Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
14 månader sedan.

sömn

Beror sömnproblemen delvis pga för mycket mat/energi?

Jag har två barn, med två olika ”rutiner” gällande.. ALLT!

När det dock kommer till sömn undrar jag..

Minna är 2år, hon går på dagis 30h i veckan, är en ”stjärthasare” och går med stöd och hjälp från andra.
Hon äter (en bra dag) 220ml välling på morgonen, lunch på dagis, mellis på dagis, får en Drikki (eller liknande) efter dagis, sen gröt eller annan mat till middag och sedan 200ml välling till sängdags.
Låter detta lite, normalt eller mycket för en 2åring som inte är lika aktiv som andra 2åringar som kan springa omkring?
Kan detta då vara en anledning till att hon har svårt att somna?

Love äter numera bröst när han vaknar, några timmar senare ersättning 230ml, 4 timmar senare ersättning 230ml, 4 timmar senare ersättning 230ml, 4 timmar senare ersättning 230ml, sen ett bröstmål till ca 00.
Låter detta lite, normalt eller mycket för en sittande dock inte krypande 6månaders?

Ett helvete med små guldklimpar!

Javisst serru!

Love skrek och grät konstant igår mellan 23:30 – 02:30, så jag fick en tung start på natten.
Sen blev det inte bättre av att Minna väckte Jonas vid 4:30 så han gormade och skrek så jag vaknade.
Jag fick 2h sömn och har en killer-headache!

Minnas andra dag på dagis kommer Jonas skriva om senare, korta drag, den gick bra men Minna krokna ihop av trötthet vid 10 (hade juh då varit vaken i nästan 6h).

Denna dag skulle garanterat vara en av de dagar jag gärna glömmer, om det inte vore för min mamma, underbara barn och dessutom fått lite positiva nyheter och besked (ni får veta inom sin tid, kommer dock avslöja på Familjen Korb’s Facebooksida först.

Nu ska Love ha mat, ska försöka ta mej orken att bjuda på bilder och iaf ETT superroligt avslöjande!

Kram

Om en vecka..

Om en vecka kommer nya numret av Vi föräldrar ut.
Numret där jag, Jonas och Minna är med, inte bara i artikeln/reportaget utan även i bilder.
En proffsfotograf kom juh hem till oss och fotade oss i sovrummet (låter lite fel, men de är sömnbilder).
Hon skickade mej de 3 bilder som tidningen valt ut, får dock inte visa er dom än, utan vänta tills tidningen är ute.
Men jisses va fin Minna är på alla bilder, både hon och Jonas är modellsnygga, själv är jag en uppblåst ballong med dubbelhaka på alla bilder. :p

Jaja, om en vecka som sagt..
Håll ut, så får ni köpa tidningen och läsa och se själva! :D

Vi förtjänar Lycka!

När Minna endast ammades (eller fick ersättning då hon var sjuk och lättare tog flaska än bröst) då såg hennes matschema ut ungefär såhär:

En dags exempel:
1:40
4:10
6:20
8:40
11:10
14:20
17:10
20:30

En annan dags exempel:
12:45
14:55
17:11
21:20
23:15
03:15
08:00
10:00

Då var Minna ungefär 3-4månader när dessa skrevs in i min mobils anteckningar.


När Minna sen slutat ammas, slutat med ersättning och börjat äta välling och viss pure såg matschemat ut såhär:

En dags exempel:
09:20 – välling
12:30 – pure
16:20 – välling
19:40 – gröt
03:50 – välling

En annan dags exempel:
10:15 – välling
13:20 – pure
16:20 – välling
19:40 – gröt


Skillnaderna på dagar fanns det definitivt då vi fick olika råd om mat och tider varje gång.
Vissa sa att vi skulle vänta tills Minna skrek eller gnällde av hunger – det resulterade i att Minna 3 månader inte åt på 8h en dag, sen ringde jag och grät och skrek på dom att det går inte, hon äter inte.
Sen sket jag i deras råd och ammade lite hela tiden.
Då jag även fungerade som Minnas napp första 3-4 månaderna så låg jag ibland i sängen nästan dygnet runt.
Paus för kissa, dricka och äta gjorde jag i sängen.
Duscha fick jag alltid göra när Jonas var hemma.

