älska er och jag kommer tala om och visa det VARJE dag, speciellt då ni inte ”förtjänar” det (om ni sagt eller gjort något väldigt dumt).

Jag kommer köpa saker (och betala för såna upplevelser som kostar) till er för mina födelsedagspengar och julklappar så som jag alltid gör, för min lycka ligger i att se er lyckliga.

Jag kommer alltid göra allt jag kan för att ni ska vara stolta över mej som er mamma, jag ska aldrig sluta förbättra mej för er.

Skaffa bebis eller apa?

Idag när vi var påväg att fixa Loves pass, stod vi i en hiss och Minna klappade min mage.
Jag och Jonas frågade då Minna, ”Vill du att mamma ska ha en bebis i magen?”
Minna svarade först ett ett tydligt AHH! och följde det med PAAA!
Tillsammans bildade det ett ”sammanbundet” AhhPA!

Minna älskar verkligen apor så ja, hon vill nog faktiskt ha en apa. :D

Självskadebeteende hos barn

Ja, detta är något väldigt väldigt känsligt för mej..
Jag var juh nämligen bara barnet när jag började skada mej själv.
Närmare bestämt 9 år då jag började rista i min hud, juh äldre jag blev desto vassare objekt skar jag mej med och desto djupare.
Sist jag skar mej var 2008, strax innan jag blev gravid med Minna.
Jag skar mej alltså i över 10 år, brände mej, slog med med hårda föremål tills jag blev blå o.s.v.

Jag önskar att jag vore mer stabil själv för då skulle jag ge mej ut och föreläsa på skolor, ungdomsgårdar o.s.v. för barn, ungdom, lärare, vuxna, anhöriga o.s.v.

För mej handlade det inte om självmord, de gånger jag försökt att ta mitt liv har det aldrig varit med att skära mej..
När jag skar mej var det för att få en paus, en paus från all ångest, en sekund av fysisk smärta istället för psykisk.
Jag saknar det än idag, att kunna ha möjligheten att fokusera på något fysiskt istället för psykiskt.
Det är svårt att förklara för de som aldrig skurit sej, men det är beroendeframkallande och väldigt väldigt svårt att sluta med och inte få återfall.

Detta inlägg ska inte handla om mej.
Inte heller handla om att skära sej, men ni får ställa frågor gällande det om ni vill också.

Detta inlägg handlar om min dotter Minna, 2½år.
Min fina lilla Minna..

Minna får sådana raserianfall att hon kastar sej på golvet skriker och slår händerna hårt i golvet.
Hon drar och klöser sej i öronen, håret, armar, magen och benen.
Rivmärken är otroligt vanligt och inte utav den anledningen att hon ramlat eller rivit sej på dagis som är helt normalt.
Utan för att hon själv skadar sej när hon är arg, frustrerad eller ledsen.

Detta gör mej så otroligt ont och jag vet knappt vart jag ska ta vägen.
Kan börja gråta, bara sådär, när som helst då detta är något som ständigt finns i mina tankar.

Känner mej så otroligt maktlös som ingenting kan göra.
Försöker lugna henne i min famn, hålla fast henne försiktigt och be henne lugna sej, med lugn röst.
Pussa henne på pannan och stryka hennes runda små kinder.

Nu har det gått alldeles för långt och jag känner att vi måste få ordentlig hjälp, så imorgon ringer jag vårt habiliteringsteam och kräver hjälp omedelbart!

Någon med erfarenhet av detta?
Hur gjorde ni för att få det att upphöra?

Syskonen Apa

Aww, mina underbara apungar!


iPhonePosted

MAMA here we come!

Ni som prenumererar på tidningen MAMA kanske redan har fått hem aprilnumret (nummer 5).
Där kan ni då läsa ett reportage om Minna och Minnas kromosomavvikelse. :)
Ni får hemskt gärna skriva en kommentar om vad ni tyckte om reportaget och bilderna.

Här hemma väntar vi på att få numret så vi kan läsa och se bilderna.
I början på april kommer MAMA ut i butik, så håll utkik! :D

Minnasötbus knallar omkring med vattenflaskor

Att bära mina barn med mej..

Ni har säkert sett min ring, världens finaste..

