Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,3 år sedan.

Då det verkar antagits och misstolkats så förklarar jag här..

Då det verkar antagits och misstolkats så förklarar jag här..

Jag tycker det är synd om Minna, inte om mej, inte om Jonas, utan om Minna..
Självklart är det jobbigt när ens barn kräks, men en eller två munnar är normalt,
inget farligt och inget som påverkar vikten.
Men i Minnas fall så kvävs hon ibland av allt kräks, och tro mej..
Det är skitläskigt att se och höra hur hon inte får någon luft.
Se paniken i hennes ögon när hon dränks i sitt eget kräks..
Då gör det ont i mej..

Och nej, jag försöker inte "vara värst"..
Skriver om hur allt är, lägger inte till något eller förstärker..
Skulle mer än gärna se att Minna slapp må dåligt och ha det jobbigt.
Borde väl ni andra mammor förstå, eller känner inte ni så om era barn!?
Och självklart finns de andra som har det likadant, även värre, tyvärr..

Ni verkar inte förstått inlägget, kanske skrev otydligt, men jag gör lätt det  när jag är upprörd, som nu.
Menar inte att man inte får "gnälla" över sin situation eller sina problem.
MEN..
Jag är less på att andra mammor sagt till mej att de förstår hur det är med Minnas kräkningar & viktnedgångar.
Och de snackar då om att deras barn kräks en mun och kläderna blir lite kladdiga.
Och de nämner vikt"dippen" som jag tror alla barn har de första dagarna i sina liv.
Men när jag nämner viktnedgång, menar jag alla gånger Minna gått ned, som börjar närma sej 10 ggr dessa 2 månader sen hon föddes.
Det är det jag menar med att jag är less på att andra klagar och säger at de förstår & har det likadant.
För enligt mej är det inte likadant.
Att behöva torka lite kräks från mun, hals och kläder är inte riktigt samma sak som att känna oro över att ens barn kommer kvävas i sin egen spya då det kommer så mycket att det inte spelar någon roll om hon ligger på sida.
Att inte våga sova när hon är vaken, då man blivit varnad om att hon faktiskt kan kvävas av spyan.
Och hon kan spy timmar efter hon senast åt.

Förstår ni nu, eller tycker ni fortfarande att jag tycker synd om mej och att jag är dum som tycker som jag gör!?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.