Då Minna alltid haft svårt med att visa hunger och äta som hon ska har hon även varit ett kräkbarn.
Hade juh reflux och kräktes kaskader och efter varje måltid, även emellan.
Det jag märkte först, märkte sedan även Jonas.. var att Minna inte vände undan huvudet när hon kräktes, hon satte alltså i halsen.
Det gjorde mej (oss) självklart livrädda.
Hur ska man någonsin kunna lämna henne ensam ens någon sekund för att kissa, eller ens sova?!
Läkare sa att vi skulle sova då barn har en medfödd reflex att vända undan huvudet när de kräks, just för att de ska kunna andas.
Men så var det inte med Minna..
Så de första 3-4 månaderna sov jag ungefär 3 ibland 4h per dygn, när Jonas var hemma.
Undrar hur jag överlevde såhär i efterhand, men svaret gör allt klarare.. Minna, jag skulle göra det igen.. Allt för Minna!

Många har kommenterat och frågat varför vi valde att skaffa ett till barn, speciellt när Minna krävt så mycket med mat, sömn, sjukhusbesök o.s.v.

Svaret är enkelt..
Minna är den största glädjen och styrkan vi har.
Minna påminner oss dagligen om att man måste kämpa och att livet inte är rättvist.
Vem kan tycka att det är rättvist att en liten 1½åring, varit sjuk största delen av dennes liv?
Att det barnet legat inlagd mer än en 4:de del av sitt liv på sjukhus?
Att de barnet blir sen i utvecklingen?

Sen ni som läst bloggen länge vet en del mer, och sen finns det ytterligare som inte skrivits i bloggen.
Det är inte rättvisa för varken oss eller Minna, men det är självklart värst för Minna och jag är så glad att hon är för liten för att minnas allt.
Minna kan trots sondslang i näsan, sömnbrist, kräkningar och elak hosta och andningssvårigheter ”flörta” in sej hos vem som helst.
Hon kämpar fram ett leende som smittar av sej på alla i hennes närhet och sprider sej runt.
Minna har gjort mej friskare och starkare, inte bara som mamma men som person.

Det spelar ingen roll hur kämpigt vi haft eller har det, vi kommer fortsätta kämpa.
Även om ”Pyret” skulle vara precis som sin underbara storasyster med sjukdomar och olycka så kommer vi bara kämpa hårdare.
Vår lilla familj ska vinna över all denna otur och misär!
Vi förtjänar lycka och vi ska få den!

Vätskeuppdatering:

Minna har på 60 minuter fått i sej (med hjälp av plastspruta) 80ml saftsoppa.
Det är juh alltid något?

Ja, om det är något en förälder måste ha är det tålamod.
Vi fortsätter kämpa på här hemma, då vi tydligen gör ett bättre jobb än vad personalen på Sachsska gör.

Vårat mål är iaf att få i henne 150ml innan hon ”ska” sova.
Hennes sovtid är egentligen 20, men nu kan det bli lite när som helst då Minna (alla tre) sov så dåligt inatt och sov bara 1 timma på dagen så är det ett under att hon är vaken.
Hon slocknar av och an men vaknar till liv.
Vi har dessutom fått kämpa med att hålla henne vaken mellan sprutorna.

-PAUS-

Nu har jag fortsatt med sprutmatning, nu har hon fått i sej 110ml på 70 minuter.
Dock har en del spottats ut, lite runnit ut, lite kräks upp och spottats ut.
MEN vi har lyckats få i Minna lite vätska.

-PAUS-

Nu har Minna fått i sej 140ml saftsoppa på drygt 1½timma!
Det är juh underbart!
Det har tagit tid och varit kämpigt för oss alla, men lite vätska har hon nu fått i sej.
Vi tror även att en liten kissblöja kan gömma sej i Minnas byxor.
Just får hon Airomil & Pulmicort i sin Optichamber.
Sen ska vi borsta lilltjejens tänder, byta blöja (hoppas på kiss, gärna tillräckligt så att blöjan känns mer i vikt än den gör tom) sen klä på pyjamas och natta.

Planen är att hon ska få välling i sömnen om 2-4 timmar.

Pratade med vårdguiden igen som höll med mej i allt om Sachsskas dåliga behandling.
Hon höll även med om att jag gjorde rätt i som stannade hemma och kämpade med detta istället för att åka in.
Hon förstod varför.

Så nu vet ni hur det ser ut här.
Själv har jag haft enorma tryck och hugg nedåt, gjort satans ont.

Kram på er!