I en allahjärtansdag-tävling så vann jag ett till Amanda Egilsonsmycke,
nämligen det fina ringhalsbandet med ett guldhjärta.
På framsidan står det Minna ♥ Love, på baksidan mammas lycka.
Ytterligare ett vacker sätt att bära mina barn med mej, nära, vart jag än går!

Vårdbidrag?

Jag hade aldrig hört talas om vårdbidrag för ens habiliteringen talade om för oss att vi borde ansöka om det hos försäkringskassan.
När jag pratade med vänner och familj så visade det sej att min pappa får 1/4 vårdbidrag för min bror, en kompis mamma får det för hennes son som har autism och någon annan diagnos, hon får 2/4, en annan kompis får 1/4 för hennes dotters handikapp.

Vi lämnade in en ansökan med alla uppgifter i början på september, den 8 september hade försäkringskassan alla uppgifter.
Läkarintyg, vår ansökan o.s.v.
På hemsidan står det att det kan ta upp till 3 månader att få en handläggare, i vårat brev vi fick stod det 6 månader.
Jag har ringt och frågat varför och får svaren att dom ligger efter, att dom är för få medarbetare o.s.v.
Har frågat varför de inte anställer fler, lånar medarbetare från andra kontor, tar hjälp utav andra kontor, men tydligen funkar det inte.
Ringde på fredagen försäkringskassan (Stockholm – söderort) om de kunde prioritera våran ansökan pga vår ekonomiska situation som uppstått pga att Minna varit sjuk 50% av höst och vinter, de trodde det skulle gå och lösa.
De sa att de skulle ta upp det på möten på måndagen (i måndags) och ringa mej efter.
På måndag eftermiddag ringde jag då ingen ringt mej, men då sa kvinnan jag pratade med att de skulle ha mötet då och att hon skulle ringa mej efteråt.
Ingen ringde.
Dagen efter ringde jag och fick då höra att de inte kunde prioritera vår ansökan, varför inte? Inget svar.
Då skickade jag ett mail till försäkringskassan (via hemsidans kontakta) och frågade hur läget var, om något gick att göra.
Dagen efter ringde en handläggare mej och sa att hon gick igenom vårat ärende och skulle skicka till beslutsfattare dagen därpå, alltså i torsdags.
Jag ringde igår för att fråga om man kunde sätta prio på beslutet, handläggaren skulle försöka och bad mej ringa nästa vecka.

Så på måndag ringer jag igen. :P


Information om vårdbidrag:

Vem kan få vårdbidrag?

För att du ska få vårdbidrag måste barnet du vårdar behöva särskild tillsyn och vård i minst sex månader. Du har också rätt till vårdbidrag om du har stora merkostnader på grund av barnets funktionsnedsättning eller sjukdom.

Du kan få vårdbidrag från att barnet är nyfött till och med juni månad det år barnet fyller 19 år. Vårdbidraget betalas ut till den förälder som ansöker om bidraget eller den som har den rättsliga vårdnaden om barnet. Det är möjligt för två föräldrar att dela på  utbetalningen av vårdbidraget. Vårdbidraget betalas också ut till den eller de som tar emot ett barn i syfte att adoptera det.

Hur mycket kan man få

Helt vårdbidrag är 250 procent av prisbasbeloppet. Du kan få helt, tre fjärdedels, halvt eller en fjärdedels vårdbidrag.

Om behovet av vård och tillsyn för barnet är så stort att du som förälder har rätt till helt vårdbidrag, kan du också få ersättning för eventuella merkostnader utöver helt vårdbidrag.

Hur gör jag för att få vårdbidrag?

Du ansöker om vårdbidrag på en blankett som finns hos Försäkringskassan och laddas ner längst ner på denna sida. Med ansökan ska du även bifoga ett läkarutlåtande om sjukdomen eller funktionsnedsättningen. Söker du ersättning för merkostnader ska du beskriva vilka de kostnaderna är.

Det kan vara svårt att beskriva hur mycket arbete du lägger ner på att vårda ditt barn och att räkna ut vilka extra kostnader du har. Känner du dig osäker på hur du ska fylla i blanketten kan vi hjälpa dig med det. Men kom ihåg att vårdbidrag kan beviljas tidigast från den månad du lämnar in ansökan.

