Mamma till Minna [081124] och lillebror Love [100626].
Bor tillsammans med barnens pappa, fästmannen Jonas i södra Stockholm. (Mer om hur vi träffades - här.)
I bloggen skriver jag om våran vardag, mående, tankar & känslor.
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelsen.
Ibland skriver jag även om min behandling, utredningar och diagnoser som jag sen många år tillbaka kämpar med och mot.
[Den andra Johanna]
Bloggen är mer än en mammablogg, det är även en öppen dagbok där jag delar med mej av många pusselbitar från mitt förflutna och mitt inre.
Bjuder på bilder, tävlingar och skriver alltid ärligt & öppet!
Hoppas du ska gilla min blogg!
Kommenterar på nätet som: "Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset".
Kontakta mej här.
Bye bye Urban, Bye bye!
Ja, efter förra inägget var det blöjbyte på Love, vad såg vi då?
Hjo, Urban was missing!
Han hade trillat av och låg i pyjamasen. :)
Hoppas han slipper ha ont nu sötnosen..
Den där Urban
Ja, historien bakom den där Urban.
När Minna föddes var det en gammal tant (barnmorska) på eftervården, Södra BB som sa att Minnas navel, Urban, såg fin ut och snart skulle trilla av.
Hon namngav alltså Minnas navel, för de 3 dagarna som gick med att Minna hade en svart liten ”knapp” på naveln, kallade vi den för Urban.
Nu är det Loves navel´s tur att kallas Urban.
Loves ”Urban” är en ond navel.
Minnas navel lossnade som sagt efter 3 dagar, den satt 3:dje dagen ”bara” fast i en torr skinntuss på utsidan av naveln.
Minnas navel gick att rengöra bort, då vi rengjorde lätt med tops där det var lite blod och intorkad sårvätska och då lossnade den.
Loves navel håller på att lossna idag, 4:de dagen, den sitter dock fast i en färsk navelbit i mitten av hela naveln.
Så den går inte att rengöra bort.
Han börjar blöda där när han gråter, skriker, rör sej o.s.v.
Den lossnar senast imorgon, eller redan ikväll/inatt, men hemskt att se honom ha så ont, då den dumme ”Urban” skaver. :(
Hur gick allt för era barns navlar?
Kallade ni den något?
När lossnade den?
Oh no!
The navel is about to pop!
Japps, bellybuttonen är påväg att ploppa ut!
Inget illa mot någon annan nu, men jag HATAR utåtnavlar, iaf på gravidmagar.
Menar inget illa mot någon som sagt, men tycker det är skitfult, nästan äckligt när naveln ploppat ut.
Med Minna retades Jonas för fullt, slapp då någon utåt navel.
Självklart retas Jonas denna graviditet också med att naveln ska ploppa, jag har varit så kaxig och självsäker då min navel i vanliga fall är väldigt väldigt djup!
Men se, den börjar plana ut sej, och bebis är juh inte här än så den kanske hinner ploppa!?
Lite ledsen i ögat gör detta mej..
Navel & bristningar
Här ser ni hur magen ser ut nu, idag.
Naveln som i vanliga fall är runt och djup är numera inte lika djup och inte längre rund.
Bristningarna från graviditeten med Minna är så ljusa att de inte syns i den lite dova belysningen här hemma, men man ser svagt den lilla röda som är på höger sida av min mage, ovanför naveln snett upp.
Den och typ 2-3 till mindre brisningar är allt jag fått hittills.
Hoppas det stannar så, för med Minna fick jag hela undersidan av magen och sidorna vid höften.
Hur har ni haft det med bristningar?
Första, andra, tredje (o.s.v.) barnet?
Nu ska jag borsta tänder och gå och sova, hoppas vi blir friskare till imorgon och att Minna äter bättre.
Idag lyckades vi få i henne ca 500ml.. Suck.
Gonatt!