Välkommen till Familjen Korb!

Jag är en 27årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelsen.
Ibland skriver jag även om min behandling, utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot.
[Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!

Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".

bloglovin

Follow me on Spotify

Besökare sen 100101

  • 0Besökare online:
  • 15Besökare idag:
  • 310Besökare igår:
  • 415750Besökare totalt:

Mitt motto – Min sanning:

Livet varken straffar eller belönar.
Livet händer, sen tar du det som du vill och gör vad du kan med det du får!

Nedräkningar & Uppräkningar

dagar till Deadmau5 på Söderstadion!
dagar tills jag fyller 28år.
dagar tills Love fyller 2år. ♥
dagar tills vi firar 7år tillsammans och 5år förlovade. ♥
dagar tills Minna fyller 4år. ♥
dagar tills Jonas fyller 28år. ♥

Arkiv

Översättning

free counters

Övrigt


Samarbeten









Intresserad utav samarbete?
Kontakta mej här.

Minna

Minna världens vackraste, med OCH utan glasögon! <3

Idag hämtade jag Minnas glasögon, ljusrosa med hundhuvud och tasspår på sidorna.
Minna passar faktiskt i glasögon, jag hade så svårt att föreställa mej henne i det, men oh, hon är så vacker!
Hoppas hon ser bra nu och att det känns skönt i ögon och huvud.
Mammas vackra underbara perfekta lilla Minna! ♥

Vattkoppor – Check!

Den 5 mars hade vi lekdejt med en ”vattkoppig”-Wille i hopp om att barnen skulle smittas.
Ja, vattkoppor är det enda vi faktiskt velat få barnen smittade med, men nu känns det inte lika bra.

I lördags på kvällen (120317) hittade vi några ”koppor” på Minna som vi misstänkte och hoppades var vattkoppor, på söndagsmorgonen (120318) hade Minna fått flera och lillebror Love hade minsann fått några få ”koppor”.
Dock var det inte sådär ”milt” som alla alltid säger att de små får, att ”juh yngre man är desto mildare”.
Minna och Love räknas tydligen till extremfallen, speciellt stackars lilla Love som på måndagsnatten inte alls kunde sova och skrek och grät hela natten, ingenting hjälpte.
I panik ringde jag vårdguiden och vårdcentralen.

Vi hade från dag ett kört på Pox Clean och smörjt in barnen med, fick nu köra med Alsollösning på Loves värsta som blivit infekterad.
Båda barnen får flytande Tavegyl till natten och Love får även Heracillin (Penicillin) mot infektion i en vattkoppa.

En del koppor har torkat, några är vätskefyllda och några få nya prickar har kommit, men det är juh normalt.
Läkarna tror att Loves och Minnas feber och kräkningar som dom hade precis innan och när kopporna kom, berodde på vattkopporna/viruset.
Dock verkar det gå åt rätt håll, både jag och läkare tror att barnen bör kunna gå till dagis på måndag så länge inte det fortsätter komma fler nya, men det tycks ha stannat av. Kort men intensivt sjukdomsförlopp?

Infolänkar om vattkoppor:1177 | Vårdguiden | Smittskyddsinstitutet

Tavegyl blev barnens och våran räddning, inatt var första natten med Tavegyl och båda barnen sov hela natten utan skrik, gråt och panik, vilket betyder att vi föräldrar också fick sova hela natten. :)

Idag har Love dock varit hes och tappat rösten till och från, det började igår kväll, men efter allt han skrikit pga dessa j-vla ”koppor” så är det juh inte så konstigt.

Hade tänkt blogga mer, men sen dök detta upp och ja, barnen kräver två föräldrar hela tiden.
Så jag och Jonas räcker inte ens till.
Något jag tänker mer på nu än innan är ensamstående föräldrar, tänkt på ensamstående länge då min mamma var en ensamstående tvåbarnsmamma så jag vet hur tungt och tufft det kan vara, ensam förälder, en inkomst, en förälder som ska ha all tid och kunna ta hand om barnen, sej själv, mat & hem o.s.v.

Är otroligt tacksam att jag har Jonas och att vi kan hjälpas åt med allt.. ♥

Glasögon?