Källa: Försäkringskassan

Hej där!

Har inte glömt er men har inte velat posta något inlägg då jag velat att mitt tidigare inlägg skulle få synas länge.
Dessutom har jag sysslat med en bloggdesign, då vi är i sjukt behov av pengar då Minna varit sjuk och Jonas borta från jobbet så blev denna månad extrem men värre är att nästa månad kommer bli värre.. :/
Så..
Jag gör allt jag kan för att få in lite extra pengar.

Well, något roligare att prata om är att Minnas tal kommit igång lite, även om orden inte är ”hela” eller helt tydliga så..
Förut var det juh:

  • Mamma
  • Pappa
  • Titta
  • Där
  • Nej
  • Bajs
  • Hej
  • Hejda

Så säger hon nu även:

  • Tat – Tack
  • Lé – Äpple
  • Nta eller tnta – Vantar
  • Sa eller ussa – Mössa

Sen visar hon även förståelse..
Hon vet Love/Lillebror, näsa, öra, hand, fot, mage.
Hon vet att när man ber henne vinka så vinkar hon, hon vet att när man går mot ytterdörren med gäster som klär på sej så vinkar hon och säger hejda!
Hon vet att mössan ska på huvudet, hon vet vart vantarna ska på, vart skorna ska på, hon hjälper gärna till att klä på och av lillebror.
Hon vet att borsta tänderna så ska hon gå in i badrummet.
Hon vet vart spegeln är.
Hon vet vad som väntar när vi säger att hon ska sova och gonatt.

Men det som värmer mej mest förutom hennes lycka och stolthet är att jag ALLTID får slängpussar när jag går någonstans, när hon ska sova och när hon går iväg med Jonas. ♥

Jag är en otroligt stolt mamma som tror på min dotter!
Hon visar varje dag att hon är en riktig kämpa, hon klarar av hinder som inte många andra kan.
Vår underbara Minna! ♥

Sen har vi söta lilla Love som överraskar med sin otroliga utveckling.
Väger över 8,6kg och sitter helt själv i långa stunder, vänder sej snabbt från rygg till mage, ogillar att vända sej tvärtom.
Han står upp med lätt stöd under armarna eller att man håller honom i händerna och lika så med att gå.
Han går väldigt långsamt och ”klumpigt” när man håller honom i armarna.

Underbara barn, tack för att ni är MINA barn! ♥

Kollar på Mary Poppins och ska strax gå och lägga mej.. men vill fråga er:
Kan någon tipsa mej på frågan jag ställer i min viktblogg?

Dag 20 – Mina förebilder



Min förebild är min dotter Minna.

Hon har haft en tung start på livet och det är allt annat än lätt för henne, en ständig kamp mot alla motgångar, men..

Hon sprider glädje vart hon än går, kämpar och ger aldrig upp!

I Minna ser jag så mycket fint och bra att jag får styrkan att kämpa själv!

Pga Minna ger jag nya behandlingen en chans, jag ska kämpa, göra mitt bästa och hoppas på bra resultat.

Minna är min förebild och hon gör mej till en bättre människa! ♥

Välkommen till Familjen Korb!

Jag är en 27årig Stockholmsmorsa. Är mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns pågående utredning och kamp i den funna ovanliga kromosomavvikelsen på Kromosom 13.
Ibland skriver jag även om mina utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot. [Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!

Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
bloglovin

Mitt motto – Min sanning:

Livet varken straffar eller belönar.
Livet händer, sen tar du det som du vill och gör vad du kan med det du får!

Besökare sen 100101

  • 6Besökare online:
  • 293Besökare idag:
  • 357Besökare igår:
  • 381016Besökare totalt:

Nedräkningar & Uppräkningar

dagar tills Jonas fyller 27år. ♥
dagar tills jag fyller 28år.
dagar tills Love fyller 2år. ♥
dagar tills vi firar 7år tillsammans och 5år förlovade. ♥
dagar tills Minna fyller 4år. ♥

Arkiv

Översättning

free counters

Övrigt

Samarbeten


Intresserad utav samarbete?
Kontakta mej här.