Här kommer allt från att vi klev in i väntrummet tills att vi tog av våra blå plastskydd från fötterna och gick ut.

Jag tappade upp två muggar vatten och så gick vi och satte oss i ett redan fullt väntrum.
Det borrades och spikades i närheten så de var världens oljud.
Jag oroade mej som alltid att de dubbelbokat, att oljudet skulle förstöra ultraljudet o.s.v.
Trodde vi skulle få vänta länge, men 12:58 kom våran läkare och ropade upp mitt namn.
Vi följde med henne in på rummet, hängde jackorna på krokarna och jag la mej ned på madrassen med uppkavlad tröja och nedkavlade byxor.
Talade om direkt, att jag minsann vet att de inte ”letar” kön, men om hon ser får hon gärna tala om det då vi vill veta, men att det inte spelar någon roll.
Hon sprutade på en massa ”klet” och satte igång.
WOW!
Där var det där magiska igen..
Att se livet som växer och känns inuti än.
Hon försökte mäta, men ”Pyret” var precis som sin storasyster överaktiv.
- Det är rätt tydligt vad det är för kön! sa läkaren med ett leende
- Ä.. är det där snoppen? stammade jag fram
Det konfirmerade läkaren och talade om att bebis minsann skyltade med snoppen och den gick inte att missa.
Jag förstod vad hon syfta på, var i chock, har sett ultraljud på vänners pojkar, trodde snoppen skulle vara mindre, vår son har inget att skämmas för [ :p ].
Läkaren fnissade till då och då och sa att det var en otroligt aktiv och rörlig bebis och ja, det kände jag med.
Hon sa att mätningen fick vi vänta med, tills bebis var med medgörlig.
Sen började hon kolla väldigt genomförligt på huvud, hjärta, läppar, ansikte, ryggrad, ben, fötter, händer, hjärnhalvorna o.s.v.
Allt var perfekt!
Sen fick jag fick gå och kissa för att försöka se om det hjälpte med att få bebis att ligga bättre.
Hon mätte huvudet, lårbenet o.s.v.
Jag såg helt fel och tyckte det stod 18+1, tänkte jaha, tänka sej att jag blev bakflyttad?
När det var dags att ta bilder ville inte ”Pyret” vara lika med längre, låg dubbelvikt och det var svårt att få bra bilder, men så kan det gå.
Sen skrev hon ut lappen med mättningarna och visade, sen sa hon..
- Ja, jag har daterat dej till 19+1 idag, med beräknad födelse 7 juli, istället för 11 juli.
Vi tackade för oss och traskade leende ut, förbi det fortfarande fulla vänterummet.
Tog av oss de blå skoskydden och fortsatte le när vi gick ut i kylan.
Min mamma fick veta först, sen Jonas pappa, sen min pappa (som inte ville veta kön), sen Jonas mamma, sen min lillasyster (som gissade kön & hade rätt), sen Martina, Emma, Thea, Katja & sen Jonas lillasyster.
Efter det orkade vi inte skicka mer sms eller ringa.

Så jag är alltså i vecka 20 idag så får lägga upp ett gravidveckoinlägg efter detta. :)

Jonas och jag känner båda att det ska bli så kul att få en liten pojke, en lillebror till Minna.
Det spelar som sagt ingen roll, vi vill juh ha fler barn så könen har ingen speciell roll.
Kul med en av varje.. :)