Igår hade vi en heldag med Minna..
Love lämnades på dagis och vi begav oss mot St. Eriksögonsjukhus för ögonundersökning.
Sist vi var på ögonundersökning med Minna misstänkte om skelning och översynthet men som fortfarande var normalt för hennes ålder.
Igår var läget ändrat..
Minna fick ögondroppar och sedan fick hon leka i 1h innan doktorn ropade upp hennes namn.
Då dropparna gör att pupillerna vidgas, man blir då ljuskänslig så var rummet nästan helt nedsläckt med dämpad belysning.
Minna var inte alls sugen på denna undersökning och försökte göra allt för att komma där ifrån, läkaren hann dock se vad hon behövde och konstaterade att Minna är översynt +3 på båda ögon och behöver glasögon, och att Minna har en tendens pga att hon nu anstränger ögonen så att vid feber eller om hon slår i huvudet att hon ska börja skela inåt.
Efter besöket for vi direkt till Smart Eyes för att beställa glasögon åt Minna, våra barn förtjänar allt oavsett vad det kostar i tid eller pengar så lika bra att göra det på en gång!
Minna var inte alls glad över att prova glasögon utan försökte dra av sej allihopa och ”morrade” åt oss..
Till sist hade vi och optikern sett vad vi ville och hittade ett söt par, ljusrosa med hundar på sidorna, oval form som beställdes i två par med försäkring på båda.

Min lilla sötnos kommer bli det ANDRA barnet på dagis med glasögon, utav ca 50 barn, det känns väldigt lite, dock visar undersökningar att många barn behöver glasögon men att föräldrarna inte ser eller förstår barnets synfel och inte går på någon undersökning, men även de hemska faktum att föräldrar inte köper glasögon när deras barn behöver det då de anser att de inte har råd?!

Jaja, efter smarteyes åkte vi till Skanstull och Minna fick sin ”bujare” som hon bett om och sen gick vi till Habiliteringen där Minna fick leka en timma innan vi gick in och hade vårdplaneringsmöte.

Vi gick igenom målen vi satte förra året, med vad vi skulle vilja att Minna skulle lära sej:
Lära sej att resa sej upp själv.
Lära sej dricka själv ur mugg.
Lära sej fler ord än de få ord hon kunde då.
Lära sej att kunna koncentrera sej och hålla på med samma sak i 5-10 minuter.

HA, låter rätt löjligt när jag hörde dom, men sen slog tanken mej hur otroligt långt Minna har kommit!
Minna reser sej upp, springer, kryper, dricker själv ur glas och äter själv med riktiga barnbestick, säger många ord, ibland två ihop och enstaka gånger tre ord ihop, treordsmeningar, Minna kan sitta stilla och koncentrera sej i en timma, ibland mer om det är någon film hon gillar.
Sen är det juh en massa annat också, så ja..
Hon har uppnått alla mål och mer där till.

Nya mål till nästa vårdplaneringsmöte är:
Minna ska lära sej att äta en måltid själv (utan mattrots och bråk på mindre än 30-45min).
Minna ska använda sej mer av två och treordsmeningar än att för det mesta säga ett ord.
Minna ska koncentrera sej längre tider med flera olika sysslor (dock inte flera sysslor på samma gång).

Efter Habiliteringen åkte vi och hämtade hem lillebror som vi saknat och Minna tjatat efter.
Tog en lugn hemma kväll, eller ja, barnen röjde som vanligt. :)

Det bästa ska det bästa ha!

Oavsett vad det kostar mej och vad jag måste göra så kommer jag göra och ge allt för att ni alltid ska ha det bästa!

Jag kommer kämpa i alla behandlingar jag kan tänkas behöva för att bli starkare och friskare för att bli en bättre mamma till er.

Jag kommer alltid att älska er och jag kommer tala om och visa det VARJE dag, speciellt då ni inte ”förtjänar” det (om ni sagt eller gjort något väldigt dumt).

Jag kommer köpa saker (och betala för såna upplevelser som kostar) till er för mina födelsedagspengar och julklappar så som jag alltid gör, för min lycka ligger i att se er lyckliga.

Jag kommer alltid göra allt jag kan för att ni ska vara stolta över mej som er mamma, jag ska aldrig sluta förbättra mej för er.

Skaffa bebis eller apa?

Idag när vi var påväg att fixa Loves pass, stod vi i en hiss och Minna klappade min mage.
Jag och Jonas frågade då Minna, ”Vill du att mamma ska ha en bebis i magen?”
Minna svarade först ett ett tydligt AHH! och följde det med PAAA!
Tillsammans bildade det ett ”sammanbundet” AhhPA!

Minna älskar verkligen apor så ja, hon vill nog faktiskt ha en apa. :D

Självskadebeteende hos barn

Ja, detta är något väldigt väldigt känsligt för mej..
Jag var juh nämligen bara barnet när jag började skada mej själv.
Närmare bestämt 9 år då jag började rista i min hud, juh äldre jag blev desto vassare objekt skar jag mej med och desto djupare.
Sist jag skar mej var 2008, strax innan jag blev gravid med Minna.
Jag skar mej alltså i över 10 år, brände mej, slog med med hårda föremål tills jag blev blå o.s.v.

Jag önskar att jag vore mer stabil själv för då skulle jag ge mej ut och föreläsa på skolor, ungdomsgårdar o.s.v. för barn, ungdom, lärare, vuxna, anhöriga o.s.v.

För mej handlade det inte om självmord, de gånger jag försökt att ta mitt liv har det aldrig varit med att skära mej..
När jag skar mej var det för att få en paus, en paus från all ångest, en sekund av fysisk smärta istället för psykisk.
Jag saknar det än idag, att kunna ha möjligheten att fokusera på något fysiskt istället för psykiskt.
Det är svårt att förklara för de som aldrig skurit sej, men det är beroendeframkallande och väldigt väldigt svårt att sluta med och inte få återfall.

Detta inlägg ska inte handla om mej.
Inte heller handla om att skära sej, men ni får ställa frågor gällande det om ni vill också.

Detta inlägg handlar om min dotter Minna, 2½år.
Min fina lilla Minna..

Minna får sådana raserianfall att hon kastar sej på golvet skriker och slår händerna hårt i golvet.
Hon drar och klöser sej i öronen, håret, armar, magen och benen.
Rivmärken är otroligt vanligt och inte utav den anledningen att hon ramlat eller rivit sej på dagis som är helt normalt.
Utan för att hon själv skadar sej när hon är arg, frustrerad eller ledsen.

Detta gör mej så otroligt ont och jag vet knappt vart jag ska ta vägen.
Kan börja gråta, bara sådär, när som helst då detta är något som ständigt finns i mina tankar.

Känner mej så otroligt maktlös som ingenting kan göra.
Försöker lugna henne i min famn, hålla fast henne försiktigt och be henne lugna sej, med lugn röst.
Pussa henne på pannan och stryka hennes runda små kinder.

Nu har det gått alldeles för långt och jag känner att vi måste få ordentlig hjälp, så imorgon ringer jag vårt habiliteringsteam och kräver hjälp omedelbart!

Någon med erfarenhet av detta?
Hur gjorde ni för att få det att upphöra?

Syskonen Apa

Aww, mina underbara apungar!


iPhonePosted

MAMA here we come!

Ni som prenumererar på tidningen MAMA kanske redan har fått hem aprilnumret (nummer 5).
Där kan ni då läsa ett reportage om Minna och Minnas kromosomavvikelse. :)
Ni får hemskt gärna skriva en kommentar om vad ni tyckte om reportaget och bilderna.

Här hemma väntar vi på att få numret så vi kan läsa och se bilderna.
I början på april kommer MAMA ut i butik, så håll utkik! :D

Minnasötbus knallar omkring med vattenflaskor

Att bära mina barn med mej..

Ni har säkert sett min ring, världens finaste..

I en allahjärtansdag-tävling så vann jag ett till Amanda Egilsonsmycke,
nämligen det fina ringhalsbandet med ett guldhjärta.
På framsidan står det Minna ♥ Love, på baksidan mammas lycka.
Ytterligare ett vacker sätt att bära mina barn med mej, nära, vart jag än går!